Nu går det mycket bättre

I hemtjänstgruppen Rosa i Limhamn-Bunkeflo får personalen träna två timmar i veckan på arbetstid. Det behövs, för jobbet är utmanande, både fysiskt och psykiskt.
– Vi har blivit mer positiva sen satsningen påbörjades och korttidsfrånvaron har sjunkit, säger Linda Larsson.

Klockan sju på morgonen samlas gruppens åtta medlemmar i grupprummet och går igenom dagens schema. Under det halvtimmeslånga mötet är det mycket som ska gås igenom och förberedas. Det gäller att ha koll på varje vårdtagares behov.
Kaffekoppar töms medan mörkret utanför fönstret sakta övergår i dag. Någon reser sig för att hämta en pärm, en annan för att hämta mediciner. Nycklar skickas över bordet. Förberedelserna är snart klara och det är dags att ge sig iväg och börja beta av de 80 besök som är inplanerade den här dagen.

Positiva förändringar

Men innan de går pratar vi om PlusAlla, projektet som möjliggjort träning på arbetstid. Det startades 2002 med en hälsoprofilbedömning. Syftet var att all personal skulle få veta vilka riskfaktorer de hade och att de skulle bli motiverade att göra positiva förändringar. Linda Larsson, 35 år, blev förvånad över sitt eget resultat.

– Det visade sig att jag hade dålig kondition, vilket jag inte hade en aning om.

Tack vare hälsoprofilbedömningen fick Linda lära sig mycket om sig själv och hur hon skulle gå tillväga för att må ännu bättre. Det ledde till att hon började promenera till vårdtagarna istället för att ta bilen.

Men idag åker Linda bil. Det blåser kallt och dessutom ska hon ta ut en av sina träningstimmar idag så hon kan unna sig att vara lite bekväm.

Den första vårdtagaren Linda besöker är Maj. Hon ska få hjälp att sätta på sig sina stödstrumpor. Under tiden som Linda sitter på huk och försiktigt trär på strumporna berättar Maj om sitt barnbarn som fyller 20 år och om hur fint det är att titta på träden genom fönstret när hon diskar.

Mycket mer än så hinner hon inte berätta, för efter bara fem minuter är det dags för Linda att lämna Maj och ge sig av till nästa vårdtagare.

Avstressande att träna

Linda känner sig otillräcklig när hon så snabbt måste hasta iväg från Maj. Att jobba med människor innebär att hela tiden vilja ge av sig själv. Ofta får Linda mycket tillbaka, men det trots allt är hennes uppgift att tillfredställa vårdtagarna, inte tvärtom. Det gör att hemtjänstjobbet sliter, inte minst psykiskt.

– Vi har ett stort ansvar varje dag och därför är det är så skönt med friskvårdstimmen. Då får jag en stunds möjlighet till paus och tid att ge mig själv en stund som omväxling. Jag går oftast ut och går. Det är avstressande och gör att jag laddar ny energi och orkar ge vårdtagarna mer efteråt.

Syftet med PlusAlla projektet är att alla ska få träna på arbetstid. Vad de gör är upp till dem själva, men varje månad ska de lämna in en rapport över sin träning till chefen.

– Om man inte tränat sina timmar måste man förklara varför, berättar Linda.

Att PlusAlla är en framgångsrik satsning är tydligt. Personalen är nöjd och utifrån den uppföljning som gjordes tre år efter projektets start framkom mycket goda resultat. Endast 9,4 procent i gruppen upplevde sin hälsa som mycket dålig, dålig eller varken bra eller dålig. Det var en förbättring med 41 procent jämfört med projektstarten. Beträffande stress på arbetet upplevs det mycket ofta eller ofta av endast 3,1 procent av deltagarna. Det är en förbättring med 38 procent.

– Vi har märkt en stor förändring i gruppen. Alla har varit gladare och piggare och klagat mindre över krämpor. Man klarar av jobbet bättre helt enkelt och håller sig friskare. Dessutom känner vi att det är en fantastisk förmån vilket gör att vi känner oss mer värderade, berättar Linda.

Kompis och kurator

Efter besöket hos Maj är det dags att gå till Millie. Hon får mer tid än Maj, ungefär 30 minuter. Här fixar Linda frukost: smörgås med prickig korv och ägg, ett glas mjölk och en kopp kaffe.

Millie är 87 år gammal och senildement. Hon har levt och lever fortfarande ett spännande liv som hon gärna berättar om. Förra veckan var hon på bal till exempel. Favoritdansen är tango.

Linda och Millie skämtar mycket om allt, men kanske mest om karlar. Men mellan skratten lotsar Linda bestämt men milt Millie in i vardagsrummet. Hon ställer brickan med frukosten på bordet och sätter på tv:n.

– Det är viktigt att se till att hon har något att göra som får henne att sitta stilla. Annars glömmer hon att äta, förklarar Linda senare.

Mamma, själavårdare, kompis, kurator, undersköterska är några av de roller Linda och de övriga i hemtjänstgruppen iklär sig varje dag. Det är många olika typer av människor och sjukdomshistorier som ska hanteras.

– Man måste verkligen lära sig att ta människor i det här jobbet. Man möter allt ifrån glada, tjuriga, kloka och ledsna människor. Det är roligt, för det bidrar mycket till min personliga utveckling, men det är också krävande.

Skona ryggen

Nästa vårdtagare är psykiskt sjuk och bor på ett vårdhem. När Linda kommer dit träffar hon på Maj-Louise från servicegruppen. Maj-Louise sköter allt praktiskt åt vårdtagarna, exempelvis tvätt, städning och inhandling av mat. Det är ett fysiskt tungt jobb.

– Jag måste träna för att fungera. Jag har fått två ryggskott och förslitningar i ryggen sedan jag började här.
 
Maj-Louise är snart 60 år och har jobbat inom hemtjänsten i 4 år. Tidigare arbetade hon på en stämpelfabrik i 36 år, men den lades ned.

– Det var inget tungt arbete alls. Jag hade ändå lite problem med ryggen då, men det har blivit mycket värre sen jag började här. Jag måste träna för att kroppen ska hålla, så jag har börjat träna på gym nu i höst. Tyvärr jobbar jag inte i samma grupp som Linda så jag har inte förmånen med träning på arbetstid.

Nej, det är inte all personal i hemtjänsten som har fått vara med i satsningen. PlusAlla- kostar mycket pengar, men den hälsoekonomiska utvärdering som gjorts visar att projektet ur verksamhetsperspektiv har stora förutsättningar att bli lönsamt på lång sikt och att det ur ett samhällsperspektiv sannolikt är lönsamt både på kort och på lång sikt.

Förmiddagen går mot sitt slut och det börjar bli dags för Lindas promenad. Hon ska gå tillsammans med Sanna som är i 40-års åldern.

– Jag har diagnosen KOL, berättar Sanna. Det är väldigt viktigt att jag rör mig mycket, så PlusAlla är verkligen bra för mig.

Inne på kontoret pälsar de på sig ordentligt för att stå ut i snålblåsten. De hämtar varsina gåstavar från krokarna i hallen och sen ger de sig iväg.

– Oftast jobbar vi åtta och en halv timme om dagen utan paus. Vi har inte möjlighet att vara lediga ens på lunchen på grund av att det kan larma eller att vi behöver prata med varandra om någon vårdtagare. Därför är våra friskvårdstimmar så mycket värda. Då är det aldrig någon som stör en med frågor som rör jobbet, säger Sanna.

– Man får tid att rensa huvudet. Det är skönt, säger Linda.

Minskade träningsmöjligheter

Hon berättar att PlusAlla sedan början på hösten 2009 har ändrat skepnad lite grann. Från början var det tre timmars obligatorisk träning. På grund av kommunens försämrade ekonomi har man varit tvungen att dra in på tjänster. Det har lett till att friskvården minskats. Till att börja med minskades antalet timmar till två. Sedan någon månad är träningen inte längre obligatorisk och det har blivit svårare att ta sig tid att träna.

– Förut var vi så pass många att man kunde gå ifrån utan att känna att de andra fick mer att göra. Nu känns det mer som om de andra drabbas om jag tränar och därför har det blivit lite av ett stressmoment.

Nej, nu går inte friskvården i första hand längre. Tid för träning får man bara ta om inte verksamheten drabbas. Risken är att friskvården dras in helt och hållet. Något som både Sanna och Linda är oroliga för.

– Jag tänker att jag vill hålla mig så frisk som möjligt. Att träffa så mycket gamla och sjuka människor gör att jag får perspektiv på min egen hälsa och verkligen uppskattar att få träna på arbetstid, avslutar Sanna.