Sanningens ögonblick - hälsokontroll

Publicerat:29 oktober 2009

Författare:Cecilia Elander

Taggar: Friskvård Hälsa Motion

Jag sitter i ett rum fyllt med tonåringar i 18-års åldern. De är alla på Pliktverket för att mönstra för att se om de har det som krävs för att få göra lumpen.

Själv är jag betydligt äldre än killarna och tjejerna i väntrummet: 36 år närmare bestämt. Jag har fem barn, men i övrigt är jag en ganska vanlig Svensson; jag jobbar på kontor, vill träna men gör det inte regelbundet, har ont i nacken och är så där halvotränad som många andra. Trodde jag.

Att jag nu befinner mig på pliktverket beror inte på att jag hoppas få åla mig fram genom en lerig skog med ett gevär släpandes efter mig. Nej, jag vill veta om det verkligen är så ansträngande att putta en barnvagn uppför en brant backe samtidigt som man bär två kassar fulla med mjölk eller om det bara är jag som är svag.

På pliktverket görs två tester för den fysiska delen, ett styrketest och ett konditionstest. Resultatskalan är graderad från ett till tio. På styrketestet måste man ha minst en tvåa för att få göra lumpen och på konditionstestet minst en trea.

Bra kontidion av vardagsmotion

Sjuksköterskan Thomas Åkrantz tar med mig till motionscyklarna. Testet går ut på att cykla så länge som möjligt. De första minuterna är det samma motstånd, sedan ökar det successivt. Jag trampar igång och tänker för mig själv att det här går ju lätt. Någon minut senare är jag inte lika kaxig. Trögt är bara förnamnet.

– Kom igen, hejar Thomas, du är bara en minut från en femma.

Jag frammanar all min vilja och envishet, men har ingen chans mot möjlksyran. Någon femma blir det inte. Det retar mig att jag bara var 15 sekunder ifrån, men Thomas ord tröstar.

– Du har riktigt bra kondition. Inte att jämföra med en jägare i lumpen. De har från åtta och uppåt på skalan. Men jag skulle påstå att ditt resultat räcker bra för en fembarnsmamma som jobbar på kontor.

När jag går ifrån pliktverket med svidande lår funderar jag över resultatet. Jag trodde själv att jag hade usel kondition. Men alla mina promenader till dagis, lekparken och affären har uppenbarligen gett mer resultat än jag kunnat föreställa mig.

Träning lika viktig för psyket

Jag söker vidare för att ta reda på hur vältränad jag behöver vara och bestämmer mig för att jag behöver göra fler tester för att få svar på mina frågor. Jag beger mig till Ylab i Stockholm. Där ser man hälsa som en helhet, vilket innebär att jobbar utifrån övertygelsen att kropp och själ hänger ihop. Jag träffar Yvonne Lin, en av grundarna. Hon berättar att Ylab har utformat en wellnessanalys, ett hälsotest som mäter en mängd fysiska egenskaper, men också fokuserar på psykosociala faktorer och människors livsstil.

– Att träna handlar lika mycket om att må psyksikt bra som fysiskt.

Men vi börjar med det fysiska. Yvonne Lin tycker att miniminivån för vårt fysiska välmående är att vi ska kunna göra det vi är skapta för; det vill säga gå, springa och hoppa.

– Och då pratar vi inte om att alla ska klara av en löprunda på 6 km eller några tvåmetershopp.

Personligen har jag inga förhoppningar om att bli någon superatlet. Springa 6 kilometer kan jag nog klara av i en avlägsen framtid, men att hoppa två meter är bortom alla förväntningar.

Yvonne Lin tycker att det är viktigt att fundera på sin egen situation och vad man behöver klara av i sin vardag och lägga upp ett träningsprogram utifrån det.

– Sitter du på kontor hela dagarna måste du vara så stark i rygg och bål att du klarar det. Det hjälper inte att bara få ergonomiska hjälpmedel.

Jag tänker för mig själv att det är just hjälpmedel jag har förlitat mig på. Det återstår att se om jag också har den fysik jag behöver.

Det är dags att sätta igång med testerna. Jag sätter mig halvnaken i något som liknar en rymdfarkost eller ett jättestort ägg. Min kroppssammansättning ska mätas, det vill säga hur balansen mellan muskler och fett ser ut. Det brummar och låter och jag sitter blixtstilla för att inte resultatet ska bli missvisande.

Rymdfarkosten är det mest spejsade testet, därefter är det bland annat balans, rörlighet och styrka som ska mätas.  Efter ungefär en och en halv timme är hela analysen, både den fysiska, själsliga och psykosociala delen, klar.

Några dagar senare är jag tillbaka på Ylab. Anatoli Grigorenko, som är idrottsforskare och driver Ylab tillsammans med Yvonne Lin, har utvärderat mina resultat. Jag blir återigen förvånad. Jag som trodde att jag var en sådan soffpotatis har faktiskt ganska bra resultat. Det är inte bara konditionen som är godkänd, utan även balansen och rörligheten. Styrkan kräver dock en förbättring, i alla fall i ryggen.

– Om man bara ser till mätvärdet i sig ligger du på samma nivå som en 13-åring, berättar Anatoli. Du har lite för lite styrka för din kroppsvikt.

Inte så lat som man tror

Men ryggstyrkan var inte mitt sämsta resultat. De riktigt dåliga värdena finns inom området medicin och hälsa, resultat som framkommit genom de enkäter och formulär jag fyllt i. Det handlar om problem med sömn, smärta och stress. Den dåliga sömnen kan förklaras av att jag har tre småbarn under två år. Alltid är det någon som vaknar och stör min nattsömn. Smärtan beror på min whiplashskada, bristande muskelstyrka och dåliga hållning. Stressen beror på alla måsten som alltid pockar på.

– Din stress är ganska mild och du är bra på att hantera den. Men du behöver ändå strategier för att lära dig hantera den ännu bättre, eftersom du inte kan göra något åt de yttre omständigheterna i ditt liv just nu, förklarar Anatoli Grigorenko.

Så vad kan jag göra? Anatoli Grigorenko rekommenderar mig att träna en till två gånger i veckan. Det jag ska satsa på är framför allt fokusträning.

– Det handlar om att hjälpa hjärnan att koppla av vardagen. Du behöver ge dig själv möjlighet att vara introvert en stund. Träning är en väldigt bra metod om man behöver släppa krav och stress och slappna av mentalt.

Fysiskt behöver jag förbättra min ryggstyrka och hållning. Det kan jag göra genom att träna exempelvis pilates. Jag bör också träffa en sjukgymnast som kan ge mig personligt anpassade övningar för rygg och nacke. Om jag gör dem 15 minuter varje dag borde jag kunna se förändringar på hållningen efter några månader.

Anatoli Grigorenko poängterar att jag det viktiga är att jag tränar regelbundet och han vill att jag verkligen ska förstå att jag måste hitta balans mellan fysisk hälsa, mental hälsa och sociala förutsättningar.

– Syftet med analysen vi gör här är att du ska få möjlighet att välja rätt nivå på ambitionen och målen. De mål vi nämnt nu räcker för att du ska förbättra din hälsa märkbart på tre månader. Det är också i nivå med vad du kan klara av att prestera med din nuvarande livssituation.

Jag tackar Anatoli och går med lite lättare steg tillbaka till jobbet. Mina resultat från Ylab och Pliktverket och tolkningarna av dem har ruckat på bilden av mig själv som en lat, utsliten soffpotatis. Min fixering vid att jag behöver träna så mycket för att få resultat kan jag begrava. Jag är ett gott bevis på att vardagsmotion fungerar och att man inte behöver bli en sådan träningsnarkoman som media ofta ger sken av för vara så vältränad att man klarar av sitt liv.

Vill du läsa mer om arbetsmiljö och hälsa?

Då kan du prenumerera på vårt nyhetsbrev