Samarbete bryter inlåsning

Sedan 2006 samarbetar kommunerna i Sjuhäradsbygden för att fler kommunanställda ska våga byta jobb. Projektet har precis fått pengar för att fortsätta minst tre år till. Den ekonomiska utvärderingen har visat att det lönar sig att hjälpa personalen att bryta inlåsning.

Claes-Göran Bertilsson leder arbetet med Medarbetarcentrum. När suntliv.nu först ringer har han inte tid att prata. Han och medarbetarna har just fått veta att kommunerna gett klartecken för att verksamheten ska fortsätta och de planerar en presskonferens. Två kommuner har hoppat av, Vårgårda och Herrljunga, men de övriga sex fortsätter samarbetet.

Ett tungt vägande argument för att fortsätta är ekonomin. Kommunerna tjänar på att personal flyttar på sig och/eller gör någon annat typ av förändring om de inte trivs. Den ekonomiska analys som gjorts för år 2007 visar att efter 14,5 månader täcker intäkterna kostnaderna för Medarbetarcentrum. Det är den så kallade pay-offtiden, därefter är det bara intäkter. Det handlar framför allt om att de som har förändrat sin arbetssituation har ökat produktiviteten och minskat sjukfrånvaron, något som arbetsgivaren tjänat på.

Sjuhäradsbygden var en gång känd för sina knallar, kringfarande handelsmän. Medarbetarcentrum har inte bildats för att västgötarna ska bli som knallar igen, men att de i alla fall ska våga röra på sig när de har fastnat på jobb som de inte mår bra av.

Stressade ville byta

I maj utvärderades Medarbetarcentrum. Utvärderingen visade att av dem som har tagit kontakt med Medarbetarcentrum har drygt 80 procent upplevt inlåsning, antingen för att de var i fel yrke eller på fel arbetsplats, 61 procent upplevde bådadera. Hälften svarade också att de upplevde mycket stress, vilket är en betydligt större andel än för arbetstagare i allmänhet. De mådde också sämre psykiskt och kände mindre engagemang och tillfredsställelse i arbetet.

I den uppföljande enkäten, efter att de hade fått hjälp av Medarbetarcentrum, var siffrorna ljusare. Stressen hade minskat. Det verkade också som att de flesta mådde bättre och var mer optimistiska. 

Den vanligaste hjälpen har varit 1-2 samtal med centrumets coacher. I många fall har det räckt. Så här låter några kommentarer:

”Jag fick ut så mycket av våra samtal som gjort att jag tar steg framåt. Jag och min man kommer så småningom att flytta, vi håller på för fullt att planera framåt och agerar, tack vare dessa samtal.”

”Efter samtal med coachen så har jag bestämt mig för att börja läsa vidare och fått tips på utbildning som passar mig alldeles utmärkt. Kanon!”.

Coacherna får mycket beröm för att de är professionella och engagerade. Av dem som vänt sig till centrumet anser drygt 80 procent att de har blivit mer medvetna om att de aktivt måste ta ansvar för sin egen arbetssituation. Ett 80-tal medarbetare har känt att de har fått den hjälp de behöver efter ett fåtal samtal. De har fått bättre självinsikt, bytt jobb eller har insett att de trots allt är nöjda med det nuvarande jobbet.

– När vi började så var det en del som tyckte att det var onödigt med coacher. Folk kunde ju prata med Försäkringskassan eller Arbetsförmedlingen, men det har visat att sig att det finns ett stort behov av att kunna gå till Medarbetarcentrum, som är en neutralplats. Och de som har kommit har känt att de får tala med någon som verkligen bryr sig, säger Claes-Göran Bertilsson.

När det inte räcker med några enstaka samtal med coach kan man också gå ett längre program för livs- och karriärplanering.

– Det är allt fler chefer som har upptäckt den här möjligheten.

Byta jobb mellan kommunerna

Förutom coachning och karriärplanering är matchningen en viktig del i Medarbetarcentrums arbete. Innan jobb som är längre än sex månader annonseras externt ska cheferna försöka hitta lämplig personal bland dem som har lagt in sin CV på Medarbetarcentrums webbaserade jobbförmedling. Centrumet kommer med förslag på kandidater men arbetsgivaren har alltid möjlighet att säga nej om de inte tycker personen passar. Vid utvärderingen hade 13 procent av de vakanta arbetena matchats och var tredje matchning hade lett till jobbyte, tillfälligt eller för gott.  

Matchningen behöver utvecklas, visar utvärderingen. Den har inte varit så känd i alla kommuner, en del chefer har visat motstånd mot att personal lägger in sina CV eftersom man har varit rädda att bli av med utbildad personal, exempelvis på förskolor. En del chefer har varit oroliga för att de som lagt in sina CV är sådana som har problem och är omplaceringsärenden. Bland anställda och fack har också funnits en viss misstänksamhet: att chefen säger att man kan söka andra jobb, kan uppfattas som att hon/han vill bli av med en.

I kommentarerna i utvärderingen säger flera av cheferna att det behövs en förändrad attityd till rörlighet, att det blir naturligt. En chef föreslår till och med att man vid nyanställning gör klart att efter cirka fem år så får den anställde byta till annan avdelning eller verksamhet.

Attityden viktig

Claes-Göran Bertilsson håller med om att attityden har stor betydelse.

– Det finns en gammal misstänksamhet mot jobbyte, en rädsla att få ta hand om besvärliga personer. Men det bygger ju på att kommunerna skulle lura varandra, och så är det ju inte. Jag tror att de är ärliga mot varandra.

Claes-Göran Bertilsson berättar att i en kommunerna, Bollebygd, fungerar nu rörligheten bra. De är beredda att ta in ny personal och det är inte någonting konstigt med att pröva ett nytt jobb.

– Det vi strävar efter att är att få den attityden överallt och att ha ett fungerande system som underlättar, säger Claes Göran Bertilsson.