Barn och familj går före förändring

Publicerat:10 november 2008

Kvinnor och män har inte samma åsikter om förändringar på arbetsmarknaden, inte ens de yngre tycker lika. Även vid samma utbildningsnivå är kvinnor mindre positiva till förändringar än män i samma ålder. En orsak kan vara barn och familj, något som kvinnor prioriterar i högre grad än männen.

En välutbildad man, mellan 18 och 30 år, som tillhör SACO, är mest positiv till förändringar, enligt de resultat som Jonas Carlsson, forskare vid Högskolan i Halmstad, har kommit fram till i sin avhandling. Kvinnorna är i allmänhet mer negativa till förändringar, och bland dessa är lågutbildade yngre kvinnor (18-30 år) i LO-yrken mest negativa.

– Min avhandling handlar om hur benägna vi är till förändring när arbetsmarknaden kräver det, skillnaderna mellan de yngre välutbildade männen och de lågutbildade yngre kvinnorna finns inte bara i lön och utbildning. I den akademiska arbetsmarknaden finns det mer rörlighet och flexibilitet, medan de förändringar som sker inom LO-sfären är mer vardagliga, säger Jonas Carlsson.

– Det kan vara så att många av de lågutbildade kvinnorna redan har dålig erfarenhet av förändringar, interna likväl som externa.

I sin avhandling genomförde han en enkätstudie där de tillfrågade fick ta ställning till ett antal påståenden. Nu kompletterar han den genom att analysera resultaten med hjälp av längre personliga intervjuer.

De yrkesgrupper som är mest positiva till förändring finns inom näringsliv och försäljning, bland annat ingenjörer och ekonomer.

Kvinnor har mer fokus på barnen

Trots att Sverige är ett relativt sett jämställt land finns det alltså tydliga skillnader i hur män och kvinnor ser på flexibiliteten på arbetsmarknaden. Kvinnorna är genomgående mindre positiva till förändringar på arbetsmarkanden.

Jonas Carlsson inkluderar åldrarna 18 till 30 i gruppen ”Yngre”, vilket för många i den gruppen innebär att de blir föräldrar. Tora Friberg, professor i kultur och samhälle vid Linköpings universitet har i sin studie ”Regionförstoring ur ett genusperspektiv” tagit upp motsättningen mellan arbetslivet och familjebildning. Hon har tittat på ett försök i Östergötland med regionförstoring, där flera kommuner samarbetar för att skapa ekonomisk tillväxt och motverka utflyttningen av yngre människor till storstadsregionerna.

Hon menar att regionförstoringen inte är positiv för kvinnor, som fortfarande oftast tar ett större ansvar för barnen, än mannen i familjen. Större regioner innebär ofta, i alla fall för högutbildade kvinnor och män, längre pendlingstid till den centrala orten där de kvalificerade arbetena finns.
Kvinnorna har större behov av att inte arbeta långt från förskola eller hemmet när de har barn i skolåldern.

Jonas Carlsson anser också att familjebildandet påverkar benägenheten till förändring.

– Barn i skolåldern begränsar föräldrarnas flexibilitet. När jag har ställt frågan om de är beredda att förändra sitt arbetsliv, har många frågat om det går att pendla – man försöker stanna kvar så länge som möjligt, säger Jonas Carlsson. Vi är ofta förankrade i vår sociala miljö och trivs i sådan miljö som vi kommer ifrån.

Anpassar oss efter omständigheter

– Samtidigt påverkar ekonomiska och politiska förändringar i samhället våra åsikter. Arbetsmarknaden är viktig och åsikterna anpassas till regelverket - man gör vad som krävs för att få jobb.

Han jämför år 1991 med 1993 då den ekonomiska krisen var betydligt värre. När krisen förvärrades var folk beredda till förändring i mycket högre grad än tidigare. De var även beredda att gå ner i lön, något som ingen var beredd att göra två år tidigare.

Rörlighet geografiskt, att byta arbetsplats och arbetsuppgifter kunde många tänka sig. Däremot var många tveksamma till tillfällig anställning.

– Idén att ungdomar inte vill ha fast tjänst är en myt – de är lika ovilliga som andra till tillfälliga anställningar. Men det är ju klart, frågar du en 18-åring som suttit i skolan som reglerats hela tiden så vill de naturligtvis inte ha en fast anställning.