Quick fix dominerar synen på terapi

På Socialstyrelsens hemsida står det att stödet till människor med psykisk ohälsa behöver förbättras. Ett av de områden som anses viktiga är att patienterna ska få större inflytande Två av de områden som man anser vara viktigast att förbättra är ökad användning av evidensbaserade och utvärderade metoder, samt ökat inflytande för patienter. Det står också att ett effektivt omhändertagande i vården handlar om att erbjuda ett utbud av behandlingar.

Men i de nationella riktlinjerna för vård av depression och ångestsyndrom från 2010 är det en typ av behandling som lyfts fram, nämligen Kognitiv beteende terapi, KBT. Några andra terapiformer nämns inte. Det innebär att socialstyrelsen i rekommendationerna går emot sina egna visioner.

Konsekvensen av rekommendationerna är att KBT är den form av terapi som de flesta vårdcentraler erbjuder sina patienter. Det är tydligt inte minst i satsningen på rehabiliteringsgarantin. Ett av dess syften var att öka tillgången till evidensbaserad behandling. Det har gjorts genom att öka tillgången på KBT. Håkan Johansson, forskare i psykologi och studierektor för psykoterapeututbildningen på Lunds Universitet, har svårt att förstå den utvecklingen.

– Jag tycker att KBT är en väldigt bra metod. Det som är upprörande är att man valt att satsa på en enda form av terapi trots att det inte finns någon entydig vetenskaplig grund för detta. Så ser det inte ut i alla andra länder,  säger han. 

Saknas alternativ till KBT

Forskning visar att olika typer av terapier har ungefär samma effekt, menar Håkan Johansson. Ungefär 60 procent av de som får terapi, oavsett metod, svarar på behandlingen. Att Socialstyrelsen, trots det, rekommenderar just KBT tror han beror på att det forskats mer på KBT är andra terapiformer.

– Jag tycker att det sker en sammanblandning i debatten. Att man har gjort fler studier på KBT betyder inte att den metoden har bättre effekt. De studier som gjorts på andra metoder visar också god effekt, det är bara det att det är färre studier.  

Mycket av terapiforskningen har gjorts på patienter med relativt avgränsade och specifika svårigheter. Men allt fler av de som kommer till primärvården har komplexa problem. Risken är att Socialstyrelsens rekommendationer baseras på studier av patienter som inte är representativa inom psykiatrin, menar Håkan Johansson. 

– KBT är bra för många, men den som inte svarar på den typen av behandling har ingen möjlighet att få någon annan hjälp. 

Svårt att få längre terapi

Drömscenariot, enligt Håkan Johansson, är en individualisering av behandlingen.
– När det gäller mediciner finns det ett stort utbud att välja på för en och samma åkomma. Det behövs också för terapi.

Förutom olika metoder, behöver det också finnas möjlighet till längre behandlingar. Många vårdscentraler erbjuder sina patienter tio samtal. Det tycks vara någon form av norm. Något som förbryllar Håkan Johansson.

– Det finns ingen forskning som visar att just tio samtalstillfällen är tillräckligt. Däremot finns det forskning som visar att fler gånger ger ökad effekt.

Men trots att det satsas mer pengar på vård för psykisk ohälsa blir det allt svårare att få längre behandlingar, menar Håkan Johansson. 

– Man måste tillåta långa terapier. Vissa typer av medicinering är livslång. Är det då orimligt att gå två eller tre år i terapi, framför allt om man har en komplex problematik.  

Den humanistiska synen på vården av psykiskt sjuka har tappats bort, anser Håkan Johansson.

– Det är kostnaden som är det viktiga. Och det märks inte att man satsar resurser, inte när det gäller tillgång till terapi.

Terapi ingår inte i högkostnadsskyddet

Om man inte tycker att utbudet i vården är tillräcklig eller passar ens behov finns det bara en sak att göra: söka sig till en privatpraktiserande terapeut och betala ur egen ficka. Sådan behandling ingår nämligen inte i högkostnadskortet. Något som borde vara är självklarhet, menar Håkan Johansson.

– Jag tycker att man ska se terapi som likvärdig medicinsk behandling.

Pia Eresund, psykolog, filosofie doktor och aktiv i styrelsen i riksföreningen psykoterapicentrum, har jobbat som privatpraktiserande terapeut i många år. Hon tycker att det är sorgligt att det är så många som inte får tillgång till den hjälp de behöver.  Den psykiska ohälsan drabbar ofta människor med dålig ekonomi hårt, menar hon.

– De som mår sämst har sällan pengar till terapi. Vissa som har sökt upp mig har inte kunnat börja i behandling därför att de inte har råd. Ibland har jag sänkt kostnaden för att ge dem en möjlighet till terapi.

Vill du läsa mer om arbetsmiljö och hälsa?

Prenumerera på suntlivs nyhetsbrev!