Kvar i skolan trots hörselskada
Publicerat:09 maj 2005
Författare:Bibbi Eriksen
Marianne Conradsson har arbetat med barn i över 25 år. I botten är hon fritidspedagog men nedsatt hörsel och tinnitus har gjort att hennes yrkesbana under senare år delvis fått en ny inriktning.
När Marianne Conradsson började arbeta som fritidspedagog var två personer ansvariga för 15 barn. Då fanns det regler för hur många barn som skulle vara inskrivna per kvadratmeter och lokalerna var anpassade för barnen. Det fanns till exempel både snickarrum och mysrum. De reglerna är borta och numera är det minst 30 barn i grupperna, personalstyrkan består dock fortfarande av två personer och lokalytan är densamma som tidigare. Det säger sig självt att ljudnivån måste öka betydligt när dubbelt så många skolbarn ska samsas på en yta som från början var avsedd för endast hälften så många.
– I dag är det bara ekonomin som styr, säger Marianne Conradsson med en suck.
Under ett tiotal år var hon föreståndare på ett fristående fritidshem och arbetet gjorde att hon jobbade mer med administrativa uppgifter än i barngrupp.
– Jag har alltid haft barn omkring mig, men då hade jag möjlighet att stänga om mig.
När barnomsorgen kom att lyda under skolförvaltningen valde hon att jobba heltid som fritidspedagog. Emellanåt fick hon också rycka in som textillärare. Något år senare började hon känna av en hörselförändring.
– Jag hörde inte ordentligt vad barnen sa och det blev många missförstånd. Jag hade även svårt att ha telefonsamtal på arbetet för att det var så mycket ljud omkring mig.
En hörselkontroll hos läkaren bekräftade en lätt hörselnedsättning på vänster öra och Marianne Conradsson uppmanades att återkomma på kontroll om tre år.
– Eftersom det var så stimmigt i min arbetsmiljö valde jag att minska min arbetstid med fem timmar i veckan. Det är ju aldrig tyst när man har barn omkring sig.
Fritidspedagog och slöjdlärare
Trots hörselnedsättningen tyckte Marianne Conradsson att jobbet som fritidspedagog och vikarierande textillärare fungerade rätt bra ändå, kanske till stor del tack vare arbetstidsförkortningen. Tiden gick och hon kom sig inte för att gå på den där efterkontrollen. Men besvären tilltog och hon blev trött och lättirriterad. Hon remitterades av Järfällahälsan till Karolinska sjukhuset för hörseltest och magnetröntgen av hörselnerven. Det konstaterades att hon led av ljudkänslighet, hörselnedsättning och tinnitus och hon anmodades att undvika stress och buller.
– När jag kom till en uppföljning på Danderyds sjukhus ett år senare var mitt tillstånd så dåligt att jag knappt orkade med mig själv, jag var trött på allt och ville sluta jobba. Men jag hade tur och träffade en jättebra läkare som förklarade för mig att det ofta hör till bilden vid hörselnedsättning att man blir trött, får koncentrationssvårigheter och lätt blir nedstämd och irriterad, berättar Marianne Conradsson.
Sjukskriven på deltid
Hon blev sjukskriven på 25 procent och fick så småningom hörselrehabilitering för yrkesverksamma på Danderyds hörselklinik samt en hörapparat utprovad.
Rehabiliteringen var en form av grupprehabilitering där alla deltagarna var yrkesverksamma inom vård, skola och omsorg och samtliga hade hörselnedsättning och/eller tinnitus.
– Vi fick lära oss anatomin – örats uppbyggnad och nerver och hur viktigt det är med avslappning. Vi fick också lära oss att koppla bort oljud, att inte känna skuld och skam att vi inte hör till hundra procent och att man ska kunna kräva av sin omgivning att tala tydligt för då är det lättare för oss att avläsa vad som sägs. Dessutom är det viktigt att man talar till oss och inte över våra huvuden.
För att underlätta för sig själv och sina kolleger och elever när hon kom tillbaks efter rehabiliteringen skrev hon ett personligt brev om vad hon gjort under rehabilitering och vad det innebär att ha hörselnedsättning. Brevet delade hon sedan ut till kolleger, anhöriga och vänner. Hon gick också runt i klasserna i skolan när de läste om kroppen och berättade om örats anatomi och demonstrerade sin hörapparat.
Förstående arbetsgivare
En lugnare och tystare miljö var ett villkor för att Marianne Conradsson skulle kunna fortsätta att vara yrkesverksam. Tack vare en förstående rektor som själv har hörselskadade familjemedlemmar erbjöds Marianne den bibliotekstjänst som så lägligt blev ledig.
– Rektorn tyckte att jag kunde testa eftersom hon visste att jag är intresserad av kultur och gärna läser mycket.
Låneverksamheten har ökat och biblioteket har levt upp under Marianne Conradssons ledning. Eleverna slår sig gärna ner i biblioteket en stund efter skolans slut. Tre dagar i veckan har Marianne Conradsson sagostund för sexåringarna. Förutom bibliotekstjänsten – som inte är en heltid – öppnar hon fritids på morgnarna och serverar frukost till barnen. Dessutom undervisar hon två klasser i textilslöjd. Marianne Conradsson trivs i sina olika yrkesroller som bibliotekarie, fritidspedagog och textillärare.
– Jag mår bra och har fått tillbaks arbetslusten igen och är inte alls lika trött och irriterad som tidigare, säger hon med ett leende.