Få uppsägningar trots många varsel
Publicerat:07 maj 2009
Författare:Michael Nyhaga
Vi är mitt inne i en lågkonjunktur. Men i kommuner och landsting har sysselsättningen enbart börjat minska.
Varslen på arbetsmarknaden sker enligt en viss ordning, enligt Arbetsförmedlingen. Först drabbas tillverkningsindustrin, sedan bygg- och tjänstesektorn och slutligen, offentlig sektor.
Nu befinner vi oss en bit in i lågkonjunkturen: varslen är fortfarande flest i industrin, men de blir färre. I byggsektorn är de fortfarande lika många som för några månader sedan. Men inom offentlig sektor har de bara börjat.
– Det är en uppåtgående trend i offentlig sektor. Vår bedömning är att varslen kommer att tillta ytterligare där. De ligger senare i offentlig sektor eftersom de kommer först när sysselsättningsminskningen påverkat de kommunala ekonomierna, säger Håkan Gustavsson vid Arbetsförmedlingens varselenhet.
Färre timanställda
Än så länge är det mest tim- och visstidsanställda som blir av med jobbet. De får gå först vid neddragningar, vilket blir särskilt tydligt i kommuner och landsting som har många timanställda.
– Ja, vi har en minskning av antalet timavlönade, säger Annica Isacsson, handläggare vid avdelningen för ekonomi och styrning på Sveriges kommuner och landsting, SKL.
Exakt hur mycket kommunerna och landstingen dragit ned på timanställningarna vill hon inte säga, eftersom SKL ännu inte är klara med sin sammanställning för 2008, men det rör sig i alla fall om tusentals färre timavlönade än året innan.
Hur många av varslen som väl blir uppsägningar saknas det statistik över. Varken SKL eller facken för någon uppsägningsstatistik. AF gör vissa uppföljningar av hur många varsel som slår över i uppsägningar, men kan inte ge specifika siffror för kommuner och landsting.
Förhandlingar över hela landet
En rundringning vi gjort till fackligt förtroendevalda och kommuner bekräftar bilden av många varsel och få uppsägningar.
– Det pågår förhandlingar i nästan varje landsting eller kommun runt om i landet, men det är få uppsägningar hittills, säger Margareta Öberg, Vårdförbundets förhandlingschef.
– Man har väldigt lång framförhållning och det går inte att spara så mycket på sjukvården. Man varslar och förutspår stora förändringar som sedan, av olika skäl, inte blir av. Folk slutar ofta av andra anledningar, man har exempelvis stora pensionsavgångar, säger hon.
Samtidigt tar förhandlingarna ofta längre tid i kommuner och landsting än i den privata sektorn, och då hinner mycket hända på vägen.
– Det är vår erfarenhet att det är långa processer när det gäller förhandlingar i offentlig sektor, säger Håkan Gustavsson.
En av de fackligt förtroendevalda vi talat med berättar att facket försöker få förhandlingarna att ta så lång tid som möjligt, i hopp om få uppsägningar i slutändan.
Minskade redan innan krisen
Antalet anställda sjönk dock i kommuner och landsting redan innan den ekonomiska krisen blev märkbar. 2006 hade kommunerna, enligt Statistiska Centralbyrån, 894.000 anställda. Förra året var den siffran nere på 827.000. Delvis beror minskningen av antalet anställda på privatiseringar, men på vissa håll har man också snävat in och effektiviserat. Och nu står kommuner och landsting alltså inför reella minskningar av verksamheten.
– Man kan tro att det kommer att bli tuffare för dem som blir kvar. Förhoppningsvis har man tagit med sig lärdomarna av nittiotalskrisen, säger Margareta Öberg.
Om neddragningarna på personal blir stora finns en risk för att de negativa effekterna från nittiotalet upprepas. Läs mer om det här.