Färre granskningar från Arbetsmiljöverket

Mitt i besparingstider minskar Arbetsmiljöverket sina inspektioner av kommuner och landsting. Men skyddsombud som ber om hjälp i samband med nedskärningar ska fortfarande kunna få det, enligt Arbetsmiljöverkets generaldirektör Mikael Sjöberg.

Vård, omsorg, skola och andra kommunala verksamheter har under flera år varit ett prioriterat område för Arbetsmiljöverket, men under år 2009 är man istället inriktad mest på små och medelstora företag inom riskutsatta branscher. Det här beslut togs innan besparingarna hade påbörjats inom kommuner och landsting, skriver Arbetsmiljöverkets generaldirektör i ett skriftligt svar till suntliv.nu , och han fortsätter:

Efterfrågestyrt

En del av Arbetsmiljöverkets tillsyn är efterfrågestyrd. När skyddsombud bedömer att de inte får gehör för nödvändiga arbetsmiljöförbättringar kan de vända sig till oss. Det innebär att vi redan nu har ärenden som rör frågor kopplade till beslut om neddragningar/besparingar inom kommuner och landsting. Vår bedömning är att vi kan komma att få fler sådana ärenden under året.

En av dem som får ta emot dessa ärenden är Håkan Olsson, avdelningschef på Arbetsmiljöverket. Han var med även under de kraftiga besparingarna under 90-talet och han tycker att medvetenheten om riskerna är större nu än på 90-talet.
– Jag möter många som har god kunskap.

På de arbetsplatser där man nu ska göra nedskärningar är man skyldig att göra en konsekvensbedömning, eller riskbedömning, som Håkan Olsson föredrar att kalla det.

– Det är viktigt att det blir tydligt att det handlar om risker för personalen, och att man inte bara tänker organisatoriskt, hur verksamheten ändras.

Håkan Olsson säger sig märka att jämfört med krisen på 90-talet finns nu en stor medvetenhet om riskerna som personalen utsätts för vid nedskärningar, både fysiskt och psykiskt.

De som är kvar

Det som är lättast att missa, enligt Håkan Olsson, är att det blir stor press på dem som blir kvar efter nedskärningar.

– Det är lätt hänt att man bara tänker att de är glada att ha jobbet kvar, och att de kommer att se till att verksamheten fungerar.

Han poängterar också att man måste ha en långtidsplan för verksamheten.

– Jag vet att det inte är lätt att tänka tre-fyra år framåt när man är i en kris, men det är viktigt att försöka göra det.

När arbetsgivare gör en riskbedömning ska de både redogöra för riskerna och hur de ska åtgärdas. Det går inte att ha en hälsofarlig miljö och skylla på penningbrist.

– Risker för liv och hälsa måste åtgärdas, enligt Arbetsmiljölagen, säger Håkan Olsson.

Hårdare krav

Arbetsmiljöverket har på sistone hotat med att höja vitesbeloppen för sjukhusen i Malmö och Helsingborg till 200 000 kronor för att försäkra sig om att de slutar med att placera patientsängar tätare än vad som är tillåtet, eftersom det ökar risken för belastningsskador och negativ stress.

– Det här kan man se som en markering. Vad jag vet har det aldrig tidigare varit så höga vitesföreläggande i den här typen av verksamhet, säger Håkan Olsson.

De riskbedömningar som arbetsgivare gör vid nedskärningar granskas inte av Arbetsmiljöverket.

Däremot ska man ju ingripa om man upptäcker eller får anmälan om riskfyllt arbete. Men om exempelvis en facklig organisation är missnöjd med riskbedömning kan de vänta sig till Arbetsmiljöverket.

– Om facket inte tycker att arbetsgivaren har gjort en rättvisande bedömning kan vi ingripa, säger han.

Det bästa, enligt Håkan Olsson, är om fack och arbetsgivare kan samarbeta kring riskbedöming.

– Det behövs mycket kreativitet i ett sånt här arbete.

Delar av denna artikel publicerades första gången i januari 2009

Prenumerera på vårt nyhetesbrev

Vill du läsa mer om arbetsmiljö och hälsa?

Då kan du prenumerera på vårt nyhetsbrev

Kommentarer (1)information

antal tecken kvar"
Redaktionen förbehåller sig rätten att ta bort kommentarer som inte håller sig till ämnet eller innehåller:
  • förtal, personliga angrepp eller förolämpningar
  • hets mot folkgrupp, sexistiska yttranden eller andra trakasserier
  • uppmaningar till brott eller utgör annan brottslig verksamhet
  • olovligt bruk av upphovsrättsligt skyddat material
  • kommersiella budskap eller reklam
  • mer än 700 tecken
Mrs X 11 maj 2009

Arbetsmarknadens parter i offentlig sektor dvs å ena sidan politikerna och å andra sidan LO och TCO bär ansvaret för de anställdas försämrade hälsa sedan början av 1990-talet. De anställda var brickor i ett politiskt spel som helt och hållet handlade om att S och facken slöt sig samman mot den borgerliga politiken. I offentlig sektor fanns därmed inget motpartsförhållande och de anställda hade därmed inget juridiskt skydd vid konflikt på arbetsplatsen. Ett skäl var att SKTF med sina 180.000 medlemmar också organiserar chefer dvs motparten arbetsgivaren och hans underställde var medlemmar i samma fack.. vilket i många fall lett till att den anställde inte fått någon juridisk hjälp med att lösa konflikten. Det blev ett sk känsligt läge som rubbade den ursprungliga maktbalansen mellan arbetsgivaren och den vanliga anställde som med sitt medlemsskap i facket skulle vara garanterad rättslig prövning av sakfrågan. Arbetsmiljölagen blev därmed omöjlig att följa och tusentals anställda har fått känna på rättslöshetens vanmakt och att den slutligen leder till fullständig utslagning av kritiska röster. För journalister som vill lösa "gåtan" med den psykiska ohälsan som i hög omfattning drabbat antällda i vård, omsorg och skola vill jag rekommendera att följa några av dessa som anmält arbetsgivaren för mobbning och upptäcka sammanhangen och mönstret i deras historier som bildar en gemensam röd tråd. Det är dags att ställa de ansvariga till svars. Den psykosociala arbetsmiljön i offentlig sektor är i behov av sanningen för att säkerställa välfärden och går det att räkna med att regeringen Reinfeldt står upp för individen och rättssäkerheten genom att brott aldrig ska löna sig?