Arbetsmiljön måste bedömas vid varsel
Publicerat:22 april 2009
Författare:Michael Nyhaga
Enligt Arbetsmiljöverkets föreskrifter måste arbetsgivaren bedöma neddragningarnas konsekvenser – innan de minskar personalstyrkan.
Varselnivån är den högsta sedan nittiotalets krisår, enligt Arbetsförmedlingen. Än så länge har industrin drabbats mest, men det är också en hel del varsel i kommuner och landsting.
– Det finns historiskt sett en spridningskedja från industrin, vidare till tjänstesektorn och slutligen till offentlig sektor. Våra erfarenheter från bland annat nittiotalet visar att fler varsel kommer, säger Håkan Gustavsson vid Arbetsförmedlingens varselenhet.
Ohälsan steg
Även om framförallt uppsägningarna inom offentlig sektor fortfarande är få minskar personalstyrkorna med hjälp av naturlig avgång och genom att vakanser inte tillsätts. Enligt Statistiska Centralbyrån hade kommunerna, under slutet av 2008, 1,3 procent färre anställda än året innan. Samma siffra för landstingen var cirka 1 procent.
Eftersom närmare en miljon personer arbetar i den landstingskommunala sektorn innebär det mer än 10.000 färre tjänster på ett år.
Efter nittiotalets nedskärningar steg särskilt den psykiska ohälsan hos kvinnor, som ofta arbetar i kommuner och landsting. En rapport från LO visar att allt färre kvinnor i offentlig sektor kan ta pauser under arbetsdagen och bestämma hur de ska lägga upp sitt arbete.
Frågan är om arbetsgivarna lärt sig något av nedskärningarna under nittiotalet, något som gör att arbetsmiljöproblemen inte riskerar att bli lika stora den här gången?
– Det tror jag inte. Det handlar om kunskapsbrist. Om man haft kunskap om arbetslagstiftningen hade inte våra skyddsombud behövt gå in i den utsträckning de får göra vid nedskärningar, säger Peter Larsson vid Kommunals arbetslivsutvecklingsenhet.
Konsekvenserna måste bedömas
Enligt Arbetsmiljöverkets föreskrift om systematiskt arbetsmiljöarbete, SAM, ska arbetsgivaren alltid göra riskbedömningar vid större nedskärningar.
– Det är viktigt för att man ska kunna känna till negativa effekter som kan komma av en förändring innan den genomförs, så att man förebygger problem och inte behöver lägga på plåster i efterhand, säger Efva Åström, informationsansvarig vid Arbetsmiljöverkets avdelning Nord.
Arbetsgivaren ska bedöma risken för ensamarbete, ökad tidspress, stor arbetsmängd och ensidigt arbete. Inom den landstingskommunala sektorn hamnar ansvaret ofta hos tjänstemännen, men är till syvende och sist politikernas.
Förbjöd personalminskning
Arbetsmiljöverket kan förbjuda nedskärningar utan konsekvensbedömningar. Det gjorde de 2002 för gruppboendet Ugglan i Härnösand. Ett skyddsombud anmälde en planerad neddragning till verket, som krävde att kommunen skulle bedöma arbetsmiljöriskerna med personalminskningen.
Beslutet överklagades till regeringen, som gav Arbetsmiljöverket rätt. En genomgång av Ugglans arbetsmiljö, som gjordes av företagshälsovården, visade att det inte gick att minska på antalet anställda utan problem för dem som var kvar.
– Det var ett viktigt ärende för oss. Det blev ett konkret besked om hur regeringen såg på vikten av att göra konsekvensbedömningar. Det blev ett slags prejudikat, det är nog alla inblandade ense om, säger Efva Åström, som hade Ugglan-ärendet på sitt bord.
Om arbetsgivaren inte gör en konsekvensbedömning inför en nedskärning kan de få böter.
(Detta är en uppdaterad version av en artikel som tidigare publicerats på suntliv.nu.)