"Jag flydde in i jobbet"

Jobbet blev en tillflykt för Erik när han och Maria skilde sig. Idag är Erik omgift och försöker dra lärdom av det som hänt.

För tolv år sedan skilde sig Erik och Maria. Det var en uppslitande, långdragen separation som sårade båda. En av orsakerna till skilsmässan var att Erik prioriterade jobbet.

– Mitt jobb var i fokus snarare än vår relation. Det kunde ofta vara den utlösande faktorn för våra bråk.

Paradoxalt nog blev arbetet också den trygga punkten för Erik när relationen höll på att ta slut.

– Det var då jag verkligen flydde in i jobbet. Jag hade inte behov av att prata med någon. Jobbet blev min tillflykt. På dagarna arbetade jag som lärare, på kvällarna hade jag ett extraknäck och under semestern ett annat heltidsjobb.

Erik och Maria träffades i ungdomsåren. Erik var förälskad, men det tog lång tid innan hon blev intresserad. Efter tio års sporadisk kontakt ringde Maria och frågade om hon kunde bo hos Erik tills hennes lägenhet i Stockholm skulle bli ledig.

– Det blev att hon flyttade in för gott. Vi blev ett par helt enkelt. Och det fungerade jättebra till en början.

Allteftersom tiden gick fick de svårare att kommunicera med varandra.

– I stället för att erkänna att vi tyckte olika om många saker och försöka hitta kompromisser så blev det en kamp om vems syn som skulle segra.

Efter två år kände Erik att det var dags att bryta upp. Då blev Maria gravid.

– Plötsligt kunde jag inte styra över mitt liv. Jag blev väldigt deprimerad och kände att livet tagit slut. Jag talade om för henne att jag egentligen inte ville ha barnet.

Vänner försökte uppmuntra Erik och sa att allt skulle bli bättre när barnet väl kom. Maria och Erik bestämde sig för att fortsätta relationen. Men det blev aldrig som förr.

– Hon kände att jag bodde kvar på grund av barnet och inte för hennes skull och den otryggheten fanns med hela tiden i relationen.

Grälen tätnade

De fick sonen Stefan och Erik trivdes med familjelivet och stämningen hemma.

– Vi gjorde utflykter och det var alltid en bra atmosfär hemma när vi gjorde saker tillsammans. Det var nog därför vi höll ihop så länge som vi gjorde.

Erik och Maria var tillsammans i åtta år. Men konflikterna hopade sig ju längre tiden gick. Så snart de kom in på framtidsplaner, om de skulle gifta sig och ha fler barn, blev det gräl.

– Hon ville, men jag var mer återhållsam. Jag minns en gång när vi skulle åka till min brors bröllop. Då vällde det upp ilska och sorg hos Maria över att vi inte hade gift oss.

Även Erik kände sig besviken och sårad.

– Det fanns en frustration inom mig att jag inte fått göra ett aktivt val om relationen. När jag kände mig orättvist behandlad kom alltid den här bitterheten upp.

Bråken tätnade och de tog längre tid att komma över för varje gång.

– Vi hade inga bra sätt att hantera konflikter. Till slut bråkade vi så mycket att vi helt enkelt inte orkade längre. Grälen upphörde och vi började undvika varandra i stället.

Det sista året av relationen levde de två parallella liv. Båda började träffa andra utan att kommunicera med varandra.

– Det här var den absolut jobbigaste tiden. Vi gick omkring som två zombies det året, vi hade hamnat i ett ingenmansland och båda visste att vi träffade andra utan att vi pratade om det. Det var helt absurt.

Situationen blev så småningom ohållbar.

– En dag sa Maria till mig: Du måste flytta härifrån. Och jag sa: Ja, det måste jag göra.

Separationen blev en vändpunkt

Erik lämnade allt, flyttade hem till sina föräldrar och bodde sen i andra hand i olika lägenheter.

– När jag flyttade ut kändes det mycket bättre, då fick relationen mer näring och vi började till och med fundera över hur vi skulle kunna lösa det här.

Ett halvår senare bestämde de sig för att gå i familjeterapi.

– Någonstans trodde vi båda att det skulle kunna gå att reparera. Men familjeterapeuterna sa att det skulle krävas en längre tids terapi var för oss innan vi överhuvudtaget kunde börja tänka på att flytta ihop. Det var ju inte så upplyftande. Vi hade inte råd att fortsätta och gav upp.

Trots det tog det lång tid innan Erik och Maria kunde gå in helhjärtat i nya relationer. I fem år hade båda ett vagt hopp om att kunna bli tillsammans igen.

– I efterhand har vi pratat om att vi borde ha flyttat isär när Maria blev gravid för att sen välja om vi ville bo tillsammans eller inte. Jag kan också se att jag borde ha visat tydligare hur mycket jag tyckte om henne i de stunder vi hade det bra. Kanske hade det blivit en god spiral av det.

I dag är Erik omgift sedan två år och har fått två styvbarn i famljen.

– Jag sätter fortfarande ofta arbetet och barnen före relationen. Men det har blivit bättre. I och med att jag känner igen Marias reaktioner hos min nuvarande fru kan jag se vad jag har med mig i min ryggsäck. Fördelen med att ha haft tidigare relationer är att det har blivit tydligare vad jag har med mig och vad som ligger hos den andra.