Svenskarna och konflikter
Publicerat:09 oktober 2006
Författare:Michael Nyhaga
Svenskar betonar samförstånd och enighet, i litet och stort. Men en förändring är på väg, hävdar etnologen Åke Daun. Vi börjar förstå att konflikter kan vara värdefulla.
Socialpsykologen Kjell Granström talar om två sätt att se på konflikter: harmonimodellen och konfliktmodellen. Enligt den senare kommer konflikter alltid att finnas och bär med sig möjligheter. Konflikter driver förändring.
Harmonimodellen däremot utgår från att harmoni och enighet är eftersträvansvärt och att konflikter förstör lugnet och arbetsron. Det är det svenska sättet att se på saken.
Motsatta meningar fördröjer
– Etniska svenskar tycker ofta att invandrare på jobbet lätt blir aggressiva, och det gäller även internationella samarbeten mellan företag. Folk från näringslivet har ringt mig och berättat att de från andra länder som de jobbar med ”verkar arga”. Men de framför bara sin avvikande mening på ett kraftfullt sätt, säger Åke Daun, professor i etnologi som särskilt intresserat sig för svensk mentalitet och processer i arbetslivet.
– Vi svenskar ser motsatta meningar som splittrande och fördröjande. De som håller med majoriteten är ofta omtyckta. De är trevliga och inte besvärliga, konstaterar Åke Daun.
Men det är ett synsätt som håller på att ändras.
– Uppmärksamheten på psykologiska processer har ökat. Folk i arbetslivet inser alltmer hur komplicerade relationerna kan vara mellan arbetskamrater. Arbetsgrupperna är också mer heterogena, de innehåller oftare personer från andra länder.
– Den här utvecklingen sker automatiskt i takt med det allt mer differentierade samhället. Det är inte bara invandring och globalisering som ligger bakom den, utan samhället som sådant blir mer konkurrensutsatt. Vi lever allt mer i stadsliknande samhällen, med ökad konkurrens och mångfald och då blir vi stridbarare och vänjer oss vid konflikter.
Bra med konflikter
Åke Daun tror att det kommer att bli högre i tak och mer tillåtande av konflikter på svenska arbetsplatser.
– Man vänjer sig vid att arbeta med människor som har en annan metod och attityd. Man lär sig att förstå värdet av att argumentera kraftfullt för olika lösningar, så att man inte går miste om goda idéer och lösningsförslag.
Så vi blir mer sydeuropeiska i vår syn på konflikter?
– Ja, men det är inte bara söderut man har den synen. I England till exempel talar man om att agera som djävulens advokat, något som inte är populärt i Sverige. När man har ett möte i en arbetsgrupp tar någon frivilligt på sig rollen att ifrågasätta resonemanget. Denne invänder att han eller hon inte tror på den lösning som erbjuds. Då måste de övriga skärpa sina argument och frågan får en allsidigare belysning.