Konsult löste konflikt på vårdcentral

På en distriktsläkarmottagning rann missnöjesbägaren över. En nyanställd accepterade inte en äldre kollegas påhopp utan slog näven i bordet. Ledningen agerade blixtsnabbt för att lösa konflikten.

Dörren till syster Sofias rum står på glänt. Hennes telefontid närmar sig sitt slut och hon samtalar lågmält med en patient. Lite längre bort i korridoren sitter ett par äldre män och väntar på att få komma in till Sofias kollega. Sofia är distriktssköterska på en relativt stor mottagning i Storstockholmsregionen.

När samtalet avslutats tar jag plats i besöksstolen. Vi ska prata om vad som hände sedan – efter den där dagen för snart två år sedan när en längre tids plumpa kommentarer kulminerade i högljutt bråk och dörrar i korridoren slogs igen. Då, när två av Sofias kollegor hamnade i konflikt med varandra.

Kallade till krismöte

– Det uppstår ofta småkonflikter lite här och där men det mesta löser vi med varandra. Men när en kollega påstod att en nyanställd kollega inte skötte sitt arbete brakade det loss ordentligt. Vi som jobbat här en längre tid vet att den här personen uttrycker sig lite plumpt ibland och de flesta rycker på axlarna.  Men min nyanställda kollega accepterade inte detta utan slog näven i bordet och undrade vad detta var för arbetsplats där man tilläts uttrycka sig så här, berättar Sofia som har arbetat som distriktssköterska på mottagningen i många år.

Det blev riktigt stormigt under några timmar och båda parterna blev lessna. Eftersom det fanns ett uppdämt missnöje hos samtliga på avdelningen mot den här personens sätt att agera och uttrycka sig blev det en stor sak.

Ledningen agerade snabbt och kallade till ett kortare krismöte redan dagen därpå och informerade om att en konsult anlitats. Konsulten hade enskilda samtal med kollegan som var upphov till konflikten. I fortsättningen kallar vi kollegan för Lisa.

En vecka senare påbörjades gruppsamtal, där samtliga medarbetare och personalansvariga deltog. Lisa fick välja om hon ville vara med i den stora gruppen eller avstå – hon valde att vara med.

I den stora gruppen fick var och en tre minuter på sig att berätta vad man tyckte var problemet.

– Alla var väldigt öppenhjärtiga och det måste ha varit svårt att ta emot så mycket kritik som hon faktiskt fick göra där. Vi tyckte att det var onödigt hårt att Lisa var med och fick lyssna på vår massiva kritik, säger Sofia.

En timme var avsatt till detta första möte och konsulten betonade att diskussionerna skulle klippas här och nu och inte fortsätta i fikarummet.

Enskilda samtal

Mötet följdes av ytterligare ett par möten då konsulten hjälpte till att bena ut problemet och diskutera hur man skulle gå vidare. Parallellt med stormötena pågick de enskilda samtalen med Lisa.

– Lisa är oerhört duktig i sitt yrke, vilket vi framhöll, men brister från och till i kontakten med både oss och sina patienter – hon uttryckte sig plumpt och många patienter ansåg att hon skällde ut dem. Hon kunde läxa upp en patient i korridoren både när vi och andra patienter var närvarande.

Sofia tror sig veta att hennes obalanserade uppträdande till viss del beror på att hon har en hemsituation med sjukdom i familjen som gör att hon är hårt pressad. Dessutom har Lisa ett stort kontrolltvång.

– Hennes kontrollbehov drabbade oss alla – det inkluderade allt från hur våra medicinlistor såg ut till hur vi skötte vårt jobb, hur det såg ut i fikarummet, vem som plockade ur diskmaskinen – hela spannet.

Konsulten tog också upp att om man har kontrollbehov behöver man komma till insikt om det och man behöver inte ha kontroll på allt som sker på arbetsplatsen.

Två år senare

Detta hände för två år sedan.  I dag består personalgruppen till 80 procent av samma medarbetare som då. Även de som var mest involverade i konflikten är kvar i tjänst.

Enligt Sofia är Lisa i dag mycket mer öppen och inte lika kontrollbenägen. Hon kan fortfarande säga saker som gör att man blir sårad, men det är inte alls på samma sätt längre.

– Det var en oerhört jobbig tid när det pågick men det blev jättebra.  Konflikten tog omkring en månad att lösa och då jobbade vi intensivt med detta. Första tiden efteråt var lite skör som det lätt blir när man gått igenom ett stålbad av det här slaget. Men alla hade en intention att det skulle gå bra och vi ville att Lisa skulle vara här. Vi var tvungna att vända på stenarna och vi måste kunna sköta våra konflikter så att inte patienterna kommer i skottgluggen, säger Sofia.

Prenumerera på vårt nyhetesbrev

Vill du läsa mer om arbetsmiljö och hälsa?

Då kan du prenumerera på vårt nyhetsbrev

Dela din åsiktinformation

antal tecken kvar"
Redaktionen förbehåller sig rätten att ta bort kommentarer som inte håller sig till ämnet eller innehåller:
  • förtal, personliga angrepp eller förolämpningar
  • hets mot folkgrupp, sexistiska yttranden eller andra trakasserier
  • uppmaningar till brott eller utgör annan brottslig verksamhet
  • olovligt bruk av upphovsrättsligt skyddat material
  • kommersiella budskap eller reklam
  • mer än 700 tecken