Så trappas konflikter upp
Publicerat:02 oktober 2006
Författare:Mette Lagergren
Här beskrivs i nio steg hur konflikter trappas upp. Friedrich Glasi utvecklade modellen genom att intervjua personer i konflikter.
1. Hårdnande ståndpunkter
En frustration som visar sig vara svår att övervinna uppstår mellan två personer. Man får ett begränsat synsätt av den andre, de som är negativt förstoras. Båda är däremot än så länge övertygade om att de kan lösa konflikten genom förnuftsmässig argumentation. När en av dem tappar tron på den möjligheten övergår konflikten till steg 2.
2. Polarisering och debatt
Nu skyr man inte hårda verbala konfrontationer. Båda är starkt fixerade vid sina egna ståndpunkter, att försvara dem blir en prestigesak. Här är det vanligt att detaljer av motpartens beteende förstoras. Man försöker provocera fram starka, obehärskade reaktioner hos motparten vilka sen kan utnyttjas som en svaghet. Parterna ser inte längre varandra som likvärdiga, utan strävar efter att få övertag över den andra. När de förlorar tron på att diskussioner leder vidare går konflikten över till steg 3.
3. Handling i stället för ord
Nu handlar det främst om att bromsa den andres försök att nå sina mål och att driva igenom sina egna. Parterna slutar prata med varandra och det blir många feltolkningar av den andres beteende. Frestelsen är stor att dra in fler i konflikten för att ändra maktbalansen. Nästa steg är förtäcka personliga angrepp på varandra.
4. Värnad image och koalitioner
Huvudbekymret är nu omsorgen om det egna ryktet och att inte låta sig tryckas ned av den andre. Man börjar sätta karakteristiska egenskaper på motparten, som opålitlig, arrogant, inkompetent, velig. I denna fas måste parterna anstränga sig mycket hårt, även i samtal med tredje part, för att över huvud taget kunna nämna någon positiv egenskap hos den andre. Man generaliserar i stil med: Sådana där människor går inte att förändra.
Båda försöker kränka den andre med antydningar, dubbelbottnade kommentarer, ironi osv. Nu söker parterna aktivt stöd från omgivningen. Man anser att konflikten beror på motpartens egenskaper, inte på sakfrågan. Om någons ära avsiktligt, målmedvetet och upprepat kränks, särskilt om det sker offentligt, så att motparten förlorar ansiktet, går konflikten in i steg 5.
5. Ansiktsförlust
Ansiktsförlust innebär en total revidering av bilden av den andres identitet. Både motparten och konfliktförloppet framstår nu i ett nytt ljus. Man upplever att tidigare beteendemönster i ljuset av den ”nya insikten” plötsligt blir begripliga och logiska. ”Plötsligt förstod jag att det som hände på mötet i januari var ett led i hans försök att manipulera mig.” Det handlar inte längre om vissa störande beteendemönster hos motparten utan om hur denne är som person. Parterna har kroppsliga obehagskänslor inför varandra, och kan till exempel ha svår att äta tillsammans. Eftersom motparten ses som omoralisk är allt denne gör omoraliskt.
6. Strategiska hot
Nu börjar parterna med extrema hot, till exempel att hota med att gå till massmedia. I detta skede råder stark stress, det kostar mycket ansträngning att tänka ut vilka långsiktiga följder ens eget agerande kan få. Om den som blir hotad inte tar hotet på allvar tvingas den som hotar att utföra sin plan för att bevara sin trovärdighet.
7. Begränsade förintelseslag
Nu ser bägge parter sin motpart som kapabel till vad som helst. Båda ser i första hand till att skydda sig själv. Fienden anses inte längre ha någon mänsklig värdighet som i någon form ändå måste respekteras i attackerna. Språkbruket fylls av ord som oskadliggöra och utrota. Attackerna kommer ofta utan förvarning. Den andra parten ser slagen som överdrivna eller extrema. Vedergällningar följer, som i sin tur uppfattas som extrema. Parterna inser nu att det inte finns något att vinna längre. Man jämför skador: om mina förluster är stora ska åtminstone motparten också lida.
8. Attack mot nervcentra
Nu handlar det om att krossa den andra fullständigt, men man är fortfarande mån om att själv överleva.
9. Total förintelse
Nu är drivkraften att utplåna fienden så stark att till och med den egna självbevarelsedriften sätts ur spel. Fienden ska förintas även om det måste ske till priset av egen undergång. Ruin, konkurs, fängelse, fysiska skador: ingenting spelar längre någon roll. Den enda motivationen när avgrunden närmar sig är att nå visshet om att fienden också kommer att falla.
En utförligare version kan läsas på Arbetsplatskonflikt >>
Källa: Konflikters eskalation, Thomas Jordan, Arbetsplatskonflikt.