"Vi kan minimera riskerna"

– Det är viktigt att ha bra rutiner och vara medveten om olika boendes status och personlighet, säger Lotta Verstraate, vårdare på ett gruppboende. Hon har upplevt att boende dragit henne i håret eller kastat saker på henne och är entusiastisk över det hot- och våldprojekt som inletts i stadsdelen.

Lotta Verstraate arbetar på en gruppbostad för lindrigt till måttligt utvecklingsstörda vuxna i Stockholmsstadsdelen Hägersten-Liljeholmen. Här, i ett vanligt bostadshus, bor fem medelålders personer i egna smålägenheter, med gemensamma utrymmen, kök och personalrum i anslutning. De sex vårdarna följer ett rullande schema och det finns alltid personal på plats.

Frågor om hot och våld är viktiga, menar Lotta Verstraate. Flera av de boende har funktionshinder, som gör att de behöver veta i förväg precis vad som ska hända. Oförberedda förändringar är svåra för dem att hantera. Stressiga situationer kan leda till aggressivitet.

Tidigare har hon upplevt att brukare slitit tag i hennes hår eller kastat saker på henne. Incidenterna har anmälts och hon tycker att hot och våld diskuteras på ett bra sätt på arbetsplatsen.

– Självklart blir man rädd. Men förhoppningsvis är jag så professionell att jag kan förstå att det inte är riktat mot mig personligen, säger Lotta Verstraate.

Många har drabbats

Hon är kontaktperson på arbetsplatsen i det projekt för att förebygga och bemöta hot och våld på gruppboenden, som inletts i stadsdelen.  Över 100 vårdare på 13 enheter berörs av satsningen. Den är en del av ett större projekt mot hot och våld som drivs av AFA Försäkring.

– Vi kan inte helt få bort hoten och våldet ur arbetsmiljön, men vi kan minimera riskerna för vårdarna, säger Mirja Dahlberg, socialsekreterare och projektledare.

Var fjärde anställd på stadsdelens gruppboenden har utsatts för fysiskt våld på jobbet, visar en kartläggning i projektet. Mer än var tionde har utsatts flera gånger. Sex av tio vårdare har upplevt trakasserier eller hot från brukare eller patienter, en eller flera gånger. Hälften av de våldsdrabbade gjorde ingen skriftlig anmälan om händelsen.

Enkäten visar även att många anställda tycker att de behöver utbildning och information för att kunna förebygga hotfulla situationer och agera bra i svåra lägen.

Kompetens om hot och våld behövs på alla enheter, även om det kan variera mellan åren vilka boenden som drabbas, konstaterar Mirja Dahlberg.

– Vissa enheter har alltid problem, andra har det ibland, några kan få det nästa år. Det beror på de boendes problematik . Det kan räcka med att det flyttar in en person, så kan hela situationen förändras.

Tas upp på träffarna

Projektledningen fick forskarhjälp i att tolka den bild av utgångsläget som enkäten gav.  Tre problemområden utkristalliserades: kunskap om bemötande av utagerande brukare, samarbete i personalgruppen och samarbete med andra aktörer.

I början av hösten hölls en gemensam kick off, med en föreläsning om metodutveckling och bemötande. Vårdare från olika boenden grupparbetade ihop. Många fick en aha-upplevelse när de insåg att även andra enheter har problem med våld, berättar Mirja Dahlberg.

– Man tror ofta att man är ensam om att brottas med frågorna, säger hon.
Föreläsningen har följts upp av handledning på vissa boenden. Hot och våld är nu en stående punkt på dagordningen för arbetsplatsträffarna.

– Det är jättebra att frågan lyfts upp, säger Lotta Verstraate.  Man ska inte känna att man är krånglig om man tar upp en händelse som upplevs som hotfull. 

Arbetet pågår också med att ta fram enkla, verksamhetsanpassade blanketter för att anmäla hot- och våldsincidenter. Krångliga blanketter identifierades som en förklaring till att många händelser inte rapporteras. Det ska även skapas en enkel mall för riskbedömning.

Framöver är tanken att alla vårdare ska gå en studiecirkel - på arbetstid - och läsa en lättillgänglig bok om bemötande av personer med beteendestörningar.  Föreläsningsserien fortsätter, nu närmast med en heldag om förhållandet mellan arbetsmiljöreglerna, LSS (lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade) och brukarperspektivet.

Bättre samverkan behövs

I vår ska kompetensutvecklingen bland annat ta upp en fråga som vårdare har lyft fram: Var går gränsen för hur farlig en person som bor i ett kommunalt boende kan vara? Någonstans finns en smärtgräns, då kommunen inte kan ta hela ansvaret, konstaterar Mirja Dahlberg.

– Det vore bra om vi kunde nå konsensus med andra aktörer om det. Vi behöver bättre samverkan med psykiatri, geriatrik, habilitering med flera. I dag blir det lätt ett vi och dom-tänkande.

Det är en angelägen fråga, anser vårdaren Lotta Verstraate.

– Det är jätteviktigt att känna, att man inte behöver ta vad som helst. Det skulle vara stor hjälp att få veta tydligare när man kan säga: nu funkar det inte längre. Det handlar om trygghet för både personalen och andra boende.

Avsikten är att projektet ska ha avsatt permanenta spår då det avslutas 2012.

– Vi ska ha rutiner, bra idéer och hållbara lösningar, som verksamheterna kan fortsätta att jobba med. Gärna samlade i en enkel handbok, som enheterna lätt kan använda, säger Mirja Dahlberg.

Läs mer på Suntliv.nu om AFA Försäkrings projekt mot hot och våld.