Trygga vårdare kan ofta avstyra våld

Gunilla Carlsson, Institutionen för Vårdvetenskap Högskolan i Borås, har skrivit en avhandling om våld inom psykiatri och hemsjukvård, eller rättare sagt om icke-våld, om vad som krävs för att en hotfull stämning ska lägga sig. Hennes utgångspunkt var det hon själv upplevde under sin tid som mentalskötare och psykiatrisjuksköterska: att en del vårdare hade en imponerande förmåga att skapa lugn i hotfulla situationer.

I avhandlingen har hon intervjuat vårdare inom psykiatrin och hemsjukvården samt patienter inom allmänpsykiatrin och rättspsykiatrin. I både patienternas och vårdarnas svar framträder samma sak: att man måste vilja patienten väl och vara närvarande.

Måste vara äkta

– Det är en stark önskan från patienten att känna sig omtyckt. Och det måste vara äkta. Om man har en psykisk störning kan känslan vara det enda man kan tolka, om vårdaren är vänlig på rösten och har varma ögon.

De intervjuade vårdarna berättar samma sak, att när de lyckas i arbetet har de klarat av att  behålla en äkta närvaro i mötet.

– Vårdarna som jag har intervjuat har haft en önskan att möta patienten, men ibland har de inte klarat av det, rädslan har tagit över.

Det betyder inte att de vårdare som lyckats hantera situationen inte har varit rädda, tvärtom har de bejakat sin rädsla. Avhandlingen visar att när vårdaren accepterar och känner igen sin rädsla så tycks den förlora sin intensitet och då förmår vårdaren fortsätta möta och bry sig om patienten. Ett problem är att det inte alltid är accepterat för vårdare att medge att de är rädda.

– På en del arbetsplatser är det tillåtet, men det finns arbetsgrupper där det inte är okej.

Gunilla Carlsson säger att en sådan attityd är väldigt problematisk.

– För att kunna göra ett bra jobb är det viktigt att kunna prata i arbetsgruppen.

Utbildning i handledning

Ett led för att medverka till det är utbildningen i reflekterande handledning som Borås Högskola ska anordna för psykiatrisjuksköterskor.

– Syftet är att de sedan ska kunna ge handleda på avdelningarna där de jobbar.

– För mig är det självklart att det ska vara en del av arbetet. Det behövs både att man kan ta upp saker spontant efter att ha varit utsatt för någonting och att det görs i organiserad form. Det är bra både om det kommer någon utifrån och att man kan få handledning via arbetet.

Gunilla Carlsson talar om att arbetsgivaren måste vårda vårdaren.

– Jag har mött mycket olust, spänning och rädsla bland dem jag intervjuat. Att satsa på att vårda vårdaren är bra både för arbetsmiljön och för den enskilda personen. Det är en förutsättning för att kunna göra ett bra jobb.

Det handlar inte bara om kunna möta våldsamma situationer utan också det som är otäckt.

– En vårdare kan bli kallad fula-fula-fula saker.

Precis som i alla yrken finns det människor som egentligen inte är intresserade av sitt jobb, men enligt Gunilla Carlsson finns det också de som vill göra gott, men som behöver mer stöd för att klara av det.

– Det finns vårdare som stänger av. De är på jobbet men utför det med automatik, utan inlevelse. Det kan bero på att man inte är genuint intresserad av andra människor, men det kan också bero på att det är för svårt, att man inte står ut.

Viktigt förstå sig själv

Det är viktigt att vårdaren lär känna sig själv och förstår sina egna reaktioner, och så önskar Gunilla Carlsson att vården ska bli bättre på att ta till sig nya forskningsrön.

Hon menar att det inte finns några knep att ta till för att hantera aggressiva patienter.

– Det går inte att göra någon lista typ “gå till höger om patienten, titta i ögonen”. Det handlar om en helhetssyn. Det är otroligt viktigt att vårdaren tror på sig själv och har tillit till sig själv.

En trygg vårdare ska inte ses som en ersättare för fungerande säkerhetsrutiner. Att lära sig självförsvar och att ha möjlighet att kalla på hjälp är också viktigt. Men en trygg och medmänsklig vårdare är många gånger tillräckligt.

– Det är också vårdarens önskan att klara situationen utan att tillkalla hjälp. Om man måste kalla på väktare som övermannar patienten så skapar det skuld, man känner att man inte har räckt ända fram.

Artikeln har tidigare publicerats på Suntliv.nu (2007-05-14). 

Vill du läsa mer om arbetsmiljö och hälsa?

Prenumerera på suntlivs nyhetsbrev!