Terapi som slåss mot fördomar

Att bearbeta känslor genom rörelse kan vara lättare än att uttrycka dem med ord. Rörelsen är grunden i dansterapi.
- Att dansterapi inte används mer beror på fördomar om vad dans är, säger Karin Thulin, svensk pionjär inom området.

I dansterapin är det rörelserna som visar vägen, spontana eller utifrån bestämda rörelser. Man dansar de känslor, minnen och tankar som dyker upp.

Dansterapin grundar sig på tanken att människans sätt att röra sig avspeglar personligheten och ger kunskap om hennes själsliga tillstånd, vad hon uttrycker men också vad hon lärt sig att dölja. Terapeutens uppgift är att fånga upp det som kommer upp till ytan, men också att hjälpa klienten att nå fram till det som blockerar.

Gammal tradition

Dans som terapi eller medel för att må bättre är inget nytt.

– Att dansa sig fri från onda andar är en lika gammal tradition som människosläktet självt, säger Karin Thulin som jobbat som dansterapeut i över 20 år.

Den nuvarande formen har sitt ursprung i USA.

– Efter andra världskriget och Vietnamkriget användes dans för att hjälpa traumatiserade soldater. Genom att dansa fick de kontakt med undanträngda minnen , de kunde uttrycka sin skräck och fick en möjlighet att bearbeta det de varit med om.

Bortom intellektet

Fördelarna med dansterapi är många, tycker Karin Thulin. Bland annat kan dansen skapa kontakt med minnen som finns lagrade i kroppen på ett sätt som inte går med ord, menar hon.

– Dans är som en nyckel till våra undanträngda känslor. Den går bakom det intellektuella, bakom orden och försvaren.

Många som går i dansterapi har provat verbal terapi först. Att enbart prata om det man känner och har varit med har sina begränsningar. Resultatet kan bli att samtalen leder till ökad förståelse för det man varit med om, men att klienten fortfarande mår dåligt, trots flera års terapi.

Ser till hela människan

Att kropp och själ integreras gör att dansterapi kan få en mer djupgående verkan än verbal terapi , menar Karin Thulin.

– Helhetsbegreppet är väldigt levande i dansterapin. Här får kropp, andning, känslor, minnen och människans fantasi och skapande plats. Allt samspelar, vilket ger en stark påverkan både fysiskt och psykiskt.

Ytterligare en sak som är specifikt med dansterapin är kontakten mellan terapeut och klient.

– Terapeuten sitter inte i en fåtölj och lyssnar på en annan person som också sitter i en fåtölj. Vi rör oss tillsammans och det ger en gemenskap som inte uppstår i vanlig terapi.

Samtalar efter dansen

Hur en session går till varierar beroende på om det är en individuell terapi eller en gruppterapi. Vad man gör anpassas också efter hur klienten eller klienterna mår. Oftast börjar man med en gemensam uppvärmning, därefter brukar terapeuten fråga om det finns något speciellt som behöver tas upp. Om det inte gör det rör man sig bara runt i rummet och ser vad som händer.

– Det kanske kommer upp en färg, svart exempelvis. Jaha, säger jag, försök att dansa vad som är svart är för dig.

Om det ska vara musik eller inte väljer klienten själv, liksom vad det ska vara för musik.  Det finns också en del rekvisita i rummet, exempelvis skynken i olika färger.

– Kanske leder den svarta dansen till att personen lägger sig under ett skynke och känner sig full med gråt. Det svarta kan symbolisera död exempelvis.

När man kommit så långt tar samtalet vid. För samtalar gör man. Också.

– Vi bearbetar de känslor och minnen som kommer upp genom att prata om dem. Då kan vi undersöka vad det svarta och döden handlar om. En längtan efter att dö, eller en rädsla? Eller kanske någon som dött och som man saknar?

Att gå in i känslan genom rörelsen kan kännas väldigt befriande, menar Karin Thulin.

- Många har förträngt starka känslor eller varit rädda för dem. Då kan det kännas erhört skönt att uppleva dem inte bara genom att berätta med ord, utan med hela sitt jag, även kroppen.

Passar på arbetsplatsen

Det finns olika former av dansterapi. Alla är inte lika djupgående som den som beskrivits ovan.

– Det finns en form som är mer allmän, mer lik frigörande dans. Den har en terapeutisk effekt, men är inte en behandling. Den kan vara ett positivt alternativ på en arbetsplats.

Att dansterapi inte är mer utbrett tror Karin Thulin beror på människor har en snäv bild av vad dans är.

– De associerar till balett och så kopplas det ihop med att lära sig något och i förlängningen med prestation. Många tänker ”Nej, dans, då kommer jag att göra bort mig eller så kommer någon att se min tjocka mage”.

Karin Thulin tycker att dansterapi är ett mycket bra alternativ för dem som behöver bygga upp sin kroppsmedvetenhet, exempelvis människor med en negativ självbild. På så sätt uppnås en bättre kontakt med kroppen och i förlängningen stärks identitetskänslan och självkänslan.

– Idag är kroppslig prestation i fokus, man ska se ut på ett visst sätt, vilket lett till att många stängt av den naturliga kroppen eller har svårt att förhålla sig till den.

– Dansterapi handlar om att röra sig efter sina förutsättningar och efter det som dyker upp, inte om att göra rätt eller fel.