Rörelseglädje gav livslust

När Maria inte mådde bra började hon dansa. Hon hittade de fem rytmerna, en dans- och rörelsemeditation där rörelseglädjen står i centrum. Genom dansen började hon förstå att hennes fysiska symptom berodde på själsliga orsaker.
 – Genom dansen fick jag en ljuvlig kontakt med mig själv och blev mer levande. 

Musiken är mjuk och flödande. I rummet med sitt välvda, murade tak finns ett 30-tal personer. Platsen är en dansstudio på Skeppsholmen i Stockholm. Det är lördag morgon och workshopen i de fem rytmerna har precis börjat.

Några ligger stilla på golvet och andas djupt, andra går runt, runt i lokalen, ytterligare någon svänger vilt med armarna, snurrar på huvudet, vickar på höfterna. Det är tydligt att här handlar det inte om koreografi, utan om att röra sig efter egen lust. Att det är så blir än tydligare när ledaren Adam Barley, influgen från England, börjar prata när alla hunnit värma upp en stund.

– Vi är så begränsade i vårt sätt att röra oss.

Han visar genom att stolpa fram med armarna stelt vid sidorna.

– Det här är inte naturligt. Men det är så många rör sig. Man lever i huvudsak i sitt huvud, utan kontakt med sin kropp. Här inne ska vi upptäcka friheten i dansen.

Adam visar igen. Nu har han förvandlas från kontrollerad till livsglad. Han rör armar och ben mjukt, men kraftfullt. Rörelserna andas njutning och tillåtelse.

– Här inne ska vi dansa vår egen dans och våga utmana oss själva.

Alla lyssnar uppmärksamt. Adams inlevelse smittar av sig och ger lugn.  Men kanske någon ändå känner nervositet?

Musiken lockar fram känslor

Maria, numera erfaren i sammanhanget, vet hur det är att vara nybörjare.

– Att dansa i en sal med massa människor man inte kände var pinsamt och blygt första gångerna. Jag tyckte att det var svårt att fokusera på mig själv. Efterhand har jag lärt mig att dansa min egen dans och låta de andra göra det de vill.

För att vara med och dansa de fem rytmerna de här två dagarna behövs inga förkunskaper, bara att man tycker om dans. Genom rytmerna flöde, stackato, kaos, lyrik och stillhet andas, svettas och rör man sig tillsammans. Varje rytm har en egen känsla och uttrycksform, och övergångarna från en till en annan markeras genom att musiken byter tempo. Stillhet motsvarar en lugn böljande musik som kanske slår an en sträng av avslappning, eller kanske sorg. Kaos vädjar till det vilda i människan, det som sällan får utlopp i det vardagliga livet. Deltagarna lockas in i den känslan genom kraftfull musik med markerade trummor.

– Känner jag mig arg dansar jag sådana rörelser, är jag glad uttrycker jag det, säger Maria.

En process bortom intellektet

Efter någon timmes solodans dansar deltagarna två och två över golvet. Några par utmärker sig genom sin uttrycksfulla dans. Inte bara kroppen tas i anspråk för att uttrycka känslor, även rösten är med. Andningen är ljudlig och då och då skriker de. För en utomstående kan scenen te sig underlig. Men för dem som varit med under hela dagen har tilliten byggts upp inom gruppen. Det här är ett av de förunderliga tillfällen då starka känslor får uttryckas, utan att någon tycker att det är konstigt.

– Det är en glädje att få dansa som jag mår och känner mig. Det krävs ett oerhört mod att våga visa vem man är, men när man kommer dit är det en fantastisk känsla, förklarar Maria.

Att alla vågar beror på att alla är här för samma sak, att ha roligt genom dansen, men också för att anta utmaningen som består i att ta sig själv bortom sina begränsningar.

För Maria, som till vardags jobbar som sjukgymnast, har dansen varit en väg från stress och panikångestsyndrom. Hon dansade i sin ungdom och hade i många år längtat efter att i någon form dansa igen. Det är sex år sedan hon kom i kontakt med de fem rytmerna, som bygger på dansglädje och lusten att utforska sig själv djupare. Sedan dess har hon bara mått allt bättre.

– Under den första workshopen jag var med på var det pang in i mig själv. Jag kom i kontakt med känslor och rädslor jag inte visste att jag hade. Det var som att kasta sig ned för ett stup utan att veta var jag skulle hamna.

Skam hämmar människor

Men Adam, som styr workshopens innehåll, har ett tydligt fokus när alla samlas den sista morgonen. Man ska uttrycka sin sexualitet genom dansen. Ett ämne som hör till det mest privata, men samtidigt är så överexploaterat i samhället, menar Adam.

– Å ena sidan har vi kyrkans syn att sex inte är något naturligt och rent, sen har man lagt porren ovanpå. Det blir ett konstigt motsatsförhållande och för människan som är en sexuell varelse blir det som tortyr.

Enligt Adam är sexualiteten vår naturliga livskraft, det mest kraftfulla i människan, men också det mest sårbara. Att den blivit så skambelagt påverkar människor negativt och hämmar livet i stort.

I det dunkla ljuset följer deltagarna Adams instruktioner. Nu ska en ring bildas. In i ringen rör sig den som vill, där dansar man med de andras blickar på sig.

Vuxit mycket som människa

Numera kan Maria ta plats i ringen och våga stå i centrum. Det har varit en del av träningen, att bli sedd och relatera till andra.

– Så som jag är i dansen, så är jag ute i det vanliga livet. Det jag gör här inne avspeglar hur jag är i möten även utanför.

Genom dansen har Maria sett sina svårigheter. Hon har våga möta de känslor hon varit rädd för och då har de kunnat försvinna.

– Efteråt har det känts så ljuvligt. Jag upplever det som att jag lever mer.

För Maria blev dansen en väg ur läkarsvängen, som hon kallar det. De fysiska symptomen försvann efterhand. Hon önskar att fler skulle få upp ögonen för dansens möjligheter.

– Jag jobbar ju själv med patienter i mitt jobb som sjukgymnast och träffar så många som skulle behöva mer av det här emotionella, istället för bara fysisk behandling, avslutar Maria.

Maria heter egentligen någonting annat.