Ökad kroppskännedom lindrar kronisk värk
Publicerat:26 juni 2006
Författare:Cecilia Elander
Dansterapi är ett bra behandlingsalternativ för dem som har kronisk värk. Det visar forskning från Uppsala universitet.
I ett forskningsprojekt på Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap har fibromyalgipatienter behandlats med dansterapi en gång i veckan i sex månader. Resultaten i avhandlingen "Dancemovement therapy in fibromyalgiapatients" visar att de som gått i dansterapi har tydligt förbättrad rörlighet, minskad rörelsesmärta och ökad livsenergi, jämfört med kontrollgruppen.
Utvärdering av behandlingseffekterna har utförts med hjälp av videotolkningsteknik, självbildsteckningar, självskattningsskalor och mätning av olika stressrelaterade hormon.
De största skillnaderna märktes på patienternas rörelsemönster och självbildsuppfattning.
– När de ritade sin självbild ökade antal kroppsdelar, färgerna blev mer nyanserade och storleken på bilden ökade. Det syntes i deras bilder att de vuxit som människor, säger Eva Bojner, ansvarig för forskningsprojektet.
- Men när vi frågade dem verbalt blev det inget större utslag, vilket förmodligen beror på att många fibromyalgipatienter har svårt att uttrycka sina känslor verbalt.
Smärta en försvarsmekanism
Förändring av bland annat stresshormonet kortisol uppmättes också, men först vid uppföljningen som skedde åtta månader efter avslutad behandling.
Att dansterapi kan vara framgångsrikt för den här patientgruppen beror på att den förbättrar kroppskännedom och utlevelseförmåga genom den icke verbala rörelsen och musiken, enligt Eva Bojner
– Smärta kan leda till att man stänger av kroppsdelar för att man inte orkar känna. Men att avskärma sig från sin kropp leder även till att känslolivet kan bli avtrubbat. Det blir en ond cirkel.
Enligt Eva Bojner har forskning visat att människor med fibromyalgi ofta varit med om traumatiska händelser tidigare i livet. Smärtan kan fungera som försvarsmekanism. Under dansterapin har problem som trängts undan kunnat tas fram och bearbetas. Patienterna har också fått lära sig att hantera situationer som kan leda till stress. De har blivit mer känslomässigt nyanserade. Det har varit positivt eftersom onyanserad stress i förlängningen kan leda till spänningstillstånd med mer smärta som följd.
Dansen störst effekt
Patienterna har också fått skatta vad som haft störst effekt: Dansen, musiken, eller kanske de sociala och psykologiska effekterna a att vara med i en grupp och få en känsla av sammanhang? Dansen kom på första plats, men musiken kom på en god andra placering. Eva Bojne vill poängtera att musikens del är mycket viktig och att patienterna därför bestämmer musiken tillsammans.
– Det visade sig att världsmusik var mest uppskattat, medan klassisk musik gav ökad ångest och minskade rörelseutslag i den här patientgruppen.