Från pardans till rejv

Förr var det ett socialt krav att klara steg, koordination och takt i dansens virvlar. Sedan har dansen fått en undanskymd plats i det sociala livet. Men det senaste årets dansprogram kanske tyder på att trenden vänder. Det hoppas Birgitta Holm, passionerad pardansare.
- Dansen slår an en sträng hos varje människa, säger hon.

På 30-40-talet talet var det främsta nöjet att gå ut och dansa, så är det inte längre. Etnologen Mats Nilsson har följt dansutvecklingen i Göteborg och sett hur vi blivit  mindre benägna att gå ut för att röra oss till musik. De mest dansanta han träffade på i sin avhandling var 30-talets arbetare. De kunde gå ut och dansa tre gånger i veckan.

Nu är det inte i alls lika populärt. Dåtidens nöjen har fått konkurrens med många andra. En  annan orsak till nedgången är marknadskrafterna.

-  Det är svårt att få lönsamhet då man ordnar danskvällar. De som dansar dricker mycket mindre än de som hänger i baren, säger Birgitta Holm.

Det senaste året har dansen dock fått mycket  uppmärksamhet. Dans ska schemaläggas i skolan. TV-program som Floorfiller och Let´s Dance har haft miljonpublik.

Det är kanske inte så konstigt om dansen får en renässans. Att dansa verkar vara en del av att vara människa. Så långt tillbaka som det finns skriftliga källor, finns också berättelser om människor som dansar.

Dans ingång till äktenskap

Dans förknippas ju med njutning och nöje. Men där finns också det blodiga allvaret. Nästan allt kan stå på spel. God taktkänsla och kroppshållning kan vara inträdesbiljett till det eftertraktade äktenskapet. Så här står det i boken Sällskapslivets regler 1879. "... Balerna äro därför icke sällan slagfält, på vilka segrarne - här egentligen segrarinnorna - tillkämpa sig uppgörandet av ett giftermål, eller åtminstone lägga grunden dertill." Lyckas eller misslyckas på balgolvet tycktes betyda lycka eller olycka också i själva livet.

Så kunde livet te sig på 1800-talet. Men faktiskt inte bara då. "Det mest betydelsefulla med 50- och 60-talens skoldanser var kanske att rollerna blev gällande även utanför dansgolvet. Fel i dansen blir fel i livet och tvärtom. Och för dem som klarat första dansen tycks hela livet sen gå- just som en dans. " Så skriver Christina Westergren som analyserat enkätsvaren som Nordiska Muséet fick in 2001 när de bad människor berätta om sin syn på dans.

Dansens ödesmättade betydelse tycks avta på 60-talet. "Dansgolvet är inte längre än plats där man vinner eller försvinner "skriver Christina Westergren . Dansens betydelse minskade samtidigt som vi började röra oss mer frisläppt. Twisten kom och man och kvinna gled isär. Twisten har följts av många danser då vi fortsätter att hålla avståndet.

En bra eller dåligt utveckling? Det beror på vem man frågar. Det finns forskare som beskriver detta som en del av kvinnans frigörelse, andra ser det som att kvinnor blir ett objekt på en marknad där männen är iakttagare.

Det nya alltid dåligt

När en ny dansstil och musik dyker upp väcker det alltid starka känslor. Äldre generationer är inte sena att kritisera. Från 20-talet till 40-talet varnades för den vulgära jazzen och dess inverkningar på ungdomen. Alice Babs blev symbolen för hotet mot den svenska ungdomen då debatten om "dansbaneeländet" var som hetast. På 50-talet kom rocken som anklagades för att vara skadligt upphetsande. Så har det fortsatt.

Numera är revjen i skottgluggen. I Nordiska Muséet nyutkomna bok
"Dansa med mig" får rejvaren Simon Lans chans att försvara och förklara sin dans. Nej, han knarkar inte. Han och många andra gillar bara att röra sig till så kallad trancemusik. En dans utan bestämda steg, man rör sig som man vill, var man vill.  "När man dansar och får ögonkontakt med en vilt främmande person, så är det speciellt", förklarar Simon Lans. Dansen är demokratisk. Alla duger. Kvinnan och man är jämlika. Det finns inga bestämda steg, så ingen behöver vara rädd att dansa fel.

Beröringens underverk

Ett dansens paradis då vi kastat alla regler och äntligen möts som fria människor?  Nej, den passionerade pardansaren Birgitta Holm kan inte se detta som den högsta lyckan. Hon vill att vi ska ta i varandra igen.

- Jag är av uppfattningen att all dans är fantastisk, men pardans är ett tillstånd som är  snäppet mer underbart.

Hon pratar om samspelet mellan man och kvinna. Om hur kropparna skapar någonting tillsammans, ett ömsesidigt beroende, ansvar och omhändertagande. Om beröringen som frigör oxytocinet, beröringens och lustförnimmelsernas hormon.
 
Birgitta Holm vill jämt tillbaka till detta samspel. I sin bok Pardans berättar hon  om hur hennes intresse för sällskapsliv försvunnit . Om hon någon gång går på fest bryter hon snart upp för att gå ut och dansa. Männen på festen brukar då kasta avundsvärda blickar efter henne.

- Dansen slår an en sträng hos alla. Alla bär på en längtan, unga män brukar värja sig. Men man ser att de också suktar.

Men det är inte så många män som följer sin längtan. Dansgolv och danskurser domineras numera av kvinnor. Så har det inte alltid varit. Fram till 70-talet var det mest pojkar och unga män som gick på danskurser, visar etnolog Mats Nilssons avhandlig. Sedan tog kvinnorna över.

Birgitta Holm tror att det hänger samman med att dansen förlorat i status och prestige.

- Nu tuppar sig männen i baren istället.

Kvinnan kan föra

Men trots att dansen inte längre är männens självklara arena, är det fortfarande de som har den största makten. Numera kan kvinnor visserligen bjuda upp, men då sker det mycket mer försiktigt.

- En kille som är halvbra på att dansa kan bjuda upp den tjej som är bäst på att dansa - men åt andra hållet sker inte, säger Birgitta Holm.

En kvinna kan numera alltså bjuda upp. Men kan hon också föra? Ja, det händer. Birgitta Holm har upplevt det i tangons värld. Efter halva dansen kan dansparterna byta plats. Kvinnan för och mannen följer.

- Då blir det en match mellan jämlikar.

Själv har hon gjort misstaget att tolka detta som att männen var jämlika också utanför dansgolvet. Men så var det inte. Dans var dans och en paus från de vanliga könsrollerna.

 

Källa: "Pardans" av  Birgitta Holm, Albert Bonniers Förlag
Dansa med mig- Nordiska Museets och Skansens Årsbok 2006
"En studie av danser och dansande i Göteborg 1930-1990", doktorsavhandling av Mats Nilsson