Dansglädje fyller sommarnatten

Det är gott om dansglädje i Stockholmsnatten, men den tar sig många och varierande uttryck. Talle dansar med sig själv i timmar. Sedan går han hem och stretchar. Laura låter sinnesstämningen styra. Samba ger henne glädje. Bachata passar när hon vill vara intim eller är sorgsen. För Marika och Stefan är flirten kryddan i dansen.

Dans är rytmiska kroppsrörelser som utförs i takt med musik, enligt Norstedts ordbok. Den beskrivningen stämmer på alla dansanta människor vi mötte under den varma sommarkvällen då stockholmarna lät sig förföras av musik, på utomhusterasser, på Gröna Lunds dansbana, i en mörk källare och på innestället där musiken är så hög att kroppen nästan förflyttas av dunket.

En egobubbla

Alla dansare vi träffar har ett intimt förhållande med musiken. Ibland innefattar mötet med musik också andra, ibland inte. Talle är den typiske ensamdansaren. Vi träffar på honom utanför Solidaritet på Östermalm i en paus inför nästa solodans i dunket av House och Technomusik.

- Jag är i en egobubbla. Jag vill inte ha ögonkontakt med någon annan dansare. Det bara stör och sinkar mig. Det är jag som är bäst, säger Talle och visar rörelserna i ”robotdansen”.

Han dansar ensam, men andras närvaro är en förutsättning för att han ska komma i stämning. Efter dansen går han hem själv och stretchar sin trötta kropp. Ragg och dans hör inte ihop.

Marika och Stefan kommer också att gå hem själva. Barn och man väntar på Marika. Stefan har en sambo. Men just nu vill Marika och Stefan flirta och leka lite. De har precis träffat på varandra på Golden Hits, ett ställe där publik över 30 år kan dansa till sina gamla favoritlåtar.

- Jag går ut för att skaka arslet och hämta nya tag och så är det kul att flirta lite, säger Marika.

Stefan instämmer.

- Jag lever mig in i musiken men flirten hör också till.

På samma dansgolv finns Anneli. Hon är änka sedan två år tillbaka och skulle tycka att det var roligt om hon träffade någon.

- Det är skillnad på ställen dit man går för och ragga och dit man går för att dansa. Det här är ett raggställe.

Kär om dansen stämmer

På Golden Hits är det sociala lika viktigt som själva dansen. Anneli går regelbundet till Hågelbyparken, söder om stan, och dansar pardans.  Där är stämningen annorlunda. Publiken är nykter och dansen i fokus.
   
- Dit går man inte för att ragga. Men när jag dansar och det stämmer - då blir jag kär. Då spelar det inte någon roll om partnern är 20 eller 70 år gammal. Dans är underbart. Det hjälper i sorg, och de som är ensamma får någon att hålla i.

Annelie är norrländska och tycker Stockholmarna skulle behöva lära sig att dansa med varandra.

- I norrland är det inte så åldersfixerat. Man dansar med pappa, med farfar och brorsan. Man dansar i folkets park och fjällstugan.

På salsastället La Isla är det många som liksom Annelie är uppvuxna i en annan danskultur. Laura från Chile jobbar i garderoben ikväll. I pauserna rör hon sig till salsamusiken.

- Dans fyller ett tomrum inuti. Man kan dansa bort smärta och värk. Det beror på vad man behöver för tillfället.

Samban gör henne glad, den fyller henne med tonerna från Chile. Bachata är en dans från Dominikanska Republiken som Laura dansar när hon är sorgsen.

I dansen finns också sensualism och passion.

För visst är det så att sexualitet och dans hör ihop.

- Om man är bra på att dansa, så är man säkert bra i sängen också. Jag tror att alla tänker i de banorna, säger Laura.

Den som kan dansa vad som helst kan få med sig vem som helst hem, fastslår Laura. Och hon borde ju veta. Det är hon som ger danspubliken sina jackor när de ska gå hem och som ser vem som får följa med vem hem.

Fick han napp?

Med denna visdom lämnar vi La Isla och går hemåt i sommarnatten. Då träffar vi på en annan av kvällens danskavaljerer. Stefan som dansade disko med sig själv på uteterassen på Fredsgatan 12. Nu går han hand i hand med en söt blondin. Fick han napp på dansgolvet? Det vågar vi inte fråga, men det är vår gissning. Vad var det i så fall hon föll för? Hans avslappnade dans, armarna i luften som om han plockade päron från ett osynligt träd. På Fredsgatan verkade inte dansstegen vara det svåra, utan att närma sig någon man inte känner.

- Om man ska bjuda upp någon här så ska det vara något väldigt speciellt. Annars dansar jag helst i goda vänners sällskap, förklarade Stefan.

Samma sak sa Maria som vi också mötte på Fredsgatan. Att dansa för henne är att röra sig till musik, med människor hon känner och trivs med.

- Att dansa är ett sätt för mig att uttrycka mina känslor. Jag behöver inte bjuda upp någon annan. Dansa kan jag göra ensam också.