På topp vid 49?
Publicerat:28 maj 2007
Författare:Louise Hertzberg
Kroppen når sin högsta utveckling kring 30-35 år och själen kring 49. Det menade filosofen Aristoteles för över två tusen år sedan. Hur är det i vårt samhälle, när anses vi stå på topp? Svårt att säga, men klart är att vi vill hålla oss ungdomliga och friska så länge som möjligt – och det lyckas ofta.
Drygt tusen svenskar mellan 20 och 85 år tillfrågades om hur gamla de kände sig. Yngre än min biologiska ålder svarade sju av tio. Det svaret var särskilt vanligt bland dem som var över 55 år. Det här kan tolkas som att det är skamligt att bli äldre, men kan också vara ett bevis för att vi mår allt bättre.
Inom socialgerontologin forskar man kring åldrandet och undersöker samspelet mellan individ och social miljö. En del forskare inom detta område menar att det finns ett eftersläpande image-problem: att den allmänna uppfattningen om olika åldrar inte avspeglar de förbättringar som har skett när det gäller hälsa och livsstil.
Traditionellt sätt har ålderdomen ansetts börja i 60-årsåldern. Men idag kanske det är sannare att säga att ålderdomen börjar vid 80.
– Om du frågar politiker för vilka de planerar äldreomsorg så handlar det om de som är över 75 år och äldre, säger David Gaunt, professor i historia vid Södertörns högskola.
Jobbar på
Han påpekar att många fortsätter att arbeta efter pensionen – fast utan betalning.
– Man jobbar i trädgården, renoverar huset eller skriver en bok. Det är också stort tryck från frivilligorganisationer att äldre som är pigga ska hjälpa andra äldre.
Det finns inte någon respekt för de äldre- är ett vanligt klagomål. Men David Gaunt ser det mer som att vi har omvärderat vilka som är äldre.
– Tidigare var det ovanligt med människor som var som var så gamla som 80 år. Nu är det mycket vanligare och det ger inte samma status. Däremot är det vanligt att visa vördnad för någon som 95 eller 100 år gammal.
Respekt och förakt
En ofta förekommande föreställning är att det tidigare funnits en respektfull attityd till gamla människor som nu har försvunnit. Men många forskare pekar på att ålderdom alltid har väckt blandade känslor. Hög ålder har stått för visdom och prestige, vilket har lett till respekt men också förknippats med skröplighet och lidande, vilket har väckt känslor av förakt.
David Gaunt säger att gamla möter samma sak även idag.
– Det är hög status att vara gammal och frisk - titta på Jane Fonda och Lill-Babs, men däremot inte att vara gammal och skröplig.
Forskaren Håkan Jönson skriver i boken ”Ålderdom som samhällsproblem” att det är en missuppfattning att de unga hyllas i vårt samhälle. ”Det är ungdomlighet som eftersträvas, medan ungdomen själv ofta befinner sig i marginalen.”. Och han skriver vidare: ” Alla vuxna vill vara ungdomliga, barnslighet eftersträvas bara i begränsad omfattning och ålderdomlig vill ingen vara”.
Varför är det då så förfärligt att vara ålderdomlig? David Gaunt säger att det har att göra med villkoren för produktionen.
– I det gamla bondesamhället var det hög status att vara en gammal bonde. Han hade varit med länge och sett vad som hände, hade erfarenheter av hur olika spannmål klarade olika väderlekar. Men när sedan jordbruket blev mer vetenskapligt och man började använda kemikalier, då var inte den där erfarenheten värdefull längre. De äldre blev omsprungna av sina barnbarn.
David Gaunt säger att industrialismen kan ses som en vändpunkt. Då eftersträvades snabbhet och flexibilitet. Det gamla och beprövade var inte längre någonting statusfyllt.
Goda konsumenter
Men synen på människan är inte bara kopplad till vad den åstadkommer i produktionen, utan även dess roll som konsument. Och äldre människor blir allt viktigare som konsumenter.
– Det skedde en förbättring i gamlas status i och med tillkomsten av välfärdsstaten. Människor fick bättre pension genom ATP-reformen och gamla var inte längre hänvisade till fattigvården.
Numera går det inte någon tydlig ekonomiskt skiljelinje mellan de som är pensionärer och de som arbetar. Pensionssystemet har minskat inkomstskillnaderna.
– De som arbetar och de som har gått i pension kan ha samma livsstil. Det har gjort att gamla uppmärksammas som konsumenter. Det märks särskilt i utlandet. Vi lever i ett konsumtionssamhälle, så genom sin konsumtion kan äldre få status.
Källa: Ålderdom som samhällsproblem, av Håkan Jönson, Studentlitteratur (2002)
Senior 2005, slutbetänkande äldreberedningen (2003)