Att vara behövd viktigast av allt

Skriv ut
Publicerat:28 maj 2007
Författare:Mette Lagergren

Det som avgör om äldre vill stanna på sina jobb fram till pensionsåldern är inte enbart åtgärder som arbetstidsförkortning och individanpassning, utan kanske i ännu högre grad uppskattning och meningsfulla arbetsuppgifter, hävdar forskaren Kerstin Nilsson.

I december 2006 gjorde Kerstin Nilsson på Arbetslivsinstitutet i Malmö i samarbete med Sveriges Kommuner och Landsting en enkätundersökning bland Sveriges kommuner om chefers attityder till äldre medarbetare. 905 chefer svarade på enkäten.

I undersökningen framgick att det var få chefer som hade nyanställt någon i de högre åldrarna. Däremot ville mer än hälften behålla dem som redan var anställda fram till pensionsåldern 65 år.

– Ofta beskrivs regelverken vara ett hinder för att nyanställa äldre, som till exempel pensionsreglerna, men det var bara 7 procent av cheferna som angav detta som skäl. Vad de såg som det största hindret för att nyanställa äldre framgick inte av resultaten, men åldersattityder har troligen en stor betydelse, säger Kerstin Nilsson. 

Många av cheferna hade föreställningen att personer runt 60 är långsammare, mindre förändringsbenägna, sämre utbildade och teknikfientliga. Samtidigt ansågs de äldre vara mer noggranna och ha värdefulla erfarenheter som var till nytta för jobbet.

Kommunanställda går tidigare i pension

I kommunerna går äldre personer tidigare i pension än genomsnittet i Sverige. Cheferna antog att det berodde på en sämre fysisk hälsa hos kommunanställda. Men trots att nästan hälften av cheferna uppgav att de hade möjligheter att anpassa arbetsvillkoren för de äldre var det bara elva procent av cheferna som hade gjort det.

– Det kan bero på att de kanske inte vill behålla alla utan bara vissa individer eller yrkesgrupper som har en särskild kompetens, eller kanske där det är svårt att rekrytera yngre, säger Kerstin Nilsson.

De chefer som hade infört särskilda anpassningar uppgav att personer runt 60 fått kortare arbetstid med delvis eller helt bibehållen lön, eller att de fått särskilt anpassade arbetsuppgifter. Bara fem procent av cheferna uppgav att de bedrev särskilda projekt för äldre, som friskvårdsaktiviteter eller kompetensöverföring.

Att vara sedd och behövd viktigast

Men även om kortare arbetstid och anpassade arbetsuppgifter kan vara viktiga åtgärder är det inte det som avgör om personer stannar kvar på sina jobb fram till 65 år, säger Kerstin Nilsson. Det absolut viktigaste är ledarskapet och att de äldre känner sig uppskattade och har stimulerande arbetsuppgifter.

– Det hjälper troligen inte bara att införa åtgärder som kortare arbetstid om den äldre inte känner sig uppskattad, sedd och behövd i verksamheten. Om det brister här så väljer de att lämna arbetslivet tidigare, även om de får en försämrad ekonomi, säger hon.

Långsam utfasning bäst för hälsan

Kerstin Nilsson berättar att det finns några organisationer i Sverige som har projekt som är inriktade på kunskapsöverföring mellan generationer, och andra som har infört system för att kunna behålla sina äldre medarbetare till en högre ålder. Ett par exempel är Vattenfall och Swedbank. Här får äldre medarbetare möjlighet att gå ned i arbetstid utan att det medför påverkan på pensionsavkastningen.

– Genom att sakta fasa ut de äldre medarbetarna samtidigt som de kan fungera som mentorer och överföra viktig kunskap till de yngre, så kan organisationen rädda hem lite av det humankapital som den äldre besitter och han eller hon känner sig uppskattad för sina kunskaper.

På så sätt får de äldre då även möjlighet till mer fritid och kan förvekliga sina drömmar om hobbys och resor vid sidan av arbetslivet. Trots att många kan ha sett fram emot att ägna sig åt sina hobbys på heltid är det flera som efter pensionen upptäcker att de inte har råd att resa hela tiden och att de tappar den sociala tillhörighet som ett arbete innebär, menar Kerstin Nilsson.

– Viss forskning tyder på att de som arbetar till en högre ålder och som sakta trappar ner arbetslivet håller sig friska till en högre ålder och lever längre.

 

Vad menas med äldre?

Cheferna i kommunerna fick frågan vad de menade med ”äldre” och svaret blev ”från 59 år och uppåt”. Ofta brukar det talas om ”äldre” som är yngre än så. En förklaring kan vara att medelåldern i kommunerna är ganska hög, 47,5 år.

– En annan anledning kan vara att cheferna själva hade en medelålder på 55 år och själva kanske inte upplevde att de tillhörde gruppen ”äldre”. När jag har varit ute och föreläst eller diskuterat detta i andra sammanhang brukar de flesta ange en ålder mellan 53 och 61 år, berättar Kerstin Nilsson.

I en brittisk enkätundersökning från 2001 ansåg cheferna att deras kvinnliga medarbetare var äldre vid 48 års ålder, medan deras manliga medarbetare var äldre vid 51 års ålder.

Källa: Nilsson, K. (2006) "Chefers attityder till äldre medarbetare inom kommunen". Arbetslivsrapport Nr 2007:4, Organisation och hälsa i tjänstearbete, Arbetslivsinstitutet.
Prenumerera på vårt nyhetesbrev

Vill du läsa mer om arbetsmiljö och hälsa?

Då kan du prenumerera på vårt nyhetsbrev

Dela din åsiktinformation

antal tecken kvar"
Redaktionen förbehåller sig rätten att ta bort kommentarer som inte håller sig till ämnet eller innehåller:
  • förtal, personliga angrepp eller förolämpningar
  • hets mot folkgrupp, sexistiska yttranden eller andra trakasserier
  • uppmaningar till brott eller utgör annan brottslig verksamhet
  • olovligt bruk av upphovsrättsligt skyddat material
  • kommersiella budskap eller reklam
  • mer än 700 tecken