Invandrare sjuka av förlorad status
Publicerat:01 oktober 2007
Författare:Louise Hertzberg
Den som invandrar till Sverige byter inte bara land och språk. För många innebär det också att gå från högutbildad och respekterad till ett jobb med låga krav på utbildning. Att förlora i status kan göra en människa sjuk.
Arbetslösheten är högre bland invandrare än svenskfödda. Många invandrare har också svårt att få jobb på samma nivå som de hade innan flytten till Sverige. Det visar statistik från SCB.
Två av tio högskoleutbildade som är utrikes födda har ett arbete som inte kräver högskoleutbildning. Bland akademiker födda i Sverige är det mindre än en av tio som har det så. Problem märks särskilt för invandrare som inte har svensk utbildning.
Forskaren Sharareh Akhavan har följt en grupp iranska kvinnor som kom till Sverige på 80-talet. När de kom var några av dem universitetsstudenter, någon var specialiserad sjuksköterska, en annan hygienist, en var lärare och en annan sekreterare. I Sverige fick de jobb inom hemtjänsten, som kassörska och städare, eller så blev de arbetslösa.
Förlorad position och hälsa
Shararen Akhvan gjorde de första intervjuerna med kvinnorna 1996. Hon skriver att de hade gått igenom en diskvalificeringsprocess som påverkat deras hälsa. Flera av dem led av olika sjukdomar som de själva kopplade till sin förlorade position.
– För de här iranska kvinnorna var det oerhört viktigt att ha ett arbete, att tjäna sina egna pengar och bli respekterade för sina kunskaper. När det inte var möjligt hotade det deras hälsa, säger Sharareh Akhavan.
Kvinnorna upplevde att det var deras mörka utseende och ursprung som gjorde att de inte fick arbete på den nivå de haft i Iran.
– Det skadade dem djupt i själen. Och de menade att diskriminering var det största hotet mot deras hälsa. Det kan vara svårt att hävda sig i konkurrensen om man har en utländsk utbildning, och i många fall är utbildningen inte ens godkänd av svenska myndigheter.
Tio år att komma igen
Sharareh Akhavan säger att det i genomsnitt tar tio år att återta den position man hade i sitt gamla land.
– Först ska man lära sig svenska. Det tar 2-3 år. Och sedan ska man läsa om sin utbildning.
Flera av de iranska kvinnorna tog detta steg. Det påverkade också deras hälsa. Många av dem mådde mycket bättre vid uppföljningsintervjuerna 2002 än vad de hade gjort vid de första intervjuerna. Kvinnorna hade fortfarande hälsoproblem men inte i samma grad som tidigare.
Det som påverkade deras hälsa var kopplat till arbetslivet och den psykosociala arbetsmiljön på jobbet. Sharareh Akhavan säger att deltagarna i hennes studie var kvinnor som engagerat sig politiskt.
Vana vid kamp
– De var vana att kämpa. Det var det som gjorde att så många av dem orkade studera igen. Men det är många invandrare som inte gör det. Och det är en svår situation, särskilt om man är lite äldre när man kommer hit. Det är svårt att börja om man är 45 år.
Sharareh Akhavan anser att etableringen i Sverige kan göras smidigare. Den borde inte behöva ta så lång tid.
– Man försöker numera göra kombinerade utbildningar där man lär sig svenska och yrket samtidigt. Det är bra. Det behövs mer sådant. I USA och England går övergången mycket lättare än i Sverige. Där finns en annan tradition.
Läkaren Amir Khorran-Hanesh håller med. Han säger att det inte finns någon plan för hur utländska läkare ska tas om hand.
– De som får svensk examen skulle kunna ingå i samma system med praktik som vi har för dem som går läkarutbildningen i Sverige.
En förutsättning är att det också finns ett intresse i Sverige att ta till vara invandrarnas kunskaper och erfarenheter. En annan forskare, Wuokko Knocke, menar att det finns en tendens att invandrare får arbeten som inte infödda svenskar vill ha.
Får bara lågstatusjobb
Hon har hon intervjuat personalansvariga inom vård och omsorg och har stött på många projekt som vänder sig till arbetslösa invandrare. Hon skriver: Det är inte uteslutet att en del av dem som omfattas av mångfaldsprojekt är genuint intresserade av att arbeta inom vård och omsorg eller är glada att alls få ett arbete. Likväl finns här risken att man återskapar den etniska segregeringen i den offentliga sektorns låglöneyrken, att det vi bevittnar handlar om en etnisk kanalisering till låglöneyrken.
Sharareh Akhavan resonerar i liknande banor.
– Det finns en trend att om du har kommit hit, så ska du ha skitjobb. Hur ska man annars förklara att så många av invandrarna har de okvalificerade jobben. Invandrarna uppmuntras inte att vidareutbilda sig och gå vidare. Istället för att se att det är människor med resurser, ser man dem som arbetskraft för lågt betalda jobb.