Yrkesmässig handledning för demenssjuksköterskor

I ett projekt fick en grupp demenssköterskor möjlighet till handledning. En yrkesmässig grupphandledning innebär att deltagarna ges möjlighet att beskriva situationer från sitt dagliga arbete och att reflektera omkring självupplevda yrkesrelaterade händelser. Reflektionen kan leda till att de med hjälp av övriga gruppdeltagare och handledaren finner nya modeller för problemlösning. I projektet omfattade varje handledning 90 minuter.

Projektet avslutades med en utvärdering av handledningen, som presenteras i en rapport som visar på värdefulla erfarenheter av handledning. 

Grundidé och förankring

Behövs yrkesmässig handledning i omvårdnad för sjuksköterskor? Kan det vara så att den behövs för att innehållet i deras yrkesroll är så mångfasetterad och komplex? Eller på grund av både uttalade och outtalade förväntningar på dem, från olika håll?

Efter att ha tagit del av demenssjuksköterskornas beskrivning av deras arbetssituation, vilket presenterades i arbetsrapporten ”Uppdrag demens, eller spindeln i nätet – en kartläggning av demenssjuksköterskornas yrkesroll” från Luppen kunskapscentrum (se här), ställdes frågan om vilka möjligheter det finns för demenssjuksköterskorna att få stöd i deras yrkesroll. Skulle inte yrkesmässig handledning i omvårdnad kunna ge demenssjuksköterskan stöd i att tydliggöra deras yrkesroll? Detta beaktades och demenssjuksköterskorna erbjöds möjligheter att delta i yrkesmässig handledning i omvårdnad. Antalet deltagare begränsades till sju. De som var intresserade av att delta i projektet kontaktade projektledaren via e-post.

Efter avslutad handledning, med början under hösten 2006, genomfördes återigen intervjuer med sju av deltagarna. Förväntningar som de intervjuade hade på handledningen var framför allt att man ville få möjlighet att lyfta fram och diskutera olika händelser och tankegångar som man hade haft i sitt arbete. Deltagarna ville få bekräftelse på om man hade gjort rätt eller inte, lyssna till andras erfarenheter för att lära sig mer - ”få nya visioner” - samt utvecklas i sitt yrke. Dessutom ville man lära sig handlingsplaner och få argument för att kunna ”stå på sig” i kontakt med omgivningen.  

Syfte, mål och måluppfyllelse

I utvärderingen lyfts en rad positiva effkter av handledningen fram, bl a berättade samtliga deltagare om hur betydelsefullt det var att få träffa kollegor med samma yrkeserfarenheter och kunskap om demenssjukdomar och mycket likartade problemerfarenheter från verksamheten, vilket gjorde att de förstod varandra så väl. Deltagarna berättade att de i sitt arbete ofta frågade sig själva ”Gjorde jag rätt eller fel eller kunde jag ha gjort på ett annat sätt?”

Alla upplevde ett starkt stöd i handledningen från de andra deltagarna och handledaren som bidrog till att man fick reflektera och sedan själv upptäcka en lösning på problemet.   Rapporten visar, både utifrån den genomförda utvärderingen och tidigare studier och litteratur, hur betydelsefull yrkesmässig handledning är för att demenssjuksköterskor ska få möjlighet att tydliggöra och vidareutveckla sin ofta oklara yrkesroll. Som en följd av detta kan man säkerställa och utveckla kvalitén i omvårdnaden för personer med demens och anhöriga.

I Socialstyrelsens Allmänna råd (SOSFS 1995:15) betonas också vikten av att sjuksköterskor ges möjlighet till reflektion och bearbetning av problem tillsammans med kollegor och andra yrkesgrupper.