Stora besparingar med eget boende för missbrukare

Det mycket omskrivna och kontroversiella lägenhetsboendet Lönngården, för personer med långvarigt alkoholmissbruk, har visat sig innebära stora besparingar för samhället.

Lönngården är ett kommunövergripande boendealternativ med 44 lägenhete r för före detta hem- eller bostadslösa män och kvinnor med långvarigt alkoholmissbruk beläget på Norra Grängesbergsgatan 34. Flertalet hyresgäster har egen pension och betalar sin egen hyra och alla andra personliga kostnader, så det fungerar i stort sett som vilket annat normalt boende som helst.

Anledningen till att det riktats en del kritiska åsikter om Lönngården sedan starten är på grund av att det är tillåtet för de boende att dricka alkohol i lägenheterna. Aningen kontroversiellt kan tyckas men faktum är att det är ett relativt framgångsrikt koncept.

I en konsultrapport som lämnats in till Malmö stad konstateras att verksamheten på Lönngården visserligen inte stämmer överens med traditionell svensk alkoholpolitik, men att den fungerar utmärkt. Modellen har visat sig vara lönsam även rent ekonomiskt.

Grundidé och förankring

Våren 2005 fick ansvarig enhetschef Madeleine Candia i Södra Innerstaden uppdraget att skapa ett boende för äldre missbrukare i Malmö stad.
Genom att söka erfarenheter utanför Sverige, bland annat genom att själv vistas på härbärge i Wien, drog hon tillsammans med sektionschef Stig Nedavaska upp riktlinjerna för boendet på Lönngården.

Lönngårdens boende för äldre missbrukare, 44 lägenheter öppnade i mars 2006. Lönngården drivs av Södra Innerstaden. De boende erbjuds stöd och tillsyn. Röda Korset medverkar i verksamheten.

På Lönngården finns en sektionschef, en kurator, och fem våningsansvariga - som inte är socialsekreterare. Dessutom finns en vaktmästare. På kvällar och helger bemannas receptionen av ett vaktbolag (något som var kontroversiellt i början). I en utvärdering av verksamheten visar det sig att de boende på Lönngården - som alltså inte tvingas sluta dricka för att få en bostad där - oftast självmant drar ner på drickandet. De mår bättre både psykiskt och fysiskt sedan de kom till Lönngården. Det har också visat sig att de boendes kontakt med sjukvård, socialtjänst och polis minskar rejält.

Det innebär att Lönngårdsmodellen är lönsamt även om man bedömer den enbart i krasst ekonomiska termer. ENligt rapporten sparar samhället 370 835 kronor per år på varje boende på Lönngården jämfört med om de skulle bop p ett härbärge.    

Syfte, mål och måluppfyllelse

Förutom de rent mänsliga vinsterna räknar man besparingarna för samhället så här:

När någon bor på ett härbärge betalar kommunen 790 kr per dygn. I Rpporten har man räknat på en person som bor 305 dagar på härbärge och behandlas under 30 dagar på insitution för sitt missbruk. Varje behandlingsdygn kostar mellan 2-3000 kr.  Total kostnad 582 369 kr

Enli. rapporten om Lönngården tar personalen där över nästan alla de uppgifter som socialsekreterarna annars sköter. De boende betalar markandsmässig hyra plus en serviceavgift på 1000 kr i månaden. Kommunen skjuter till 490 kr per dygn. Total kostnad 211 534 kr.