"Solbergamodellen" lugnar svårt demenssjuka

Solbergamodellen handlar om att finna mening i tillvaron för de drygt 120 boende på sjukhemmet. På olika sätt försöker personalen skapa kontakt med de i många fall mycket svårt dementa och de har hjälp av inomhusmiljöerna.

Sinnesstimulering, aktivering och avslappning för svårt demenssjuka äldre är en  del av Solbergamodellen. Miljöerna på boendet är en hjälp i arbetet. Till exempel finns sedan ett par år ett Vilorum, som bygger på den ursprungligen holländska snoezelenmetoden*. Med hjälp av ljud, olika material, ljus och visuella framställningar skapas en miljö som ska vara särskilt sinnesstimulerande.

För en utomstående kan det bitvis vara svårt att tro att det här är ett demensboende. Men att tvätta bort sjukhusstämningen är också syftet med att satsa på miljön. Till grund för förändringarna ligger nya vetenskapliga rön om demensvård, där aktivering och sinnesstimulering ges större betydelse för att förbättra livskvaliteten hos demensdrabbade.

Utbildning och annan kompetensutveckling för medarbetarna är kärnan i denna Solbergamodellen. Kunskaperna uppdateras regelbundet med hjälp av ett särskilt utbildningsprogram. Varje tisdag och torsdag går dag- och nattpersonalens scheman omlott en timme. Den dubbelbemannade tiden nyttjas till fortbildning.

Grundidé och förankring

*Snoezelenmetoden kommer från Holland och utvecklades ursprungligen för personer med psykiska och fysiska funktionshinder. Metoden har senare spridit sig till demensvården och används i bl a Tyskland, England och Sverige.

Grundidén är att man erbjuder en person sinnesstimulering i en anpassad miljö kopplat till ett speciellt förhållningssätt. Genom att stimulera syn, hörsel, lukt, smak och känsel i en kravlös miljö kan man erbjuda en demenssjuk person stimulering utan intellektuell ansträngning. Den trötta hjärnan får vila från den ofta överstimulerande miljön hon normalt befinner sig i.  

Enligt en holländsk studie som har publicerats i tidskriften Journal of Geriatric Society minskade såväl upproriskt som apatiskt beteende hos demenssjuka som vistades i snoezelenmiljö. Aggressioner och depressioner avtog, de blev på bättre humör, svarade i högre utsträckning på tilltal och relaterade bättre till vårdaren.

I Vilorummet kan de demenssjuk titta på akvariefiskar eller en sprakande brasa på en stor filmduk. I en av fåtöljerna finns inbyggda högtalare, så att musiken också känns i kroppen. I ett hörn står en hammock bredvid ett litet vattenfall. I ett annat hörn går det bra att känna på och plocka med innehållet i olika påsar och lådor.

Förutom Vilorummet har Solgården en "folkpark", ett rum med en liten dansbana och bänkar, som  används en till två gånger i veckan. Oftast är det personalen som står för sång och musik, men då och då kallas etablerade artister in.

Utöver folkparken och vilorummet finns det ett vackert finrum i tidig 1900-talsstil,  en allmänt hemlik miljö på vårdhemmet samt en stor utomhuspark med planteringar och strövstigar. Med jämna mellanrum får men dessutom besök av hundar som hjlper till att skapa ytterligare kontakt med de boende.

Verksamhetschef

Åke Cronander