Ordkraft - ett integrationsprojekt för kvinnor
Publicerat:07 november 2006
Utvecklingspartnerskapet Ordkraft ville hitta metoder för att hjälpa kvinnor med utländsk härkomst och svenska som andraspråk att komma in i det svenska samhället och arbetslivet.
Ordkraft har sitt ursprung i att lärare och förskolelärare på stadsdelen Söder i Helsingborg, där en stor del av befolkningen har utländsk härkomst, upptäckte att många av barnen hade dåligt ordförråd. Man trodde att det till viss del kunde bero på att föräldrarna talade dålig svenska. Därför ville man från skolans sida etablera en närmare kontakt med hemmen. Lärarna insåg då att man i princip inte hade någon kontakt med mammorna.
Det visade sig också att många av kvinnorna hade bott flera år i Sverige, men fortfarande talade mycket dålig svenska. De visste inte heller så mycket om hur det svenska samhället fungerade. För att hjälpa kvinnorna att bättre kunna följa sina barns skolgång och komma in i arbets- och samhällslivet startade Ordkraft, en form av svenska för invandrare, men i helt ny tappning.
Målet med projektet var att ge deltagarna ökat självförtroende och så pass stor samhällskunskap att de kan klara sig i samhället.
Grundidé och förankring
Man startade en treårig utbildning i Helsingborg där kvinnorna lärde sig svenska och samhällskunskap och fick möjlighet att komma ut på praktik.
Undervisningen Ordkraft bedrev skiljde sig mycket från SFI-undervisningen. På Komvux-utbildningen i Ordkraft tog man upp samma teman som barnen gör i skolan. Läste barnen om exempelvis EU så gjortde man det på Ordkraft också. Kvinnorna följde också sitt barn i skolan under en dag i veckan. All undervisning gick tillbaka till deltagarna själva och utgår från deras behov och önskemål. Deltagarna skapade inledningsvis sina egna läroböcker och använde andra läromedel än de traditionella när det undervisas i svenska för invandrare.
År två och tre på Ordkraft varvades 50% praktik (arbetsplatslärande) med 50% "Yrkessvenska" dvs arbetsplatsens språk bearbetades i svenskundervisningen. Deltagarna fick själva välja var de vill praktisera, det kunde till exempel vara på ett bibliotek, i en klädaffär, på ett vårdhem eller en förskola.
Ordkraft försökte i möjligaste mån tillgodose deras önskemål och utvecklade ett samarbete med en mängd olika aktörer, både inom den offentliga och den privata sektorn. Flera av kvinnorna har genom utvecklingspartnerskapets verksamhet fått en vilja och möjlighet att läsa vidare. Några tidigare deltagare studerar till exempel till lärare alternativt förskolelärare och några till undersköterskor. Andra har fått jobb inom olika branscher, en före detta deltagare har till exempel fått jobb på patologen på Helsingborgs lasarett och några har fått jobb som städare.
Ordkraft har haft ett transnationellt utbyte med utvecklingspartnerskap i Danmark och Storbritannien. Projektet var ett Equal-projekt och fick ekonomiskt stöd från ESF-rådet.
Syfte, mål och måluppfyllelse
Ett mål var att ge deltagarna ökat självförtroende och så pass stor samhällskunskap att de kan klara sig i samhället. Verksamheten var tänkt för lågutbildade kvinnor, men det visade sig att många av dem var oerhört studiemotiverade och målet att de ska slippa ifrån bidragsberoende uppnåddes över förväntan.
Tidsplan
Projektet är avslutat (2004)
Fortsatt arbete
Projektet är slut – men idéerna finns kvar och ska tas till vara.
När projektet nu är slut flyttar deltagarna till Clemensskolan där Vuxenutbildningen Kärnan har sina lokaler. Projektdeltagarna kommer att ingå i VK:s reguljära SFI-undervisning.
Det har varit flera fördelar med en sammanhållen kvinnogrupp, bland annat en större öppenhet i samtal och möjligheten att diskutera ”kvinnofrågor”, som många av projektets kvinnor, på grund av kulturella traditioner, har svårt att diskutera när män finns med i gruppen.
Vidare kommer man att behålla de praktikplatser och de handledare, som använts under projekttiden, eftersom man byggt upp goda relationer till dessa.
Ordkraft och vad det står för är ett begrepp som har blivit välkänt i Helsingborg och är positivt att behålla.
Om projektet
Författare:
Isa Arbin, Idébanken för kommuner och landsting