Individuell bemötandeplan för varje demenssjuk i Östersund

I Östersunds kommun utbildas äldreomsorgspersonalen i en metod att systematisera sina iakttagelser av de dementa brukarnas förmågor.  Iakttagelserna används till att skriva en individuell bemötandeplan för varje demenssjuk person.  

I januari 2006 år startade ett utvecklingsarbete inom vård och omsorg som ger ca 700 anställda utbildning för att öka kvaliteten i demensvården. Satsningen omfattar alla särskilda boendeformer med dygnsomsorg (oavsett utförare), samt dagverksamheten Jonsagården. Denna satsning på ökad vårdkvalitet stöttas ekonomiskt genom Kompetensstegen, regeringensutvecklingsarbete inom vård och omsorg om äldre. Slutmålet är att brukarna ska få samma goda bemötande av all personal.

Grundidé och förankring

Dementa personer som bor på särskilda boenden ska känna sig trygga. Det är målet i Östersund. Nu ska en tydlig och genomtänkt plan för uppföljning och utvärdering visa om det verkligen är så. Till hjälp tar man anhöriga och kontaktmännen på boendet. De är nämligen bäst på att bedöma hur de gamla mår.

Utvärderingen inleddes med att alla anhöriga fick svara på en enkät. Fyrtio stycken nappade på erbjudandet. I enkäten efterfrågades bland annat i vilken grad de upplevde att deras närstående är trygg och får ett gott bemötande. De fick också svara på om de hade förtroende för vårdpersonalen.

I januari 2007 ska de få svara på samma frågor igen. Utöver det kommer de att få tilläggsfrågor om de känner till bemötandeplanen, och om de tagit del av den.

Syfte, mål och måluppfyllelse

Syfte: Personal inom särskilda boendeformer skall få hjälp att med en praktisk metod lära sig att systematisera sina iakttagelser och använda dessa för att på bästa sätt stödja individer med demenssjukdom.

Mål: Personal inom kommunens vård- och omsorg ska använda en arbetsmetod som innebär att en individuell funktionsbedömning görs på personer med demenssjukdom och jagstödjande insatser används i omvårdnadsarbetet.

Måluppfyllelse: Utvärderingen i Östersund har hittills lett till flera konkreta förändringar. Numera är grupperna där personalen handleds i metoden slutna. Bemötandeplanen, som kritiserades för att vara fyrkantig, har förenklats och blivit mindre teoretisk. De undersköterskor och sjuksköterskor som handleder i metoden har efter önskemål själva fått handledning av en beteendevetare.

Känner sig de demenssjuka trygga? När det gäller anhörigas svar på enköten, om de har förtroende för vårdpersonalen, blev betygen blev så goda att de knappast kan förbättras.

Projektledarens reflektioner

När utbildningen i metoden var klar för de första 80, av den cirka 650 personer stora personalstyrkan, fick personalen utvärdera utbildningen. Svaren visade att de flesta inte tyckte att de lärt sig något! Men riktigt så illa var det inte. På frågan i vilken grad personalen trodde att satsningen kommer att påverka den dementas upplevelse av trygghet och gott bemötande, svarade nästan 70 procent ”mycket” eller ”väldigt mycket”. Det visar att de ändå lärt sig något av handledningen i den nya metoden, även om deras demenskunskaper inte utvidgats.  

Av detta lärde vi oss att vi måste informera tydligare, att det inte handlar om en demensutbildningi Kompetensstegen, utan att man får lära sig en arbetsmetod.