TERMA – ett framgångsrikt utbildningsprogram om hot och våld i vården

Projektet TERMA Lund startades 2009 för att förebygga och hantera hotfulla och våldsamma situationer i den psykiatriska vården och för att få en gemensam kunskapsbas inom området hot och våld.

– I region Skåne används TERMA-modellen för både sluten- och öppenvård, förklarar Lars-Gunnar Johansson, som är projektledare för de olika projekten TERMA Lund och TERMA Skåne som båda är finansierade av Socialstyrelsen.

Mälarsjukhuset ville lära sig mer om modellen

Projektgruppen från hot- och våldsprojektet på Mälarsjukhuset ville lära sig mer om TERMA-modellen och åkte därför ner till Lunds universitetssjukhus.

– Vi är intresserade av modellen eftersom den har starkt fokus på kommunikation och syftar till att förebygga och hantera hotfulla händelser. Den omfattar dessutom både patient och personalperspektivet, säger Niklas Larsson, mentalskötare och projektledare för hot- och våldsprojektet på Mälarsjukhuset.

Det är viktigt för Mälarsjukhuset att modellen passar både för öppen- och slutenvård.

TERMA-modellen i region Skåne

Sedan mars 2009 är psykiatrin i Skåne samlad under en förvaltning, Psykiatri Skåne. Arbetet med TERMA berör hela förvaltningen och utbildningen är obligatorisk för all kliniskt verksam personal, cirka 2400 personer.

Lars-Gunnar Johansson förklarar att TERMA-modellen hanterar allt från våld mellan personal till våld mellan patienter.

– När vi utformade utbildningen har vi tittat på myndighetskrav, exempelvis att vi ska utreda risker och att hot och våld ska förebyggas. Vi definierar det som en arbetsmiljöfråga och en patientsäkerhetsfråga, säger Lars-Gunnar Johansson.

I Skåne utbildas instruktörer som sedan utbildar andra. Sedan följer återkommande repetition. Instruktörerna utbildas av personal från Helse Bergen.

Sedan starten 2009 har cirka 1000 personer utbildats, varav 250 från kommuner. För att få möjlighet att utbilda personal i hela regionen startades projektet TERMA Skåne. 

Erfarenheter av arbetet med modellen

Gunilla Persson är sjuksköterska på psykakuten på S:t Lars sjukhus i Lund. Hon är en av de första instruktörerna som utbildades i TERMA-modellen för två år sedan och har sedan utbildat andra.

– Vi utbildar mixade grupper, från öppen- och slutenvård, och det fungerar bra. Vi arbetar med samma patientgrupper men på olika sätt. Utbildningen genomförs oftast under fyra dagar men kan vara kortare. Alla behöver utbildas, även timanställda och vikarier.

När det händer något så är det viktigt att alla använder samma metodik, därför behövs en gemensam metodbok. Det är också viktigt att ta hand om medpatienter.

– Basen i utbildningen är teori, exempelvis om hur man bemöter patienterna. Vi tar ofta upp exempel från verksamheten i arbetet. I teoridelen tar vi också upp lagar och etiska diskussioner, förklarar Gunilla Persson

Den fysiska träningen, som också ingår i TERMA-modellen, handlar om att komma undan och att ta sig ur grepp och även några olika nerläggningstekniker. Alla tekniker är enkla och har samma grundidé i motoriken, därför är de lätta att komma ihåg och att genomföra för alla oavsett exempelvis ålder.

– Det går ut på att använda så lite våld som möjligt. Om det inte går att förhindra våld så lär vi oss att hantera patienten så säkert som det går så att han eller hon på ett tryggt sätt kan läggas ner till passivitet, förklarar Gunilla Persson.

– Vårt största uppdrag är att göra patienten trygg, säger hon. På utbildningen pratar vi om att aggressionerna inte är riktade mot oss, även om vi ibland kan känna det så, utan att det handlar om att patienterna är rädda. Därför behöver vi scanna av hur situationen är och förstå vikten av att tidigt stärka en positiv och trygg relation och inte vänta in aggressionen. Det finns gott om signaler från patienterna om att aggression är på gång, vi måste ta oss tid att se dem och möta dem!

Det är också viktigt att diskutera vilka roller man ska ha om något händer.

– Rollspel är bra och roligt. Det ökar arbetsgemenskapen. Vi övar exempelvis lugnande strategier i rollspel, säger Gunilla Persson.

Personalen är bättre förberedda

Arbetet med modellen har gett effekt, tycker Gunilla Persson.

– Vi i personalen har fått mycket större förståelse för patienternas beteende, och har nog förbättrat vårt allmänna bemötande. Det händer fortfarande mycket, men nu är vi förberedda och vet vad vi ska göra. Och vi samarbetar bättre, säger Gunilla Persson.

Det har blivit väldigt bra diskussioner på arbetsplatserna, exempelvis om etiska frågor. Något annat som märks är att tillbudsrapporterna har ökat, vilket är viktiga signaler som berättar om vår arbetsmiljö.

Viktigt med uppföljning

– Vi pratar mycket om uppföljning efter att någonting har hänt. Det jag har lärt mig är att vi i personalen upplever saker på olika sätt och det måste vi respektera. Det är okej att reagera och att behöva prata om det som har hänt, säger Gunilla Persson.

Hur man behandlar patienterna blir lätt en inarbetad kultur, förklarar hon. Det är vi medvetna om idag och följer alltid upp inom 24 timmar om vi har gjort en tvångsåtgärd, exempelvis bältesläggning. Vi brukar också fråga hur patienten vill att vi ska hantera situationen nästa gång och det skriver vi in i journalen. Vi måste lära oss att samarbeta bättre med patienterna.

Även patienterna har märkt att det har blivit mjukare på avdelningarna.

– Vi har fått signaler från anhöriga att personalens bemötande blivit bättre i sådana här situationer, signaler som givetvis är mycket glädjande för alla!