Hot vanligare än våld

Att veta var man står i dag är en förutsättning för att kunna förbättra något i framtiden. Därför har de deltagande organisationerna i preventionsprojektet Hot och våld fått svara på en enkät med frågor relaterade till hot och våld på arbetsplatsen.

Projektet Hot och våld omfattar arbetsplatser från följande sex organisationer: Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Mälarsjukhuset, Nybro kommun, Nynäshamn kommun, Lärjedalen Stadsdelsförvaltning samt stadsdelen Hägersten-Liljeholmen inom Stockholms stad.

Totalt 644 personer besvarade enkäten och bland dessa återfinns såväl medarbetare och chefer som fackliga representanter och projektmedlemmar.

Många utsatta för hot
Resultatet visar att en majoritet av de tillfrågade inte har blivit utsatta för fysiskt våld i sitt arbete. Däremot har 65 % någon gång eller flera gånger blivit utsatta för trakasserier eller hot. 

Av de som blivit utsatta för fysiskt våld eller trakasserier eller hot har nästan alla (94 %) blivit utsatta av brukare, patient eller elev. Enligt de tillfrågade kan hot- och våldsituationer uppstå på såväl avdelningar som vid hembesök. Ensamarbete och låg bemanning är dock riskfaktorer, varför man i så stor utsträckning som möjligt bör undvika att arbeta ensam.

Tilltro till rutiner
Många tror att handlingsplaner, rutiner och stöd från arbetskamrater och chefer är ett steg i rätt riktning. Genom att även skapa bättre miljöer, arbeta med bemötandefrågor och regelbundet gå igenom av rutiner hoppas man bättre kunna förutse och förhindra att incidenter uppstår.

Det finns även önskemål om överfallslarm, mobiltelefoner, utbildning i självförsvar samt kunskap om olika funktionsnedsättningar.

Nästan hälften känner sig osäkra
Glädjande nog tycker en majoritet att organisationen redan arbetar för att förbättra beredskapen utifrån olika aspekter, även om det finns utrymme för förbättringar. De tillfrågade har även en stark tilltro sin egen beredskap, även om närmare 40 % uppger att de är osäkra på hur de ska agera om de själva eller deras arbetskamrater ställs inför situationer med hot eller våld.

Få anmäler
När det gäller benägenheten att anmäla incidenter ser det dystert ut, majoriteten har aldrig skriftligen anmält hot och våld och 4 av 10 har dessutom inte kännedom om hur anmälningar hanteras. Den låga benägenheten att anmäla kan delvis relateras till ovan nämnda okunskap om hanteringen av anmälningar. Om man inte tror att en anmälan ger några konsekvenser blir man självklart mindre motiverad att anmäla.

Men det kan också kopplas till dilemmat många medarbetare ställs inför; nämligen att själv avgöra var gränsen går. Flera nämner att det är svårt att veta vad man som personal ska acceptera. Är nolltolerans en rimlig målsättning? Eller är hot och våld en oundviklig del av den här yrkesgruppens arbetsdagar? Och i så fall; hur ska det bemötas?