Hot och våld använder sig av TIP - en metodik för att hantera svårlösta samhällsproblem

Hur tar man sig an ett så stort och svårt problem som hot och våld? Var ska man börja och hur går man vidare? Ett steg på vägen kan vara att använda sig TIP, en metodik som utvecklats just i syftet att lösa komplexa frågor.

Hot, våld och trakasserier på arbetsplatser är ofta komplexa problem. Typiskt för komplexa problem är att de bottnar i mer än en sorts problematik och inte kan åtgärdas med snabba, enkla lösningar. I projektet Hot och våld har man därför valt att använda sig den så kallade TIP-metodiken. TIP står för The Integral Process for Complex Issues och utvecklades med syftet att stödja människor som vill åtgärda samhällsproblem. TIP togs fram av Sara Ross och introducerades i Sverige genom Pia Andersson. Pia Andersson forskar inom ämnet arbetsvetenskap och är verksam vid Göteborgs universitet.

Kartläggning och brainstorm 

En fullständig genomgång av TIP-metodiken innehåller fyra nivåer; faktanivån, sambandnivån, systemnivån och slutligen paradigmnivån. Tanken är dock att de sex organisationerna som medverkar i Hot och våld ska gå igenom det första steget, dvs. faktanivån och en kartläggning.

I början av mars samlades därför projektgruppen och medarbetare från Hägersten-Liljeholmen i AFA Försäkrings lokaler. På plats fanns även representanter från den centrala projektgruppen och Pia Andersson. Under hennes ledning påbörjades arbete med att strukturera och kartlägga de komplexa problemen på de medverkande arbetsplatserna i Hägersten-Liljeholmen.

Kartläggningen började med att deltagarna fick brainstorma kring alla de problem, bekymmer, frågor och idéer som de tycker är viktiga. Dessa rubriker skrevs upp på lappar som fästes på väggen. Sakta fylldes väggen av lappar vilket gav deltagarna en tydlig överblick över problemområdet. På lapparna stod bland annat ”Anhöriga som hotar personal” och ”Konflikter mellan kollegor”.

- Det finns inga rätt eller fel. Det är ni som är experter på det här området, jag skriver bara det ni säger, förklarade Pia Andersson.

Hon betonade även vikten av att förstå och respektera att det som är oviktigt för mig själv kanske har stor betydelse för någon annan.

Tydliggör samband

Nästa utmaning bestod i att försöka sätta rubrikerna i samband med varandra. Pilar ritades kors och tvärs mellan de olika lapparna och ett spindelnät växte fram. Nätet tydliggjorde hur de olika delarna av problematiken hänger samman och dessutom påverkar varandra. Därigenom blev det enklare för gruppen att avgöra vilka frågor som är viktigast att gå vidare med.

Nu är tanken att gruppen själva ska bestämma sig för hur de vill arbeta vidare med resultatet av kartläggningen. Behövs ytterligare en fördjupning? Ska de arbeta med en eller flera frågor samtidigt?  Att arbeta med komplexa frågor väcker som sagt en hel del frågor, men förhoppningsvis har deltagarna nu fått fler verktyg för att kunna arbeta vidare mot en lösning.