Forskarna söker svaret på utmattningens gåta
Publicerat:19 december 2011
Författare:Cecilia Elander
Under den stora sjukskrivningsboomen var utmattningssyndrom en ny, okänd åkomma. Idag vet man betydligt mer. Men fortfarande är det inte självklart vilken behandling som hjälper när man drabbats. Däremot vet man att jobbet är en stor riskfaktor. Kanske den största.
Förra veckan anordnade SKL höstens sista seminarium om arbetsmiljöarbete. Denna gång var det psykosocial arbetsmiljö och hälsa på agendan. Ett av de ämnen som stod i fokus var utmattningssyndrom, en av de psykiska diagnoser som ökade lavinartat mellan 1997 och 2003.
Marie Åsberg, professor emeritus i psykiatri, har länge varit engagerad i frågan. Hon är en av forskarna bakom DU-projektet, Depression och utbrändhet i människovårdande yrken, som har haft stor betydelse för att man idag vet mer om utmattningssyndrom. Anledningen till att Marie Åsberg är på SKL och berättar om sin forskning och resultaten från DU-projektet är att människors arbetsförhållanden har visat sig vara en viktig, ibland avgörande orsak, till att människor riskerar att drabbas av utmattningssyndrom.
– När vi tittade på sjukfall från AFA Försäkrings skadestatistik kunde vi i hälften av fallen inte se någon annan avgörande faktor än arbetsmiljön.
En av de som saker som utmärker utmattningssyndrom är det akuta insjuknandet. De som drabbas kan oftast uppge både datum och tid till skillnad från en depression som smyger sig på. Symptomen kan vara gråtattacker, yrsel och hjärtklappning. Kognitiva problem som att den drabbade plötsligt inte hittar hem, inte kan hitta ord eller inte tänka klart är också vanligt.
Inte så akut som det verkar
Det som händer är enligt Marie Åsberg en del i en process som pågått i många år. Ofta börjar det med att man sover allt mindre, sen slutar att bjuda hem folk, slutar träna, gå på bio, prata med vänner med mera.
– Man snävar in livet och det som är kvar till slut är jobbet.
Det är inte precis till någon hjälp att det är just jobbet vi fortsätter att ägna oss åt. Forskning, både internationellt och i Sverige, visar att arbetet är en av de faktorer som skapar mest stress i livet. Forskaren Christina Maslach, som har myntat begreppet burnout, har listat de sex faktorer i arbetet som påverkar mest.
1. Arbetsbelastningen
2. Kontroll
3. Belöning
4. Samspel med andra
5. Rättvisa (upplevelsen att det gäller samma regler för alla)
6. Värderingskonflikter
Om man ser till Christina Maslachs lista är ökad arbetsbelastning en av de saker som gjorde att så många blev sjuka efter neddragningarna på 1990-talet.
– Arbetsledarna sa till personalen att det är bra att de bryr sig om patienterna, men nu måste de tänka på budgeten. Då började de mata fortare, tvätta fortare och så drabbades de till slut av samvetsstress, säger Marie Åsberg.
Hon menar att personalen hamnade i en konflikt mellan vad de borde göra och vad de kunde eller fick göra.
– Forskning visar att de anställda i vården som drabbas av utmattningssyndrom har känsligare samvete än andra och därmed påverkas starkare av samvetsstress.
Marie Åsberg menar att det finns de som säger att det inte finns belägg för att arbetet i sig kan göra att folk går in i väggen. Som svar på det berättar hon om ett projekt där man följt människor från spädbarnsåldern fram till nu, 32 år sammanlagt. Man har tittat på hela deras livssituation och hälsa. De som hade en påfrestande arbetssituation löper nästan dubbel så stor risk att insjukna i en depression, trots att de var lika friska som de övriga innan.
I Du-projektet har man kunnat visa ett samband mellan neddragningar i landstingen och sjukskrivning för psykiska diagnoser fem år efter nedskärningarna.
– En personalneddragning kommer att kosta pengar för personalen några år senare. Så är det.
Går att förebygga
Tack vare DU- projektet vet man också mer om vad som händer i kroppen när man drabbas av utmattningssyndrom.
– Tester visar att de drabbade frisätter mindre kortisol än friska människor. Vi har tittat både ett och sju år efter tillfrisknandet och skillnaden kvarstår. Det gör att vi börjar tro att det är genetiskt.
Andra ämnen man mätt är reparationsfaktorer i kroppen. De blir väldigt förhöjda hos människor med utmattningssyndrom, men tenderar att återgå till det normala några år efter tillfrisknande.
Det finns fortfarande inga medicinska prover för att ställa diagnos, men snart kommer ett självskattningstest som är utformat för att visa om du ligger i riskzonen. Det heter KEDS (The Karolinska Exhaustion Disorder rating scale) och används för att mäta graden av utmattning.
– Det kommer att vara tillgängligt bland annat på suntliv.nu. Vi vill ju sprida det så att så många som möjligt kan få användning av det.
När det gäller behandling finns det än så länge inga säkra metoder som man har kunnat bevisa fungerar. Resultat från DU-projektet visar att effekten av medicinering är osäker. Däremot vet man att det hjälper att minska belastningen. Enligt Marie Åsberg är arbetsplatsorienterad anpassning troligen det bästa att rekommendera, även om hon också nämner att det inte finns tillräckligt mycket forskning inom det området än. Kollegiala samtalsgrupper där man fångat upp de arbetsrelaterade problemen är en annan metod som visat sig kunna hjälpa för att förebygga utmattningssyndrom.
Man kan också göra mycket själv för att förebygga utmattningssyndrom. Några tips är att hålla hårt på veckovilan, undvika övertid och att meditera. Stresshanteringskurser och sömnskola kan också vara av värde. Det råd som de flesta av deltagarna på seminariet på SKL reagerade på var att kasta väckarklockan.
– Tror ni inte att kroppen vet hur länge den behöver sova? frågar Marie Åsberg. Nä, ingen vågar slänga klockan, säger hon när alla i publiken skrattar åt hennes förslag. Men så gör folk heller inte det som kroppen behöver.