Gränslösa jobb och otydlighet ger mardrömmar om arbetet

Nu arbetar han med ett projekt om som går ut på att få med dessa balanser när kommuner formulerar och förmedlar uppdrag. Han är verksam vid Psykologiska institutionen vid Stockholms universitet på 30 procent och arbetar halvtid på det nybildade tvärvetenskapliga Stockholm Stress Center. Han har trappat ner sin arbetstid med 20 procent, men inte genom att arbeta fyra dagar i veckan, utan genom att se till att få en riktigt lång sommarledighet. Och då arbetar han också, men med helt andra saker än resten av året, med att ta hand om småbrukargården vid norska gränsen i Dalsland, där han växte upp, och gärna fälla träd och röja i skogen. Han tror på att växla om och göra någonting annat på ledigheten, istället för att bara slappa och koppla av.

Sju år i skogen och på sågverk

- Jag började jobba efter sju år i folkskolan.  Det fanns ingen studietradition i min familj och inte heller i bygden. Jag arbetade sju år i tillfälliga jobb i skogen och på sågverk, det var vad som fanns på glesbygden, berättar Gunnar Aronsson. Då på 1960-talet fanns här fortfarande den gamla  tidens arbetsmiljöer med mycket kroppsarbete, man var trött vid dagens slut och människor slet ut sig tidigt. Men det fanns en väldig kamratskap i arbetet och när jag träffar vänner som jag arbetade med då skämtar vi fortfarande om galenskaper vi hittade på i jobbet.

Han hade ett stort intresse för att läsa och för hur människor fungerar, så efter militärtjänsten läste han in realskola och gymnasium.

- 1968, det turbulenta året, började jag på psykologiska institutionen vid Stockholms universitet, utan att tänka så mycket på vad det skulle leda till yrkesmässigt. Det var lite av en slump att jag efter några år kom in på arbetslivsforskningen – och då spelade mitt tidigare jobb på sågverk in.

 Bertil Gardell, som var den kanske mest framstående arbetslivsforskaren på den tiden, startade ett projekt tillsammans med stressforskare som Marianne Frankenhaeuser och Gunn Johansson om just sågverksarbete och stress.

- Vi for omkring i smällkalla vintern, hem till sågverksarbetare och samlade in urinprov för att mäta stressnivåer på olika tider av dygnet. Det här var en av de första undersökningarna där forskare var ute i fält och mätte på det här viset.

Människors kontroll av sitt eget arbete var temat. Undersökningen visade hur adrenalinpåslaget  var mycket  lägre för elektrikerna och reparatörerna, jämfört för med de arbetare som stod i monotona jobb på såverkslinan. Det här vare en del av den forskning på 1970-talet som gav en fysiologisk grund för insikten att det handlar om kombinationen av de krav människor möter i arbetet och den kontroll som de själva har, som till stor del avgör hur mycket skadlig stress som de blir utsatta för.

Teknikoro och flexibilitetsideologi

Under 1980-talet arbetade han på Arbetarskyddsstyrelsens forskningsavdelning (som omvandlades till Arbetsmiljöinstitutet) med forskning om automatiseringens och datoriseringens effekter.  Oron för att alla arbeten skulle utarmas med datateknikens intåg var stor och spridd. Många blev nästan provocerade om man sa att det fanns ett handlingsutrymme, att tekniken kunde användas på olika sätt, berättar han. Men den här gången var det inte på samma sätt som när tidigare stora teknikförändringar hade svept över framförallt industrin. Nu förändrade tekniken på olika sätt för olika branscher, yrken och arbetsplatser. Överhuvudtaget har utvecklingen i arbetslivet gått åt olika håll samtidigt, enligt Gunnar Aronsson, det spretar, så att det är svårt att tala i allmänna ordalag om hur arbetsmiljö och arbetsinnehåll har förändrats.

Ändå finns det en del trender som han såg redan på 1990-talet, som har blivit verklighet för många. På 1990-talet slogs Arbetsmiljöinstitutet ihop med Arbetslivscentrum, till Arbetslivsinstitutet och han arbetade där fram till nedläggningen 2007. 1994  fick han, tillsammans med Alicia Sjögren, i uppdrag att göra en en framtidsinriktad omvärldsanalys. Bland annat lyfte de då fram hur kraven på flexibilitet väldigt mycket verkade bli om det skulle finnas en grupp människor som skulle vara "just in time", med tidsbegränsade anställningar.  Här var det inte teknik utan ideologiska strömningar som låg bakom, konstaterar han. I ledarskapsböcker hade man tidigt börjat prata om en nödvändig ”flexibilitet”.

- Den visade sig vara var en ensidig flexibilitet där anställda skulle anpassa sina arbetstider efter konjunkturer. Arbetskraften delades upp i en fast kärntrupp och andra som gick in och ut i arbete, beroende på arbetsgivarnas behov.

Detta var ju en välkänd företeelse – och inte direkt ny – inom vård och omsorg. I mitten av 1990-talet arbetade Gunnar Aronsson med en studie om kvalitet i hemtjänsten, där systemet med timanställda uppmärksammades.

- I hemtjänst som i andra arbeten där människors relationer är viktiga så är ju kontinuiteten i kontakterna helt avgörande.  Därför var det oerhört motsägelsefullt när kommuner arbetade för att höja kvaliteten samtidigt som de byggde verksamheten på att ha många timanställda, säger han.

Sjuknärvaro och utbrändhet

Framtidsstudien mötte stort intresse och gick ut i en stor upplaga – men i mitten av 90-talet var det antalet jobb som det mesta handlade om, arbetsmiljöfrågorna var lite ställda åt sidan, konstaterar han. Det blev en vändning några år senare, i samband med den starka uppgången av sjukskrivningstalen som många då kopplade till arbetsmiljön och arbetsförhållandena.

Det finns flera skäl till sjukskrivningsökningen. Men Gunnar Aronsson instämmer med de forskarkollegor som hävdar att huvudorsaken var försämrad och förändrad rehabiliteringsverksamhet, vilket ryckte undan förutsättningar för långsiktiga satsningar på människor som skadas eller förlorat i arbetsförmåga.  Vägen tillbaka för sjuka blev svårare. Det ökade antalet sjukdomsdagar handlade mycket mer omket längre sjukskrivningstider, än att det blev fler som var sjukskrivna.

Senare vände sjukskrivningsdebatten till att handla om fusk. Politikerna beslutade om hårdare tag. Sjukskrivningstalen gick ned från 2003 – men det är oklart varför. Gunnar Aronsson beklagar att det fortfarande forskas mer om uppgången än om nedgången.

-Jag tror att det finns flera förklaringar. Många långtidssjukskrivna blev förtidspensionerade de här åren och av dem som förtidspensionerades under den kraftiga uppgången  försvann en hel del med vanlig ålderspension. Man kan också hoppas att många chefer har blivit bättre på att hantera sina sjuka anställda och inte avfärdar utbrändhet som fantasier. Åtskilliga har ju själva träffat på utbrända i bekantskapskrets och släkt, så de har sett att människor de litar på har råkat ut för det .

Gunnar Aronsson har varit med om att sprida begreppet ”sjuknärvaro” – och detta fenomen tror han är en av orsakerna till utbrändhet hos många.  Den första artikel han skrev om sjuknärvaro, för drygt tio år sedan, fick mer än 150 citeringar i internationella forskningstidskrifter, vilket är rekordmycket - ofta får man vara glad för några citeringar.  När det blir en sådan spridning kan man känna att man har fått tag på fenomen som inte är något isolerat, lokalt och tillfälligt, utan att forskningen har har blivit en kraft för förändring.

-Jag kommer så väl ihåg hur jag talade med en företagsläkare som berättade hur ahn mötte människor som aldrig sjukskrev sig hur dåligt de än mådde och han kände igen typen  redan när de kom innanför dörren, slitna och hängiga. När doktorn hade övertalat dem att sjukskriva sig i fjorton dagar, kunde de säga: "då hinner städa upp i garaget i alla fall". När de kom tillbaka var de ännu tröttare, men garaget hade de inte städat  Sen bröt det som idag heter utmattningsdepressionen ut med full kraft och sjukskrivningarna blev årslånga. De hade helt struntat i alla kroppens varningssignaler och aldrig unnat sig att vila.

Tidsoptimister lever farligt i gränslösa arbeten

Ett återkommande tema i Gunnar Aronssons forskning har anknytning till detta: det gränslösa arbetet. Många människor i nya intressanta jobb kan själva konstruera sina arbetsmiljöer – men risken är de inte får en bra balans mellan arbete och fritid, ansträngning och återhämtning.  Ibland kallas det ”honungsfällan”, när man är på väg att arbeta ihjäl sig i engagerande och i grunden bra arbeten.  Frihet i arbetet låter bra, men det gäller att man inte är för mycket tidsoptimist.

-Det har blivit ett nytt viktigt yrkeskunnande att kunna sätta gränser för sig själv och bedöma arbetsmängden och inte bli överengagerad. 

Detta är viktigt också i mer traditionella arbeten, i kommuner och landsting.

-En tidig studie av lärare som vi gjorde på 1990-talet visade att var fjärde hade svårt att sätta gränser för arbetet, varva ned och återhämta sig. Dessa lärare var tröttast av alla på kvällen, men sov sämst och var inte utvilade när de vaknade. I en färsk studie av anställda i hemtjänst, förskola och socialtjänsten , ser vi ett liknande mönster med en stor grupp socialarbetare som inte återhämtar sig ordentligt.

I stressforskningens barndom mätte Gunnar Aronsson adrenalin för att identifiera arbetsmoment som orsakade uppvarvning  – idag koncentrerar stressforskarna på olika markörer (exempelvis cortisol) och mått som speglar  förmågan att varva ner och återhämta sig, genom att kolla nivån på ämnet cortisol. Sömn ä'r den viktigaste källan till återhämtning och sömnproblem ärt en av de tydligaste varningssignalerna för farlig stress – och i sig en av de viktigaste förklaringarna till olika former av ohälsa som följer i dess spår.

- För att kunna sova måste vi släppa arbetsuppgifterna och anspänningen från arbetsdagen. Ett uttryck för detta är ältandet, att det finns olösta frågor som man vaknar och grubblar över, eller att man till och med har mardrömmar om att man missat något på jobbet.  När någon har det på det här sättet är det inte alls bara en individuell, privat fråga för den som drabbas – det är ofta en arbetsledningsfråga. Det handlar om att det måste finnas en tydlighet, så att anställda inte ska behöva grunna över vad det är som gäller. När de finns tydliget blir det lättare att stänga av jobbet när man går hem.
I ett nytt projekt som startar i år, med stöd av AFA Försäkrings forskningsmedel för kommuner och landsting, ska Gunnar Aronsson vara med om att försöka använda de viktigaste kunskaperna som kommit fram i arbetsmiljöforskningen under 20 åren.

- Vi skall försöka knyta ihop verksamhet och arbetsmiljö som alldeles för ofta är åtskilda – målet är ju hög kvalitet i verksamheten och god arbetsmiljö. Det ska ske genom att frågor om livets och arbetslivets olika balanser finns med redan på ”dagordningen” när man formulerar mål och åtar sig och förmedlar en beskrivning av ett uppdraget, de mål som finns – hela vägen från politiker och de högsta cheferna ner via verksamhetschefer och arbetsledare till de som gör det operativa jobbet – möter elever, patienter, klienter.  Forskarna samarbetar med kommuner och landsting i Sörmland och Östergötland och intresset är stort bland de berörda.  

- I offentlig verksamhet är människor ofta så hängivna sina jobb. De vill så mycket för sina elever och patienter, säger Gunnar Aronsson. De är fulla av engagemang och empati för andra - men de är dåliga på att göra motstånd mot en orimlig arbetsbelastning för dem själva. Vi hoppas att det här projektet ska bidra till att man hittar sätt att få in arbetsmiljöns balanser redan när man planerar verksamheten. Och kanske kan projektet ge arbetsledarna och andra mer råg i ryggen, när det gäller att stå för vilka förutsättningar som behövs för att genomföra arbetet.

Om detta, och sin tidigare forskning, kommer Gunnar Aronsson i höst att samtala med andra forskare på flera av de Arena Sunt liv-konferenser, som AFA försäkring arrangerar runt om i landet, för arbetsmiljöansvariga chefer och fackliga företrädare.

¤ Läs mer om Arena Sunt Liv.

¤  Läs fler intervjuer med forskare som medverkar i Arena Sunt Liv:

Annika Härenstam  

Vill du läsa mer om arbetsmiljö och hälsa?

Prenumerera på suntlivs nyhetsbrev!