Realistisk livssyn motverkar utbrändhet
Publicerat:02 mars 2010
Författare:Michael Nyhaga
Utbrända ställer höga krav på sig själva och plågas av dåligt samvete. En mer realistisk inställning till vad man kan uppnå förhindrar utbrändhet, enligt forskaren Gabriella Gustafsson.
Gabriella Gustafsson – sjuksköterska, psykolog och lärare i omvårdnad – undersöker i en ny avhandling varför vissa på samma arbetsplats drabbas av utbrändhet och andra inte gör det. Hon jämför en grupp på 20 personer som sjukskrivits för utbrändhet med lika många som inte visade några tecken på utbrändhet.
Samtliga som medverkar är anställda inom äldreomsorg och psykiatrisk vård, på fjorton arbetsplatser inom ett avgränsat geografiskt område. På varje plats där en utbränd medverkar har hon även valt ut någon som inte drabbats.
Personerna har intervjuats vid upprepade tillfällen och fått svara på självskattningsformulär som mäter samvetsstress, upplevt socialt stöd och så vidare.
Personligheten viktig
Svaren på intervjuer och frågeformulär till grupperna visar en del som skiljer dem åt. De som inte var utbrända hade mindre samvetsstress och hävdade att de fick stöd från sin omgivning. De utbrända var inte lika känslomässigt stabila och visade mer tecken på ångest.
Enligt Gabriella Gustafsson handlar utbrändhet därmed inte bara om vad som händer på jobbet. Personlighetsdrag samverkar med villkoren och händelserna på arbetsplatsen.
– Arbetsmiljön spelar en stor roll. Om jag har mitt sätt att vara, men arbetsmiljön är god, behöver jag inte bli utbränd. Ju mer jag inte kan säga nej och är hård mot mig själv, desto större roll spelar arbetsmiljön.
Intervjuerna visade också att inte bara jobbet var avgörande, utan hela livssituationen med hur man har det i hemmet och 24-timmarssamhället.
För att inte bli utbränd är det viktigt, hävdar Gabriella Gustafsson, att ha en fördragsam livssyn och en förmåga att balansera krav. Då kan man få en mer realistisk inställning till vad som är möjligt att uppnå och hitta en balans mellan ideal och verkligheten.
Resurser behövs också
Frågan är då hur man ska nå en sådan inställning? Genom terapi?
– En del behöver ett tydligt professionellt förhållningssätt hos behandlarna och kan kanske inte komma vidare enbart med samtal i grupp. Men allmänt så når vi väldigt långt bara genom att tala om vad som är golvet och taket på vår arbetsplats, vad vi behöver och kan uppnå. Då kan jag inse att jag försöker nå mål som är omöjliga att nå på åtta timmar, säger Gabriella Gustafsson.
Men är det inte en konstig lösning att hävda att man ska bli mer fördragsam och sänka kraven på det man gör? Borde det inte bli mer resurser till vård och omsorg istället?
– Vi anser inte att det finns en motsättning där. Det innebär inte heller att vi ska ställa lägre krav eller att de som inte är utbrända inte är tillräckligt empatiska. Det gäller att verkligen titta på organisationen, det är en verkligt komplicerad fråga.
– Jag behöver medvetandegöra mitt sätt att vara i förhållande till den kultur jag lever i, från samhälls- till ledarskapskultur.
Utbrändhet eller utmattningssyndrom?
Gabriella Gustafsson talar genomgående om utbrändhet i sin avhandling i omvårdnadsvetenskap – trots att den vanligaste diagnosen idag är ”utmattningssyndrom” eller ”utmattningsdepression”.
– När vi samlade data fanns inte diagnosen ”utmattningssyndrom”, men vad jag förstår skulle samtliga av de utbrända som medverkat i studien kunnat få den diagnosen istället, säger hon.