Krönika: Utbrändhet är en moralfråga

Upphovskvinnan bakom begreppet utbrändhet, Christina Maslach, har besökt Sverige. Suntliv.nu:s Michael Nyhaga lyssnade till henne och blev kritisk till hur vi ser på fenomenet.

Psykologiprofessorn Christina Maslach har varit i Sverige och talat i samband med utdelningen av ett arbetsmiljöpris i Stockholm den 28 maj.

Engagerad och tydlig på podiet, med leendet hos den som vet vad hon talar om, summerade hon vad utbrändhetsforskningen kommit fram till. (I Sverige föredrar vi visserligen, med vår typiska medikalisering av sociala fenomen, att tala om utmattningsdepression, men orden används ofta synonymt i vardagsspråket.)

Arbetsbelastning inte enda problemet

Tre saker framgick tydligt av Christina Maslachs sammanfattning:

•den utbrände är inte bara utmattad utan även "cynisk",
•utbrändhet finns inte bara hos den enskilde och,
•fenomenet är till stor del en moralfråga.

Du kanske undrar vad utbrändhet har med moral att göra? Allt, verkar det som.

Förutom för höga krav och bristande beslutsutrymme ligger, enligt Maslach, moraliska avgöranden och konflikter bakom utbrändhet. Det handlar om orättvisa, problem i sociala nätverk samt konflikter mellan den anställdes moral och organisationens.

– Jag är här för att tala om att arbetsbelastningen inte är problemet, sa Christina Maslach.

Det är med andra ord moral och värderingar som stressar oss på jobbet, inte bara att vi har mycket att göra.

Motsatsen till engagemang

Vår egen moral påverkas också av förhållanden på arbetsplatsen. Vi kan börja med en av de faktorer som, enligt Maslach, orsakar utbrändhet: orättvisa. Ge en person lägre lön än vad han eller hon är värd, behandla honom eller henne ofördelaktigt och voila! Du har fått en cynisk – och så småningom utbränd – kollega på halsen.

Då har du som arbetsgivare grävt din egen grop eftersom personen med viss automatik kommer att prestera sämre och inte engagera sig över ett absolut minimum. Engagemang är enligt Maslach motsatsen till utbrändhet och fenomenet kan sammanfattas av en gammal och allmängiltig morallag: What goes around comes around.

Ge höga chefer väldigt höga löner och bonusar och missnöjet kommer att gro hos medarbetarna som får kämpa för att få upp lönen någon ynka procent. Det är nästan en naturlag.

Uppstår i ett samspel

Utbrändhet, betonade Maslach, ligger varken hos individen eller organisationen. Fenomenet uppstår i samspelet mellan en organisation och en enskild person. Alla kan inte bli utbrända, men för att gå in i väggen krävs mer än höga krav och låg kontroll.

Utöver utmattning innefattar utbrändhet, hävdar hon, också cynism. Och medarbetarens cynism orsakas av att man upplever sig orättvist behandlad, arbetsgrupper som fungerar dåligt samt moraliska konflikter mellan den enskilde och organisationen.

Den utbrände medarbetarens sätt att vara på är ett svar på en viss situation. Ändå börjar personen snart framstå som avvikande och en som man inte kan samarbeta med. Vad gör organisationen då? Man samarbetar ofta mindre, tar upp hur besvärlig han eller hon är, ger mindre belöningar och beröm.

Det är knappast en effektiv metod.

Det kan också, hävdade Maslach, råda en dålig matchning mellan organisationen och medarbetarens värderingar. Om man är övertygad moderat är det kanske inte så bra att klistra upp valaffischer åt vänsterpartiet. Om man anser att läkemedelsindustrin är en profithungrig jättekoloss som livnär sig på enskildas olycka kanske man inte bör arbeta som läkare och skriva ut mediciner.

Sjukdom eller organisationsproblem

Christina Maslach framstod som kritisk mot det svenska synsättet att utbrändhet är ett slags depression. Det innebär ju att det är en personlig snarare än social sjuka.

Vi är ju vana vid att tänka så i Sverige. Besvärliga skolbarn beror inte på minskade resurser och lärarbrist utan på att barnen har en sjukdom som heter adhd, ett sjukdomstillstånd som svenska forskare inte oväntat upptäckt. Vuxna super inte för att de är arbetslösa eller lever i taskiga äktenskap. De dricker för att de har en sjukdom som heter alkoholism. (Till skillnad från andra länder är tolvstegsprogrammet, som har en sådan syn, nästan allenarådande inom svensk missbruksvård.)

Så ser vi också på utbrändhet, vi tvistar om den vetenskapliga grunden för sjukdomsdiagnosen istället för hur vi bör motverka ett fenomen i samhället och på arbetsplatserna.

Men man bör förebygga utbrändhet i organisationen, inte åtgärda problemet hos enskilda individer, hävdar Christina Maslach.

Den organisation som inte gör upp med sina orättvisor, ifrågasätter sin moraliska värdegrund och agerar när det blir konflikter får problem. Om man sedan kallar problemet utmattningsdepression eller utbrändhet är sak samma. För organisationen betyder det hur som helst sjukskrivningar och att alla anställda inte gör så mycket som de skulle kunna göra. Det betyder ineffektivitet och låg produktivitet, dålig valuta för skattepengar och löneutbetalningar.

Det är också en moralfråga.

 

(Utbrändhet, utmattningssyndrom och utmattningsdepression är omdebatterade termer. Läs en klargörande faktatext om dem här.)