Kvinnliga läkare mår sämre

Publicerat:08 april 2010

Författare:Fatima Grönblad

Kvinnliga läkare känner sig mer stressade, sover sämre och mår oftare psykiskt dåligt jämfört med sina manliga kollegor. Marie Wedin, ordförande i Sjukhusläkarföreningen, tror att kvinnliga läkare oftare tilldelas uppgifter som kräver känslomässigt engagemang. Det gör det svårare att sätta gränser.

En enkätstudie från Karolinska institutets folkhälsoakademi visar att kvinnliga läkare mår sämre än manliga på i stort sett alla områden. Det gäller faktorer som psykiskt välbefinnande, sömn och smärta. De kvinnliga läkarna har också sämre hälsa än andra kvinnor som jobbar som högre tjänstemän.

Resultaten går i linje med tidigare studier. I en enkätstudie bland samtliga läkare vid Karolinska universitetssjukhuset 2006 framgick att de kvinnliga läkarna kände sig mer utmattade på jobbet än männen, att fler hade sökt professionell hjälp för depression och att 13 procent av kvinnorna haft självmordstankar under det senaste året.

De upplevde också i högre utsträckning än sina manliga kollegor att de måste demonstrera sin duglighet för att få attraktiva arbetsuppgifter.

Handlar om könsroller

Ingen av studierna svarar på frågan om varför kvinnliga läkare mår sämre än manliga. Men Marie Wedin, läkare på ortopedkliniken i Helsingborg och ordförande i Sjukhusläkarföreningen inom Läkarförbundet, tror att det handlar om könsroller och maktrelationer.

– Kvinnliga läkare får en roll där de förutsätts vara mera omvårdande och bära en lite större del av patientens last. Man säger det inte rakt ut, men det blir ofta så att de tilldelas arbetsuppgifter som kräver mer mental energi.

Exempelvis är ett samtal med anhöriga till en cancerpatient svårare att avgränsa och kräver större känslomässigt engagemang än att välja operationsmetod för en bruten fotled.

– Det är svårt att lägga ifrån sig empatin på skrivbordet och gå hem.

Ett generellt drag bland läkare är att de är vana att vara duktiga, menar Marie Wedin. Det krävs höga intagningspoäng för att komma in på utbildningen och studierna är krävande. När läkarna sedan kommer ut i arbetslivet möts de av en kultur där det är högt värderat att vara stark och jobba hårt och länge.

Det är på både gott och ont: Läkare är ofta lojala mot sina patienter och kollegor och stannar inte hemma från jobbet i första taget. Men om de pressar sig för hårt innebär det en risk, såväl för läkarna själva som deras patienter.

Högre förväntningar

Tidigare undersökningar har visat att manliga läkare servas mer av annan vårdpersonal. Det beror på att mäns gränsdragningar respekteras mer, tror Marie Wedin. Och sannolikt spelar det in att övrig vårdpersonal domineras av kvinnor.

– Den kvinnliga sekreteraren kan komma in lite kompisaktigt och lägga extra uppgifter på den kvinnliga läkarens bord. Vilket hon oftast accepterar eftersom kvinnor inte tycker om att bråka med varandra.

Även bland patienter finns en tendens att förvänta sig lite mer av en kvinnlig läkare, exempelvis genom att ta upp ytterligare något problem utöver det de sökt för, upplever Marie Wedin. Självklart finns det kvinnliga läkare som sätter tydliga gränser, men när förväntningen finns om att ställa upp blir det svårare.

Även i hemmiljön finns förväntningar att kvinnor ska ta större ansvar. Enligt studien från Karolinska institutets folkhälsoakademi upplever 30 procent av kvinnorna en obalans mellan familjeliv och arbete, jämfört med 19 procent av männen.

Hur kan då arbetsmiljön förbättras? Marie Wedin anser att man borde lyfta frågan om vilka arbetsuppgifter som är mest påfrestande och hur de kan underlättas. Det behövs också mer luft i systemet i form av läkare som kan ta över, så att den som är sjuk vågar gå hem.

I övrigt tror hon på hederligt systematiskt arbetsmiljöarbete: Regelbundna arbetsplatsträffar där personalen kan komma till tals, öppen dialog mellan medarbetare och chefer och att omfattande förändringar föregås av ordentliga konsekvensanalyser.

Fakta

Rapporten från Karolinska institutets folkhälsoakademi bygger på en enkätundersökning bland omkring 4 000 vårdanställda i Stockholms län 2006, varav 194 läkare. Resultaten visar att det finns tydliga skillnader mellan hur kvinnliga och manliga läkare upplever sin situation:

27 procent av kvinnorna lider av nedsatt psykiskt välbefinnande. Motsvarande andel bland männen är 13 procent.
49 procent av kvinnorna är stressade. Bland männen är andelen 27 procent.
37 procent av kvinnorna har sömnsvårigheter. Andelen bland männen är 31 procent.
43 procent av kvinnorna har smärtor eller besvär. Bland männen är andelen 24 procent.

SCB:s statistik visar att 5,4 procent av de manliga läkarna och 11,2 procent av de kvinnliga var sjukskrivna någon gång under 2008. Bland sysselsatta i stort var motsvarande andelar 6,8 för män och 11,1 för kvinnor.