Tuffare regler gör inte folk friskare
Publicerat:26 februari 2010
Författare:Åsa Hammar
Hårdare regler i sjukförsäkringen leder inte till att fler människor återgår i arbete. Regeringen har dessutom beslutat om de nya reglerna på felaktiga grunder. Det menar forskaren Björn Johnson.
Björn Johnson har skrivit boken Kampen om sjukfrånvaron och presenterade sin forskning på ett välbesökt seminarium arrangerat av AFA försäkring onsdag den 24 februari.
Sjukfrånvaron har varit föremål för en het debatt i Sverige sedan slutet av 1990-talet. Den startade med den stigande sjukfrånvaron under samma period. Då var det fackföreningarna och den dåvarande socialdemokratiska regeringen som formulerade problemet. Nedskärningarna i den offentliga sektorn, alltmer slimmade jobb och en mer stressig arbetsmiljö pekades ut som orsaker.
Stämplades som fuskare
Men år 2002 började debatten byta fokus och istället handla om att sjukskrivna överutnyttjade sjukförsäkringssystemet. Norrlänningar, arbetslösa och kvinnor var grupper som pekades ut. De anklagades för att utnyttja möjligheten att få sjukersättning, fast de inte var sjuka.
– Många sjukskrivna stämplades som fuskare och flera enskilda personer råkade ut för rena mediedreven, sa Björn Johnson.
Media var med och formade den nya bilden. Och de kontrollerade inte om uppgifterna stämde, menade Björn Johnson. Dagens Nyheters ledarsida var hårdast i sin kritik av sjukförsäkringen. Den nya inställningen märktes också i nyhetsbevakningen, hävdade han.
– Jag har gått igenom över 900 artiklar om sjukförsäkringen i DN. Väldigt få av dem har innehållit någon form av egna efterforskningar, sa Björn Johnson.
Långtidssjukskrivningarna problemet
I själva verket var det inte så många fler människor som blev sjukskrivna, hävdade han. Den ökande sjukfrånvaron handlade istället till största delen om att en liten grupp av de sjukskrivna blev det i allt längre perioder.
– Det var den arbetsplatsanpassade rehabiliteringen ute på arbetsplatserna som kollapsade, sa Björn Johnson.
Tidigare kunde en långtidssjukskriven erbjudas många olika alternativ för att komma tillbaka i arbete hos sin arbetsgivare, särskilt inom den offentliga sektorn. Det fanns så kallade anpassningsgrupper där ett fungerande samarbete hade tagit form mellan fack, kommunens personalansvariga, företagshälsovård, försäkringskassa och arbetsförmedling. Anpassningsgrupperna kunde till exempel erbjuda särskilda tjänster med lättare arbetsuppgifter.
Sådana tjänster fanns det pengar avsatta för inom den kommunala organisationen. Andra alternativ var lönebidrag, eller halv förtidspension och återgång på halvtid till sitt gamla arbete.
Under 1990-talet försvann dessa möjligheter. En sämre kommunal ekonomi gjorde det svårare att avsätta pengar för alternativa tjänster. Det statliga stödet till företagshälsovården drogs in, och anpassningsgrupperna började förlora sin legitimitet.
– Nya regler gjorde det också enklare för arbetsgivarna att lösa ut anställda från sina tjänster, sa Björn Johnson.
Uppgifterna om hur rehabiliteringen gick till under 1980- och början av 90-talet bygger på en studie i sörmländska kommuner, gjord av sociologen Tor Larsson. Den studien borde ha synts i debatten, menade Björn Johnson.
Väckt stort intresse
Istället blev det de borgerliga ledarskribenternas beskrivning av de sjukskrivna som dominerade. Och det var den debatten som gjorde det möjligt för den borgerliga regeringen att genomföra förändringarna i sjukförsäkringssystemet under 2009.
Björn Johnsons bok kom ut för en månad sedan och har fått mycket uppmärksamhet. Den fullpackade salen på AFA Försäkring visar att intresset fortfarande är stort. Hans teser bemöttes bland annat med artiga kommentarer från en representant från Svenskt Näringsliv, om Björn Johnsons intressanta slutsatser. Men ingen hade någon motbild att komma med.
Det kan vara svårt att slå en så påläst forskare på fingrarna. Men kanske kunde man ändå ställa frågan: Är nu det här hela sanningen om sjukförsäkringen?