Varför är det dubbelt så många kvinnor som män som är långtidssjukskrivna? Och vad kan man göra åt detta? Detta är en fråga som forskarna diskuterar i boken.
Bild: Cecilia Elander
Ny bok: "Perspektiv på kvinnors hälsa i arbetslivet"
Publicerat:07 februari 2012
Författare:Mats Utbult
”Jag har reflekterat under min sjukskrivning att jag länge haft svårt att sätta gränser. Det hade nog inte varit så svårt om jag hade varit man, men jag har känt ett krav att prestera mera för att jag är kvinna.” Så säger en yrkesarbetande kvinna som inleder boken ”Perspektiv på kvinnors hälsa i arbetslivet” (Studentlitteratur), en antologi skriven av nio forskare.
Hélène Sandmark, bokens redaktör och docent i hälsovetenskap vid Mälardalens högskola, citerar i sitt förord också dessa två kvinnor:
”Sköter familjen och servar alla. Jag tycker att det är svårt att säga nej, har mycket dåligt självförtroende och är rädd för konflikter.”
”Kvinnor har lägre status och man måste bevisa att man duger. Hela samhället kräver det, inte bara familjen.”
Det som dessa kvinnor säger, ger ju ett första svar på den fråga som är bokens utgångspunkt: Andelen kvinnor som är långtidssjukskrivna är dubbelt så hög - varför är det så? Med utgångspunkt i olika teman, och utifrån sina olika ämnestillhörigheter, försöker författarna finna förklaringar som har stöd i forskningen, till att det skiljer sig så mellan mäns och kvinnors hälsa i arbetslivet.
Boken är tänkt som kurslitteratur på utbildningar där arbete och hälsa ingår. Men den har också mycket att ge för intresserade chefer och personalansvariga på arbetsplatser, liksom skyddsombud och andra fackliga företrädare.
Kvinnor bär tyngre lass
På ett plan är ju arbetslivet Sverige mer jämställt än i kanske något annat land utanför Norden: i stort sett lika många kvinnor som män yrkesarbetar. Men Hélène Sandmark pekar på att 93 procent av alla undersköterskor är kvinnor. I en del tekniska yrken är snudd på 100 procent av yrkesutövarna män. Kvinnor finns på en smalare arbetsmarknad, det handlar i hög grad om vård, skola och omsorg. Och kvinnodominerade jobb är nästan alltid lägre betalda än jobb där det är mest män.
- Kvinnor arbetar mer deltid, har lägre lön och många är beroende av sin mans inkomst eller bidrag, säger Hélène Sandmark.
Hemmafruarna finns knappt kvar. Men de yrkesarbetande kvinnorna bär mer av lasset hemma, vilket gör den sammanlagda bördan tyngre.
Frisk eller risk
I sitt kapitel ”(F)Risk i arbetslivet” skriver Hélène Sandmark om yrkesarbetande kvinnors hälsa, sjukskrivning och arbetsförmåga, utifrån studier i forskningsprogrammet Kvinnors sjukskrivning, bland annat en av undersköterskor i äldreomsorgen i en mellansvensk kommun. Saker som verkar ökar risken för långtidssjukskrivning är höga ambitioner och höga krav på egna prestationer i yrkeslivet, en dålig matchning mellan aktuellt arbete och kompetens och önskat arbete – och sist men inte minst: en arbetsplats som inte passar kvinnan. Ytterligare riskfaktorer: ”Långa arbetsdagar och många arbetade timmar i kombination med att leva i ojämställda, traditionella familjeförhållanden med höga, möjligen självpåtagna krav på ansvar och arbete med barn och hushåll”.
Hélène Sandmarks slutsats är att det inte bara är kvinnornas eget ansvar att främja hälsa och undanröja riskfaktorer för ohälsa – ansvaret ligger också till stora delar hos arbetsgivarna, hos berörda samhällsinstanser inom vård, utbildning och socialförsäkring, och hos de fackliga organisationerna.
Värken och olika verkligheter
Kerstin Fredriksson, statistiker vid Statistiska Centralbyrån, presenterar i kapitlet ”Det ojämlika arbetslivet” exempel på bilder av verkligheten som analyser av den offentliga statistiken kan ge. Som att småbarnspappor arbetar mer än andra män och att det är fler kvinnor än män som är undersysselsatta, det vill säga skulle vilja jobba mer än de gör. Gymnasielärare är ett av få yrken som har en ganska jämn fördelning mellan kvinnor och män (på grundskolan är numer åtta av tio lärare kvinnor). Men det är dubbelt så vanligt att de kvinnliga gymnasielärarna har besvär orsakade av stress och psykiska påfrestningar. Varför? De manliga gymnasielärarna återhämtar sig bättre, medan de kvinnliga har mer problem med tankar om jobbet stör deras sömn.
I kapitlet ”Kvinnor har oftare värk – sanning eller konsekvens?” tar Ola Leijon, Folkhälsovetenskap Karolinska institutet, upp att det i forskningen förekommer att man ser kvinnligt kön som en riskfaktor i sig när det gäller värk. Men frågan är om det handlar om de olika biologiska förutsättningarna – eller om det finns villkor i eller utanför arbetslivet, som kan förklara att det är vanligare med värk hos kvinnor? Han konstaterar att studier om värk kan vara mångtydiga och svåra att tolka, och det saknas mycket kunskap. Men det är ändå mycket som talar för att de är det stora skillnaderna i arbets- och livsvillkor mellan kvinnor och män, som gör att kvinnor oftare drabbas av värk.
Invandrade kvinnor fastnar i slitsamma låglönejobb
Sharareh Akhavan, Folkhälsovetenskap vid Mälardalens högskola, pekar i kapitlet ”Invandrade kvinnors hälsa och arbetsvillkor i Sverige” på att den här gruppen har sämre hälsa och högre långtidssjukskrivning och förtidspensionering. En orsak är att många fastnar i slitsamma låglönejobb, oavsett vad de har med sig från hemlandet. Akhavan efterlyser bland annat åtgärder för att erkänna invandrade kvinnors kvalifikationer, som yrkes- och arbetslivserfarenheter och utbildningar från andra länder.
Britt-Inger Keisu, sociologiska institutionen vid Umeå universitet, berättar i kapitlet ”Lika ledarstil men olika arbetsvillkor” om resultaten från två fallstudier med intervjuer med arbetsledare och deras chefer, i äldreomsorgen i en medelstor kommun och i en verkstadsindustri.
”Könsneutrala regelverk gynnar den starkaste gruppen”
”Är arbetsmiljölagen sexistisk?” är rubriken på ett kapitel av arbetsmiljöjuridikprofessorn Maria Steinberg, Örebro universitet. Hon beskriver hur regering och riksdag, Arbetsmiljöverket och domstolarna genom åren satsat mer resurser på att förebygga riskerna inom manliga sektorer än inom kvinnliga. (Mer om detta senare på Suntliv, i en intervju med Maria Steinberg.)
I kapitlet ”När politiska intentioner kolliderar med sociala normer” konstaterar Marie Jansson, Samhälle och hälsa vid Linköpings universitet, att ”den politiska viljan och de sociala normer som styr mäns och kvinnors vardagsliv är ännu inte riktigt i fas”. Hon jämför idealen som präglade framväxten av välfärdsstaten med vad som hänt – och inte hänt – inom ansvarsfördelningen mellan män och kvinnor i familjerna. En slutsats lyder:
”Könsneutrala regelverk ger formellt båda könen samma skyldigheter och rättigheter, men när två grupper under överskådlig tid haft olika utgångspunkter både vad gäller resurser och traditioner, blir resultatet trots allt varken rättvist eller jämlikt/ställt. Den grupp som från början står starkast kan också bäst utnyttja de möjligheter som erbjuds.”
Per Lindberg, Centrum för belastningsskadeforskning vid Högskolan i Gävle, och Jennifer Bullington, samhälls- och beteendevetenskap vid Ersta Sköndal högskola, närmar sig i varsitt kapitel frågan om vad begreppen ”hälsa” och ”hälsofrämjande i arbetslivet” egentligen betyder, i teori och praktik.