Samverkansprojekt fungerar ofta dåligt
Publicerat:19 augusti 2010
Författare:Maria Jakobsson
Samverkan inom rehabilitering är vanligt, men effekterna av samarbetet utvärderas sällan och de kan till och med vara negativa. Det visar en rapport som kartlägger och bedömer de utvärderingar som finns på området.
Samtidigt som medlen för samverkansinsatser har minskat, har efterfrågan på arbetssättet ökat. Men de utvärderingar som har gjorts av de olika samverkansformerna är bristfälliga och säger inget om effekterna av samarbetet. Det är bakgrunden till att Inspektionen för socialförsäkringen, ISF, fått i uppdrag att uppdrag att kartlägga de utvärderingar som finns.
ISF är i sin rapport kritisk till att så många insatser sätts igång utan krav på uppföljning och utvärdering. Bland de utvärderingar som finns, är dessutom få gjorda på sådant sätt att man kan se att effekterna beror på samverkansinsatserna. Många utvärderingar har endast fokuserat på vad handläggare anser om arbetssättet och studerar alltså inte konsekvenserna för de sjukskrivna och de organisationer som medverkar.
Negativa effekter av samverkan
Några av de utvärderingar som faktiskt har gjorts visar enligt ISF att samverkan till och med kan få negativa konsekvenser för sjukskrivna. Utvärderingar av så kallad tvåpartssamverkan, en finansiell samverkan mellan Försäkringskassan och hälso- och sjukvården, visar att den leder både till ökad sjukfrånvaro och lägre självskattad hälsa.
Inte heller nationell handlingssamverkan, ett samarbete mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen, visar på positiva effekter. ISF menar dock att den här metoden har bättre förutsättningar att lyckas eftersom den bland annat har ett tydligare mål.
Enligt rapporten har den metod som inbegriper flest aktörer bäst förutsättningar att lyckas. Den kallas fyrpartssamverkan och samordnar Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, hälso- och sjukvården samt kommunen. Som framgångsfaktorer listas helhetssyn, samsyn, uthållighet och kontinuitet. ISF lyfter även fram vikten av att den sjukskrivna är huvudperson i insatserna och att förankringen är god.
Efterlyser tydligare mål
Rapporten efterlyser fler undersökningar med kontrollgrupper så att man kan fatta välgrundade beslut om fortsatta satsningar. Rapportförfattarna vill också se tydligare mål med samverkansformerna. Dessutom hävdar de att fler aktörer bör inkluderas, eftersom samverkansformer där till exempel arbetsgivare eller hälso- och sjukvård saknas inte fungerar lika bra.