Ridterapi – populärt men oklara regler
Publicerat:28 augusti 2009
Författare:Louise Hertzberg
Det finns ett stort intresse för rehabilitering med ridterapi, men det är oklart när sjukskrivna har möjlighet att få det. Ett nytt forskningsprojekt ska undersöka möjligheter och hinder när det gäller denna typ av behandling.
Professor Gunilla Silfverberg, Ersta Sköndal Högskola, är mycket intresserad av ridning både privat och professionellt. Hon rider själv och hon har också vetenskapligt undersökt betydelsen av ridterapi för strokepatienter.
– Ridterapin har positiva effekter. Det vet vi, säger Gunilla Silfverberg.
Nästa steg för forskarna blir att kartlägga hinder och möjligheter för strokepatienter att få tillgång till rehabilitering med hjälp av ridning.
– En del kan få subventioner, men det är oklart när det ges. Det är en av de saker som vi ska undersöka.
Möter fördomar
Gunilla Silfverberg möter ofta föreställningen att ridterapi skulle vara någonting väldigt exklusivt.
– Det är en fördom. Det stämmer inte om man exempelvis jämför med kostnaden för sjukgymnastik.
Studien är inriktad på just strokepatienter, men Gunilla Silfverberg är säker på att resultaten också är intressanta för andra sjukdomar och funktionsnedsättningar. Det som är gemensamt är behovet av att hitta behandling som är anpassad till ens egna förutsättningar om man är sjuk eller har en funktionsnedsättning.
Gunilla Silfverberg och hennes kollegor vill också att terapi med häst och hund ska få större plats i forskarsamhället. Gunilla Silfverberg har gjort en vetenskaplig översyn av rehabiliteringsstudier där man använt rid- eller hundterapi.
MS och schizofreni
Hon har funnit stöd för att ridterapi kan ha effekt när det gäller bland annat MS, schizofreni, ryggsmärtor och ätstörningar. Men det som framför allt slagit henne är att så få forskare ägnat sig åt detta ämne. När det gäller hästar har det funnits en del avhandlingar, men färre än Gunilla Silfverberg förväntat sig. När det gäller hundens roll i rehabilitering har Gunilla Silfverberg inte hittat en enda doktorsavhandling.
I forskningsprojektet kommer man bidra till att forskningen ökar, bland annat när det gäller att analysera samspelet mellan människa och djur.
– Det är vanligt att se djuret bara som ett terapeutiskt verktyg som är till för människan. Men djuret har också ett egenvärde. För att människan ska utvecklas i kontakt med djuret, krävs att det är ett samspel.
FOTNOT
Stiftelsen Svensk Hästforskning har låtit göra en kartläggning som visar att det finns cirka 100 verksamheter där ridterapi ingår i större eller mindre utsträckning. 68 av dessa är avsedda för medicinsk behandling, 18 för social behandling och övriga för pedagogiska verksamheter. En certifiering av behandlare har inletts.