Rehabiliteringsgarantin gör inte folk friskare
Publicerat:18 februari 2011
Författare:Åsa Hammar
Kognitiv beteendeterapi och multimodal behandling kan vara fel metoder för att hjälpa folk att bli friskare. Det konstaterar Marie Åsberg, ledamot av regeringens rehabiliteringsråd.
– Vi sitter just nu och försöker smälta de mycket nedslående resultaten av rehabiliteringsgarantin hittills, säger hon.
Regeringen har satsat stora pengar på rehabilitering av sjukskrivna för att få ner antalet sjukskrivna och få tillbaka dessa personer till arbetslivet. De första 560 miljoner kronorna till landsting och privata aktörer delades ut år 2009. Under år 2010 fick vårdgivarna del av ytterligare nästan en miljard.
De första utvärderingarna visar att de personer som deltagit i behandlingarna inte är särskilt mycket friskare tolv månader efter rehabiliteringen. Resultaten presenterades och diskuterades på ett seminarium om framtidens socialförsäkringar torsdagen den 17 februari.
Evidensbaserade behandlingsmetoder
Nästan 18 000 personer fick behandling genom rehabiliteringsgarantin under år 2009. En grupp forskare från Karolinska Institutet har undersökt hur det har gått för dem.
– Syftet med rehabiliteringsgarantin var att införa evidensbaserade behandlingsmetoder för de två största grupperna av långtidssjukskrivna. Det gällde personer med lätt till måttlig psykisk ohälsa och personer med smärta i rygg och nacke, sade Hillevi Busch, projektledare för den forskargrupp som genomför utvärderingen.
De allra flesta, ungefär tre av fyra, har fått psykologisk behandling med kognitiv beteendeterapi på grund av psykisk ohälsa. En av fyra har fått så kallad multimodal behandling mot smärta, alltså behandling med stöd från flera professioner, oftast läkare, arbetsterapeut och sjukgymnast. Behandlingsperioderna har varit intensiva men korta, sex till åtta veckor.
Inte färre sjukskrivningsdagar
Tolv månader efter avslutad behandling har antalet sjukskrivningsdagar inte minskat i någon av grupperna. Forskarna har också gjort en enkätundersökning med ett par hundra av dem som fått behandling. I den undersökningen säger sig dock framför allt korttidssjukskrivna och de som deltagit i psykologisk behandling må bättre efter behandlingen.
Inga strålande resultat alltså, medgav Hillevi Busch. Några förklaringar kan vara att satsningen inte är fullt utbyggd än och att det finns ett behov hos framför allt landstingen att ”beta av” stora grupper långtidssjukskrivna med långvariga besvär. Men forskargruppen menar också att det behövs en översyn av kvaliteten i behandlingarna.
Just nu håller gruppen på att undersöka effekterna av rehabilitering för dem som fått behandling under förra året. Därefter kommer ett slutbetänkande i augusti 2011.
Svårt med evidensprövning
Marie Åsberg, professor i psykiatri och ledamot av rehabiliteringsrådet, berättade på seminariet om rehabiliteringsrådets arbete. Rådet har i uppdrag att ge förslag på hur rehabiliteringen för sjukskrivna kan förbättras och hur garantin kan utformas i framtiden. De ska lämna sitt slutbetänkande den första mars.
Ett krav för att vårdgivarna skulle få del av rehabiliteringsgarantin var att de behandlingar som användes skulle vara evidensbaserade. Men det kan man inte riktigt kalla de behandlingar som använts, menade hon.
– Evidensprövning och klinisk prövning inom medicinsk forskning är mycket dyrt och ibland svårt. Det kräver långvarig forskning och jämförbara referensgrupper.
Försiktigt stöd
Marie Åsberg räknar dock med att forskningen kommer att öka kring vilka metoder som är effektiva för att långtidssjukskrivna ska kunna komma tillbaka i arbete.
Marie Åsberg från Rehabiliteringsrådet vill ändå ge rehabiliteringsgarantin ett försiktigt stöd.
– Behandlarna är orutinerade och det är osäkert vad de egentligen har gjort. Men vi kan hoppas att det blir bättre, säger Marie Åsberg.
Om man nu behöver snabba resultat och inte kan vänta på forskningen så kan en genväg vara att inrätta ett rehabiliteringsregister, föreslår Marie Åsberg. På så sätt kan man sortera ut ineffektiva behandlingar. Men då måste alla läkare som vill ha del av rehabiliteringspengarna delta i registret och tala om vilken metod de använder. Annars fungerar det inte, menar hon.