Krönika: "Det är hög tid att tänka nytt"

Jag möter hennes trötta och uppgivna blick på ett tidningsomslag. Hon heter Vesna, 45 år, och jobbar som skolstäderska. Båda hennes handleder har stödförband på grund av karpaltunnelsyndrom.

Värken har tvingat henne att vara sjukskriven i mer än tre år och nu väntar hon besked från Försäkringskassan om hennes skador kan klassas som arbetsskada.

Vad väntar Vesna om arbetsskadan blir godkänd? Hur kommer hennes liv att gestaltas? Hur blir det med hennes ekonomi? Prövar hon nya vägar tillbaka till arbetslivet? Kommer arbetsskadeförsäkringen att fungera som en nystart för henne eller finns det en risk att hon börjar en resa mot samhällets marginaler?

Om detta kan vi bara spekulera. Vi vet nämligen förvånansvärt lite om hur livet blir efter att arbetsskadelivräntan börjar ticka ut. Vägen fram till Försäkringskassans beslut är väl belyst och kartlagd, men vart vägen går och hur den ser ut därefter är höljt i dunkel.

Få kommer tillbaka

Jag bestämde mig för att kasta ljus på dessa frågor. Kanske inte alldeles överraskande avtecknades en dyster verklighet.

Vesna är långt ifrån ensam i sin situation. Omkring 50.000 människor skadas varje år så pass allvarligt i arbetet att de är tvungna att sjukskriva sig. Av dessa är det ett par tusen som beviljas arbetsskadelivränta årligen. Ytterst få kommer tillbaka till arbetslivet, trots att de i många fall skulle kunna göra det. Mycket beroende på att regler hindrar och resurser saknas för framgångsrik rehabilitering.

Inte blir det bättre av att Försäkringskassan och sjukvården går på knäna, vilket leder till orimliga handläggnings- och väntetider. Dessutom har inkomstskyddet i arbetsskadeförsäkringen urholkats, vilket drabbar människor med de sämsta villkoren på arbetsmarknaden hårdast. Jag tänker särskilt på unga människor och kvinnor som arbetar på arbetsplatser utan kollektivavtal.

Pengar till rehabilitering

Den ursprungliga tanken var att arbetsskadade skulle få en ersättning som motsvarade 100 procent av inkomstförlusten, men den tanken är övergiven sedan länge. Nu kan vi i bästa fall få 93 procent av förlusten ersatt i form av livränta, som utbetalas månadsvis så länge arbetsskadan förhindrar oss att arbeta.

Det är hög tid att tänka nytt. Jag skulle vilja se en arbetsskadeförsäkring som ingjuter trygghet och mod hos individen att aktivt söka vägar för att förverkliga nya livsprojekt.

Jag skulle därför vilja se en ny lösning där arbetsgivarna är skyldiga att teckna en försäkring som ger ersättning för rehabilitering samt ett arbetsskadekapital i form av ett engångsbelopp, istället för dagens livränta. Då skulle rehabilitering bli en rättighet och inte endast en möjlighet som avgörs av Försäkringskassan.

Och arbetsskadekapitalet skulle vi som hamnar i Vesnas situation kunna använda för att investera i en resa mot nya drömmar, som leder tillbaka till – och inte bort från – arbetslivet.

Vill du läsa mer om arbetsmiljö och hälsa?

Prenumerera på suntlivs nyhetsbrev!