Kritik mot låga krav på KBT
Publicerat:11 november 2009
Författare:Louise Hertzberg
Psykologiprofessor Lars-Göran Öst är orolig över rehabiliteringsgarantin och satsningen på KBT, kognitiv beteendeterapi. Behandlingen ska utföras även av dem som inte har KBT-utbildning.
– Det här riskerar att göra att patienten försämras istället för att må bättre.
Rehabiliteringsgarantin är en satsning på sammanlagt nästan 1,7 miljarder kronor, där en stor del av pengarna är avsatta för att landstingen ska kunna erbjuda patienter KBT. Bakgrunden till satsningen är att det finns så goda resultat av KBT. I underlaget till beslutet om garantin heter det att det finns evidens för att de som genomgår denna behandling kan återfå arbetsförmågan. Lars-Göran Öst är mycket kritisk till den uppgiften.
Inte utbildade
Han har själv forskat kring effekter av KBT men känner inte igen sig i det som står i underlaget. Det som han framför allt har reagerat på är att landstinget kan ge ersättning för KBT-behandling även till personer som inte har utbildning i KBT. Det kan vara psykologer som inte läst denna inriktning, men som ändå använder sig av metoden. Det kan också var personer med annan grundutbildning som gått en påbyggnadskurs i KBT på minst 7,5 högskolepoäng (fem veckors studier) eller studenter på psykologlinjen som ännu inte är klara med sin utbildning.
– Det finns positiva resultat av KBT som utförs av utbildad personal, men vi har inte några resultat när det gäller de som inte har utbildning, säger Lars-Göran Öst.
Han berättar att det nu har börjat komma en del resultat av forskning som tyder på att det kanske till och med kan vara skadligt att få behandling av någon som inte är utbildad.
– Detta är väldigt allvarligt. Jag kan inte förstå att man tillåter det. Man skulle aldrig acceptera att någon arbetade som psykolog som inte är psykolog, säger Lars-Göran Öst.
Stort underskott
Det kan bli en stor andel patienter som kommer till terapeuter som inte är utbildade. Det gäller särskilt i vissa regioner. Lars-Göran Öst har försökt kartlägga hur många utbildade terapeuter som finns i varje region och har sedan jämfört det med landstingens/regionernas beräkningar av hur många patienter de räknar med att ta emot. Västra Götaland utmärker sig. Där skulle varje utbildad terapeut behöva ta emot 146 patienter per år. Men enligt Lars-Göran Östs beräkningar hinner varje terapeut endast med 48 patienter per år, om man bara ägnar sig åt det.
– Det här innebär att många patienter kommer att få behandling av terapeuter som inte har rätt utbildning, säger Lars-Göran Öst.
Hans resultat presenterades på en konferens om framtidens psykoterapi som anordnades av psykologiska institutionen i Stockholm. Efter Lars-Göran Öst talade professor Rolf Sandell, Linköpings universitet, om vad som egentligen är värdet av utbildning för terapeuter. Det är ett område som det forskats ganska lite kring, men Sandells egna studier visar att behandlingseffekten var dubbelt så god för de med den längsta utbildningen. Han har också kunnat visa att utbildade terapeuter visar mer empati, värme och är mer autentiska.
– Det skulle behövas mera forskning. Det finns internationella resultat, men det är tveksamt om de går att överföra till svenska förhållanden. I USA exempelvis finns ännu mindre av enhetlig utbildning än vad det gör här. Det gör studierna svårtolkade, säger Rolf Sandell.
Lars-Göran Öst skulle gärna bedriva forskning kring vad som händer när man jobbar som terapeut utan utbildning.
– Om man försöker få pengar för sådan forskning, blir man utskrattad.
Eniga terapeuter
Vid konferensen presenterades ett manifest för publiken, som till stor del bestod av terapeuter. Ett av kraven i manifestet var att psykoterapiforskning skulle förstärkas, ett annat bättre kontroll av utbildningen för psykoterapeuter. Inom terapin har det länge funnits strider mellan dem som arbetar med KBT och de som är psykodynamiskt inriktade. Ett av konferensens syften var att komma bortom dessa strider och istället samarbeta. En av arrangörerna, docent Ulla Ek, har stora förhoppningar på resultat.
– Vi har varit väldigt oeniga. Det måste vi tillstå. Nu är det viktigt att vi enas så att inte marknadskrafterna tar över. Det hände på 70-talet när man började med psykologiska tester. Det är risk att vi hamnar i samma sits nu om inte vi inom professionen samarbetar, säger Ulla Ek.