Friskare inte samma sak som att kunna jobba

Allt för ofta har man tagit för givet att en patient som får symptomlindring också kan börja jobba igen. Det behövs mer forskning för att verkligen se vad som leder tillbaka till arbetslivet, menar regeringens rehabiliteringsråd.

Åke Nygren, professor i personskadeprevention vid Karolinska institutet, ingår i en tradition som funnits sedan 40-talet – att utreda rehabilitering. Vid ett seminarium på AFA Försäkring berättade han om sitt uppdrag och vad rådet har kommit fram till hittills. 

Trots den långa traditionen av utredningar av rehabilitering konstaterar rehabiliteringsrådet att det finns ont om evidens, säkra vetenskapliga bevis, för vad som leder tillbaka i arbetslivet. Medlemmarna i rådet ser två anledningar till att det är så.

Höga beviskrav

Den ena är att kraven på evidens är höga. Docent Ingemar Petersson, överläkare på Universitetssjukhuset i Lund tar som exempel att man gärna vill att det ska finna blindtester, det vill säga att man jämför personer som får en viss behandling med andra som inte får behandling, utan att de inblandade ska veta om de får behandling eller ingår i kontrollgruppen.

– Men det går ju inte när det gäller rehabilitering. Hur ska man låta bli att ge några rehabilitering utan att de märker någonting? 

Den andra anledningen till bristen på vetenskapliga bevis är att man tidigare ofta har tagit för givet att patienter som får symptomlindring av behandling därmed också kommer att börja jobba igen. Men det behöver inte finnas något sådant samband, påpekar beteendevetaren Irene Jensen, professor vid Karolinska Institutet.

– En annan brist har varit att den arbetslivsinriktade rehabiliteringen inte har varit på arbetsplatsen. Man har då inte vetat om personen verkligen kommer tillbaka till sitt arbete. 

Trots bristen på forskning, rekommenderar rehabiliteringsrådet att rehabiliteringsgarantin behålls. Det vill säga att personer i arbetsför ålder garanteras snabb rehabilitering vid icke specificerad smärta i rygg, nacke och axlar och vid depression, stress och lindrig till medelsvår ångest.

Garantin gäller multimodal behandling för smärttillstånd i rörelseorganen, det vill säga en kombination av psykologiska insatser och fysisk aktivitet/träning, manuella eller fysikaliska metoder. Garantin omfattar också kognitiv beteendeterapi (KBT) för patienter med psykisk ohälsa. Rådets slutsats är att multimodal rehabilitering förbättrar förutsättningarna för att komma tillbaka i arbete för dem som har fysisk smärta. Däremot har man inte säkra bevis för att KBT har effekt för de som har psykisk ohälsa.

– Det som man erbjuds nu är tio tillfällen med KBT, det är för lite. Det behövs en mer genomtänkt behandling, säger Åke Nygren.

Rehabiliteringsrådet föreslår att man ska få multimodal behandling också vid psykisk ohälsa. Samtidigt följer man med stort intresse de studier som pågår när det gäller rehabiliteringsmetoder för psykisk ohälsa.

Kunskap om cancersjuka

Rehabiliteringsrådet vill också att fler patientergrupper ska omfattas av rehabiliteringsgarantin på sikt, bland annat cancersjuka. Rådet rekommenderar också att arbetsförmedlingen och försäkringskassan får utbildning kring cancersjukdomar.

– Det bygger på bedömningar från onkologiska kliniker, som menar att cancerpatienter riskerar att råka illa ut, säger Åke Nygren. 

Sedan rehabiliteringskedjan infördes vilar ett stort ansvar på Arbetsförmedling och Försäkringskassa för att sjukskrivna som kan ska återgå i arbete. I många fall rör det sig om människor med mångårig sjukskrivning bakom sig. Åke Nygren och rehabiliteringsrådet ska i nästa steg också studera denna grupp.

– Det är intressant att se hur det har kunnat pågå så länge. Jag har ju själv haft sådana patienter. Hur har vi agerat som läkare? Hur har patienterna själva agerat? Hur har samhället agerat?

Rehabiliteringsrådet menar att ett sätt att undvika onödiga sjukskrivningar i framtiden är att man inrättar flera kvalitetsregister. Register där man kan följa patienter som får rehabilitering och se vilka metoder som fungerar och vilka som inte gör det. Ett sådant register finns redan i Skåne.

– Det tar inte så lång tid från att man inrättar registret, till dess att man kan se effekter av det, säger Ingemar Petersson.

Han menar också att kvalitetsregisten kan ses som en väg att få fram evidens för vilka metoder som fungerar, istället för att göra blindtester och andra vetenskapliga studier som kan vara svåra att få till stånd.

– Det här är ett sätt att följa det vardagliga arbetet och se vad som fungerar och vad som inte gör det.

Torgny Wännström, pensionerad VD på AFA Försäkring, och en i publiken på seminariet, menade att alla de tidigare rehabiliteringsutredningarna kan ge viktig vägledning för hur problemen ska hanteras.

– Ett återkommande problem i alla utredningar har varit hur finansieringen av rehabiliteringen ska hanteras. Det är en avgörande faktor för att rehabilitering ska lyckas.

Flera i publiken var inne på samma spår, som Björn Hammar från Teknikföretagen som undrade vilket ansvar som egentligen ligger på arbetsgivaren.