Från slakteri till professur

Varför blir man sjuk i en viss arbetsmiljö? Och hur kan man komma tillbaka efter en sjukskrivning? Det är två frågor som läkaren och forskaren Eva Vingård har vridit och vänt på under sitt yrkesliv.

Eva Vingård har ibland hittat svar på sina frågor, som inte varit så bekväma för samhällets ansvariga för sjukskrivningar och arbetsmiljö. Under 1970-talet arbetade hon som företagsläkare på fysiskt tungarbetade arbetsplatser som slakterier och byggnadsindustri. Det grundlade ett livslångt intresse för arbetsmiljöfrågor.

Under 1980-talet kom hon till det som då hette yrkesmedicinska avdelningen på Karolinska Sjukhuset i Stockholm, först som läkare, så småningom som forskare. Hon skrev en avhandling om ökad risk för förslitningssjukdomen artros vid belastning, för att visa att artros inte bara var en ålderssjukdom.

– Jag fann att det fanns en ökad risk. Det var ett ganska omstritt forskningsresultat på den tiden, säger hon.

Forskade om diffusa besvär

Därefter var de en grupp forskare på Karolinska som drog igång en stor studie i Norrtälje om belastningsskador i nacke, skuldror och ländrygg. I början av 1990-talet var det ganska nytt att forska om den sortens diffusa besvär.

– Rörelseorganens sjukdomar togs inte riktigt på allvar, säger hon. En anledning var kanske att det var svårt att ställa en diagnos och ringa in orsaken. Smärta i rörelseorganen är vanligt och man kunde fråga sig vad som berodde på arbetet och vad som orsakades av det liv man levde på fritiden.

År 1999 tackade Eva Vingård ja till att leda ett nytt stort projekt, kallat HAKuL, Hållbar Arbetshälsa i Kommuner och Landsting. Tanken var att identifiera vad som var hållbar arbetshälsa och att hitta nya former för tidig rehabilitering. Projektet finansierades av AFA Försäkring och pågick under åren 1999 till 2004, just när sjukskrivningsstatistiken stack iväg som mest. 

HAKuL etablerade nya metoder 

Sex kommuner och fyra landsting från Boden till Lund, med totalt omkring 9000 anställda deltog. Alla som blev sjukskrivna mer än fyra veckor erbjöds en snabb och extra påkostad rehabilitering. Det handlade till stor del om kvinnor med smärta i rygg, axlar och nacke – besvär som fortfarande utgör den största enskilda orsaken till sjukskrivningar.

Många av de idéer som utvecklades i HAKuL-projektet är idag etablerade som metod för att bryta långa sjukskrivningar. Bland annat arbetade man med tidiga insatser, och med så kallad multimodal behandling: att låta de sjukskrivna med värk i rygg, nacke och axlar få träffa både läkare, sjukgymnast och samtalsterapeut. Det är den sorts behandling som dagens regering lagt många miljarder kronor på att uppmuntra.

Eva Vingård är ändå ganska kritisk till resultaten. Det gick trögt att få med både de sjukskrivna och arbetsgivarna.

–  De sjukskrivna erbjöds rehabilitering av finaste slag på internat i fyra veckor. Men det var få som tackade ja. Kvinnorna ville inte resa hemifrån under så lång tid.

Det var inte så många arbetsgivare som nappade heller, trots en massiv informationskampanj. Varför gick det då så trögt? Eva Vingård har flera förklaringar.

– Sjukskrivningstalen var visserligen höga. Men varje arbetsledare hade kanske bara en långtidssjukskriven medarbetare. Han eller hon såg inte helheten, säger hon.

– Det kan också vara så att den långtidssjukskrivne inte är riktigt välkommen tillbaka. Arbetskamraterna litar inte på arbetsförmågan och det blir kanske enklare på jobbet med en pigg vikarie på plats.

Utfrusna har större risk bli sjukskrivna

Under projektets gång upptäckte forskarna en annan viktig sak. Av de som i början sade att de var friska, men ändå framhöll att de kände sig utanför i arbetsgruppen, var det en stor andel som senare blev långtidssjukskrivna.

– En risk för långtidssjukskrivning är alltså att man känner sig utfrusen av arbetskamrater och arbetsledare, säger Eva Vingård. Det är tänkvärt att ha med sig i arbetet i en organisation.

Sedan dess har Eva Vingård hunnit bli professor i arbets- och miljömedicin, och vara med och leda fler forskningsprojekt. Hon har bland annat drivit studien Hälsa och Framtid, om vad som utmärker företagsorganisationer med få sjukskrivna, samt ett liknande projekt i kommuner och landsting, tillsammans med professor Magnus Svartengren på Karolinska Institutet.

Idag delar hon sin tid mellan chefskapet för kliniken för arbets- och miljömedicin vid Uppsala Akademiska sjukhus, och forskarinstitutionen med samma namn på Uppsala universitet.

Eva Vingård är dessutom en av de ansvariga för företagsläkarutbildningen på Uppsala universitet. Den ska nu läggas ner, och den som vill bli företagsläkare ska i fortsättningen gå via den vanliga specialistläkarutbildningen, med en påbyggnad hos de sju arbets- och miljömedicinska kliniker som finns i Sverige idag.

Eva Vingård är tveksam till den nya konstruktionen.

– Det kommer att behövas flera hundra nya företagsläkare de närmaste åren, eftersom så många av de nuvarande är på väg till pension. De arbets- och miljömedicinska klinikerna har inte möjlighet att ta emot alla som följaktligen skulle behöva utbilda sig för att fylla vakanserna.

Än en gång tar hon strid för de idéer hon tror på. Företagshälsovården borde rustas upp och få en större betydelse i det hälsoförebyggande arbetet på arbetsplatserna, menar hon.

– Det är obegripligt att man inte använder dem bättre, säger hon. 

Eva Vingård är en av de forskare som deltar på arbetsmiljökonferenserna Arena Suntliv som hålls hösten 2011 på fem orter i Sverige.