Hot och våld är vanligt inom vården. Ambulanssjukvårdare, sjuksköterskor och undersköterskor hör till de som drabbas.
Bild: Matton/Fogstock
"Vi vet aldrig riktigt vad som väntar"
Publicerat:25 maj 2011
Författare:Margareta Edling
Spott, klösningar, knytnävsslag och hot. Det har ambulanssjukvårdaren Christopher Lundberg råkat ut för i jobbet. Det gäller att veta hur man ska bemöta folk, menar han.
Christopher Lundberg har arbetat som ambulanssjukvårdare på Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg i drygt tio år. Ambulansteamet består av en ambulanssjukvårdare och en sjuksköterska. När det kommer larm åker de till såväl hem som offentliga miljöer och olycksplatser. Hotfulla situationer är inte alls ovanliga.
– Det är mestadels verbalt, men jag har också till exempel blivit klöst och slagen, säger han.
Att personal inom vård och omsorg ofta blir hotade, och även utsätts för fysiskt våld, framgår tydligt av den rapport om hot och våld i kommuner och landsting, som AFA försäkring nyligen presenterade (se länk nedan till tidigare artikel).
Hot och våld står för tio procent av de allvarliga arbetsolycksfallen. En analys av över 6 600 allvarliga skador ger dessutom en bild av vilka yrkesgrupper som är särskilt utsatta och vilka arbetsmoment som är mest riskabla.
På akutmottagningar kan sjuksköterskor, enligt rapporten, exempelvis bli klösta eller slagna då de tar hand om och försöker lugna aggressiva och berusade personer, eller då de ska behandla dementa och förvirrade äldre.
Missbruk ökar risken för våld
För ambulansteamet kan det handla om chockade anhöriga, eller om upprörda personer runt den skadade. Det händer att de har orimliga förväntningar på vad ambulanspersonalen kan göra, menar Christopher Lundberg.
– Många idag kräver att vi ska göra situationen bra, det räcker inte med den hjälp vi kan ge. Då kan det byggas upp en agiterad stämning, som kan bli hotfull och ibland våldsam.
Han har varit med om att inte kunna lämna ambulansen, därför att en uppjagad folkmassa gjort jobbsituationen för otrygg. Men det hör till undantagen.
Om det finns missbruk med i bilden ökar risken för våldsamheter.
Att inte veta vad som väntar när man kommer fram, skapar en osäkerhetskänsla, beskriver han.
– Får vi veta i förväg att det rör sig om misshandel kan vi förbereda oss för det. Gäller det skottlossning vill vi gärna ha polisen med oss. Men ibland är situationen hotfull, trots att vi inte har fått några indikationer på det.
Personalen behöver utbildning
Bemötandet spelar många gånger stor roll för hur hotfulla situationer utvecklar sig, är hans erfarenhet.
– Jag tycker att vi inte ska ta mer plats än vi behöver. Vi ska försöka vara diskreta och få patienten att känna sig trygg. Måste man säga till folk runt omkring, ska det vara på ett pedagogiskt bra sätt.
All personal behöver utbildning i risktänkande, bemötande och konflikthantering, anser Christopher Lundberg. Själv har han fått det de senaste två åren, genom ett förebyggande projekt som anordnats på arbetsplatsen av AFA Försäkring. Men eftersom personalomsättningen är ganska stor måste utbildning vara ett kontinuerligt inslag. Hur man reagerar i pressade situationer och vad som känns hotfullt är också högst individuellt, påpekar han.
En annan effekt av projektet är att ambulanspersonalen nu skriver särskilda incidentrapporter när de upplevt en hotfull eller våldsam situation. Sedan maj 2010 har det blivit 80 stycken inom hela Göteborgsområdet. Tanken är att de ska ge en bild av problemet med hot och våld, som verksamheterna kan bygga vidare på.
Nattpersonal särskilt drabbad
Toalettbesök, duschning, blöjbyten, på- och avklädning med mera är arbetsmoment i assistans och omvårdnad som kan uppfattas som integritetskränkande. Vid dem löper vårdbiträden, undersköterskor, sjuksköterskor, mentalskötare och mentalvårdare särskilt stor risk att utsättas för hot eller våld.
Nattpersonal är ofta speciellt drabbad, säger Lena Ezelius, vårdbiträde och sektionsordförande inom Kommunal i Stockholm. Hon har jobbat många år i äldreomsorgen, främst på servicehus. Om nattpersonalen kommer in och börjar byta blöjor i mörkret är det inte konstigt om en halvvaken åldring, som kanske är dement eller hör dåligt, blir rädd och protesterar genom att kanske slåss eller rivas, säger hon.
– Det är svårt att nå fram och förklara vad man gör. Den tiden på dygnet arbetar man också ofta ensam, vilket ökar utsattheten.
Viktig med tid för känsliga arbetsuppgifter
Att det finns tillräckligt med tid avsatt för arbetsuppgifterna är, enligt rapporten från AFA Försäkring, en viktig faktor för att minska risken för hot och våld. Det instämmer Lena Ezelius starkt i.
– Stressad personal hinner ofta inte ta den tid som behövs för att skapa en relation och trygghet hos dem de möter. Det enda sättet att förbättra situationen är att öka antalet händer i vård och omsorg.
De som arbetar i äldreomsorgen skulle också behöva handledning och utbildning i bemötande och konflikthantering, anser hon.
– Visst finns det goda exempel, men generellt förekommer det alldeles för lite.