Tungt att arbeta som tolk

Som tolk förmedlar Rifah Saadi dagligen svåra berättelser och besked. Grupphandledning och tydlig gränssättning gör att hon orkar jobba vidare.

Avvisningsbeslut hos Migrationsverket, berättelser om självmordstankar hos en psykolog, vårdnadstvister hos socialtjänsten. Rifah Saadi får ta del av många tunga levnadshistorier under sina arbetsdagar som tolk till och från arabiska.

För att göra en bra tolkning räcker det inte att översätta ord för ord. Det gäller att verkligen förstå vad klienterna menar för att det ska bli korrekt. Därmed måste Rifah ta in allt som sägs och bearbeta det i sin hjärna innan hon översätter. Det gör det svårt att värja sig mot allt lidande, berättar hon.

– När en läkare ska berätta om en allvarlig sjukdom för en patient kan det vara som att det inte vill komma ut ur munnen på mig. Men jag måste ju säga det.

Rifah Saadi har arbetat på Tolkcentralen inom Göteborgs stad i 24 år. Med åren har hon lärt sig att hålla distans och att ”lämna jobbet utanför dörren” när hon kommer hem. Men det kan fortfarande vara tungt. Därför uppskattar hon handledningen som Tolkcentralen erbjuder. Varannan onsdagskväll träffar hon och sju andra tolkar en psykoterapeut. Tillsammans reflekterar de kring svåra situationer som har uppstått i arbetet, balansen mellan arbete och privatliv och hur man kan ta hand om sin egen hälsa.

– I och med att vi har tystnadsplikt får vi inte berätta om våra klienter. Men handledningen ger oss möjlighet att berätta litegrann om sådant vi råkar ut för i arbetet.

Måste hålla distans

Eftersom klienterna är nya i Sverige saknar de ofta stödjande nätverk. De flesta förstår att Rifahs uppgift bara är att tolka och att hon inte kan hjälpa till med andra saker. Men ibland händer det att de ber henne om tjänster – hjälp att ringa telefonsamtal, att få skjuts om de ändå ska åka åt samma håll eller att få hennes hemnummer. Sådant säger hon alltid tydligt nej till. Något annat skulle inte fungera i längden. Det är heller inte tillåtet inom ramen för hennes arbetstid.
För att hålla distans försöker Rifah följa vissa rutiner. Om hon sitter i samma väntrum som en klient innan samtalet ska börja föredrar hon att inte prata.

– Jag vill helst sitta tyst. Men det är svårt ibland. Det uppfattas som otrevligt om man inte svarar.

Efter tolkningen åker hon direkt vidare till nästa uppdrag. Och om hon möter en klient ute på stan brukar hon bara nicka diskret och gå vidare.

När det gäller återkommande samtal inom psykiatrin brukar behandlare och klient vilja ha samma tolk. Klienterna är i en sårbar situation och det kräver ett stort mått av tillit att låta en tredje part närvara. Att följa en person med psykisk ohälsa under flera år gör det extra svårt att hålla distansen, berättar Rifah Saadi. I ett fall kände hon att det blev för tungt. Rifah bad då att få bli ersatt av en annan tolk. Klienten och psykologen blev besvikna men accepterade hennes beslut.

Vill inte ställa krav

Trots sina 24 år på Tolkcentralen är Rifah Saadi timanställd. Så är det för de allra flesta i branschen, berättar Chris Kosanovic, ordförande för avdelningen för språktolkar inom fackförbundet SKTF. Enligt en över 20 år gammal dom från Arbetsdomstolen är tolkar att anse som självständiga uppdragstagare. Många tolkar skulle föredra en fast anställning, men synsättet har varit svårt att förändra.

Synen på tolkarna som uppdragstagare gör det svårt att ställa krav på arbetsgivarna. Timersättningen, som ofta är kring 160 kronor men i sämsta fall 120 kronor, inkluderar både tjänstepension och semesterersättning. Och trots höga kompetenskrav från kunderna förväntas tolkarna sköta sin kompetensutveckling på fritiden.

– Tolkarna hamnar i ett mellanläge. Vi får betalt som att vi har ett sämre betalt arbete. Samtidigt förväntas vi prestera som konsulter – betala vårt eget material, stå för vår utbildning själva och vara ständigt tillgängliga, säger Chris Kosanovic.

I och med att de bara rings in efter behov är många tolkar rädda att uppfattas som besvärliga, menar Chris Kosanovic. Kollektivavtalen med de kommunala tolkförmedlingarna innehåller klausuler om att arbetsgivaren ska erbjuda handledning. Men få vågar kräva att den teoretiska möjligheten ska förverkligas.

– Mitt intryck är att många tolkar vill vara osynliga och inte kräva för mycket. Bara de som är säkra på sitt arbete och har många uppdrag vågar unna sig lyxen att kräva handledning.