Ständigt slit för jämställdhet
Publicerat:06 april 2009
Författare:Louise Hertzberg
En disktrasa är symbolen för Miljöpartiets kampanj för en jämställd arbetsmarknad. Och det finns mycket som kan ”smutsa ner” och motverka jämställdhet: attityder, gamla vanor och traditioner, som att neurokirurger ofta jobbar mer än 60 timmar i veckan vilket bidrar till få kvinnor i yrket.
Miljöpartiet i Stockholmsregionen har i landstingshuset på Kungsholmen samlat några fackliga företrädare till ett samtal om jämställdhet inom vården. Oppositionslandstingsrådet Raymond Wigg öppnar med att förklara varför man valt en disktrasa som symbol för sin kampanj.
– För att precis som man måste göra rent diskbänken varje dag, så måste man arbeta med jämställdheten varje dag. Det är inte någonting som bara är ordnat en gång för alla.
Historiska förklaringar
Gunvor G Ericsson, riksdagsledamot inleder med en historisk tillbakablick som både kunde ses som uppmuntran och varning. Hon hade hittat lönestatistik från Kullbergska Sjukhuset i Katrineholm där vaktmästaren låg flera hundra kronor över sjuksköterskan i lön och dessutom fick tjänstebostad.
– Det var för att det ansågs att han också skulle försörja sin familj.
Det här är långt ifrån dagens verklighet, men ännu idag släpar kvinnors löner efter. Det handlar framför allt om att yrken med kvinnlig dominans har lägre lön.
– Vi kan inte locka unga män att utbilda sig till sjuksköterskor när de har sämre ingångslöner än elektriker och löneutvecklingen är inte heller särskilt bra, säger Anette K Johansson, vice ordförande Vårdförbundet avdelning Stockholm.
Anette K Johansson menar att det också börjar bli svårt att locka kvinnorna.
– Vi ser det på utbildningarna, att det är många som är äldre. De kan ha jobbat som undersköterskor och vill gå vidare. De som kommer direkt från skolan är däremot färre.
Anne-Li Rosengren, Kommunal, ser också en annan förändring.
– Förut, om det började en sjuksköterska på en avdelning, så visste man att hon skulle stanna mycket länge. Nu är det många sjuksköterskor som resonerar på samma sätt som en del undersköterskor, att det här jobbet är någonting tillfälligt.
Bland läkarna råder balans mellan könen. Men skillnader finns det ändå. Det visar sig genom vilken specialitet man jobbar med. Neurokirurgi är till exempel en mycket mansdominerad specialitet.
– Neurokirurger har tunga jourpass. Det ger bra inkomst, men det gör också att få kvinnor väljer den specialiteten eftersom de har svårt att klara arbetstiderna, som kan handla om att jobba 80 timmar i veckan. En del anser att man inte kan vara en duktig kirurg om man inte jobbar så mycket, säger Thomas Flodin, Stockholms läkarförening, Läkarförbundet.
Heltid försvinner
I många fall arbetar kvinnor i vården inte ens heltid. Nio av tio av dem som jobbar deltid inom landstinget är kvinnor. Detta kan både handla om att de väljer det för att arbetet anses tungt, för att de inte kan få heltid eller för att de vill få tid med barn och familj.
Både Vårdförbundet och Kommunal i Stockholm har tidigare upplevt att det har varit möjligt för alla som vill att arbeta heltid, men nu verkar det ske en omsvängning.
– I och med vårdval Stockholm verkar det som att en del erbjuds deltid istället för heltid för att alla ska få ha jobbet kvar.
Gunvor G Ericson, menar att rätten till heltid är en viktig jämställdhetsfråga och att det är något som Stockholms läns landsting kan bevaka, också när det gäller verksamhet som inte sker i egen regi.
– Jag tycker att man ska ställa krav på heltid vid upphandlingar, säger hon.