Språkkrav onödigt höga
Publicerat:18 juni 2009
Författare:Louise Hertzberg
En kvinna i Jönköpings kommun fick lämna sin praktikplats efter två timmar, med hänvisning till dåliga språkkunskaper. Diskrimineringsombudsmannen, DO, ser det som ett av många exempel där språkkrav används på ett diskriminerande sätt.
DO får ofta in ärenden som handlar om språkkrav. Ett sådant ärende gällde en kvinna i Jönköping som skulle praktisera på ett äldreboende. Efter bara några timmar sade områdeschefen att hon kunde gå hem eftersom ”hon inte talade så bra svenska”.
Kvinnan vände sig till DO som utredde saken och kom fram till att problemet inte alls var kvinnans språkkunskaper utan en rörig situation på arbetsplatsen. Jönköpings kommun och DO har enats om en förlikning och kvinnan får 35 000 kronor av kommunen.
Ola Sundström på DO:s arbetslivsenhet tror att många arbetsgivare har en felaktig uppfattning om språkkrav. De ser inte något problem med att sätta dem högre än vad jobbet egentligen kräver.
Inte neutralt
– De tänker att språkkrav är någonting neutralt, till skillnad från etnicitet. Men det är ju inte eftersom det inte gäller alla. Det kan röra sig om indirekt diskriminering.
Språkkraven måste höra ihop med vilken tjänst det är.
– Om någon ska jobba som vaktmästare kanske man inte behöver perfekt svenska, men om man jobbar med jourrådgivning i medicinska ärenden så är det berättigat att ställa höga krav på svenskan. Det måste vara proportionalitet.
Ola Sundström säger att språkkraven i många fall sätts på ett slentrianmässigt sätt. Man skriver att läs- och skrivförmågan ska vara hög, fast det inte alls behövs.
Förmån ibland
En del arbetsgivare erbjuder språkundervisning på arbetstid.
– Det kan vara en förmån, men det beror på. Om arbetsgivaren vill att man ska gå det fast man egentligen talar bra svenska, så är det ju inte acceptabelt.