Rotation hindrar leda

Arbetslivet är fullt av upprepningar. Hur ska man hantera dem för att inte fyllas av leda?
Annica Lundby arbetar med personer med utvecklingsstörning. Hon och arbetskamraterna ser till att avlasta varandra när det känns tungt.

Annica Lundby har arbetat med personer med utvecklingsstörningar i över 20 år. Hon trivs bra med sitt arbete, men på minussidan finns att höra samma sak om och om igen.

– Tjatet är en tröttande del av jobbet. 

I den dagliga verksamhet där Annica Lundby arbetar finns personer med olika grader av utvecklingsstörning, förutom de allra mest grava. Hon fungerar som arbetsledare och de är arbetstagare. Av olika skäl upprepar de sig. Det finns de som frågar om för att de har dåligt närminne. De som har autistiska drag och fastnar i en frågeställning. De som måste fråga samma sak till alla i personalen, för att få det bekräftat.  De som har svårt att uttrycka sig, och ställer frågor. De som utöver utvecklingsstörningen har ett annat modersmål och frågar för att bättra på sin egen svenska.

– Jag är glad över att jag jobbar i en lite större grupp. Vi är åtta personer. När jag känner att jag blir trött på någon av arbetstagarna så kan jag be någon annan i gruppen att byta med mig. Det är både bra för mig och för att personen ska få ett juste bemötande.

Teckenstöd och bilder

Ett annat sätt att förbättra situationen för alla parter är att arbeta med andra kommunikationssätt.

– Vi använder teckenstöd och bilder. Om det exempelvis är en person som har dåligt minne som undrar vad som ska hända, så kan vi peka på en bild över schemat istället för att förklara gång på gång, säger Annica Lundby.

Förutom kommunikationen jobbar man mycket med hälsa. Det är bland annat olika typer av träningar och så ger personalen massage.

– I dag har jag gett två personer taktil massage. Det tycker att det är så mysigt, så det blir en fin stund.

Den person som Annica Lundby ena dagen blir riktigt trött på kan hon nästa dag ha det riktigt fint med.

– Det är det som är så bra med att vi i personalen är ärliga mot varandra. Om jag slipper jobba med någon när jag inte har orken, så har jag mycket mer att ge sedan.

– Det måste vara svårt om man är ensam eller en väldigt liten grupp och inte kan få avlösning och får gå hem med sin frustration utan att ha någon att ventilera den med.

Tyst hemma

Under tiden Annica Lundby har arbetat med personer med utvecklingsstörning har hon också hunnit uppfostra tre barn. Nu är barnen på väg att bli vuxna och hon har inte något minne av att hon var extra känslig för tjat när barnen var små.

– Däremot märker jag nu att jag har blivit mer känslig för ljud. När jag kommer hem vill jag ha tyst. Det blir ofta att jag varken tittar på tv eller lyssnar på radio.